Månförmörkelse ~ eller tröttmössa

04.15 jag kikar ut igenom fönstret i förhoppning att skåda månförmörkelsens inträde. 1/4 del av månen är i skugga ~ jag sover en stund till i förhoppning att få se en blodröd måne lite senare. När jag till slut kliver upp strax efter 05.00 är månen putts väck. Inte ett spår syns på himlavalvet. Jag kryper ner i sängvärmen igen och tänker ”bara fem minuter”. Snusandet från mina underbara vänner får sömnhormonet att gå i taket.

Bara en liten stund till. Känner någon igen sig? 😉

Fem minuter blir femton minuter och det blir extra svårt att kliva upp. Med längtande blick kikar jag på mina vänner…..

Nä, inte en tanke på att kliva upp nu tyckte nog både Stella & Sonya. Medans Selma ligger nerålad under täcket, varmt och skönt! Älskade gatuhundar, det är svårt att förstå att ni för ett år sedan kämpade för ert liv på Bukarests hårda gator. Idag ligger ni i värmen och sover gott, överöser era mattar med så mycket kärlek och bus. Ni har så mycket att ge, så det är svårt att förstå att människor kan behandla er så illa.

Vi vaknar till en vacker, kall morgon på fridfulla dalaskogen. Skillnaden för er nu är att ni slipper sova utomhus och riskera att dö av kölden. Ni får villkorslös kärlek så ni kan växa i er egen takt och utvecklas till de fantastiska hundar ni verkligen är.

Med värme

Carina

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svår utmattning och där började min resa inåt på riktigt. Jag började vända upp och ner, ut och in på hela mitt väsen för att förstå varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som många påstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? Där psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förälder, en uppväxt i dysfunktion. Hur viktigt är det att bearbeta det man gått igenom, eller kan man bara lägga locket på och springa vidare i livet? Frågar du mig så är jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med någon typ av bearbetning. Vad som passar det måste varje individ känna sig för på egen hand. I mitt fall har jag tagit hjälp av KBT, MediYoga, självhjälpsgrupper, sorgbearbetning och goda vänner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser så länge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med både sorg och glädje. Jag delar också med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vänner, två av dem har jag adopterat från Rumänien där de levt ett hårt liv på kalla gator ~ trogna vänner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp på skogen i Dalarna. Ensamstående mamma till en underbar dotter, på torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, två getter och ett gäng höns. Jag gillar närheten till naturen, det äkta och omtänksamma i människan. Om jag vill ha en förändring i livet så behöver jag själv vara den förändringen. Ljus & värme Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: