Getbygge ❤️🐐❤️

Tänk att det kan vara så roligt att snickra. Jag skulle kunna hålla på i evigheter. Dessutom har jag inte vett å sluta i tid innan kroppen blir trött. Det är som ett gift liksom, ”bara” en bräda till.

Jag har snickrat bakar på ena ytterväggen till vindskyddet som jag tänkt ska bli innervägg på växt/hönshuset i framtiden. Tanken är att september- april ska hönsen få gå där inne och maj-september ska jag odla grönsaker på bädden som de gått på och sedermera brunnit och blivit odlingsbar.



Jag har hämtat inspiration från Bondjäntans blogg, hon har ett tunnelväxthus för detta ändamål, men jag tänkte göra lite eget.

Så när väggen blev ”färdig” spikad, kunde jag inte motstå att snickra lite till getterna. I våras när jag sågade ner några smågranar sparade jag stubbarna lite högre, med tanke på att bygga någon lekplats åt dem.

De är ju så sociala så de hänger mest uppe på gården med mig när jag är i trädgården, men inom sinom tid upptäcker de säkert tjusningen med att klippa navelsträngen och bege sig ut i hagen på upptäckarglädje😇


Blenda & Brittas nya lek/vilobädd❤️

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svår utmattning och där började min resa inåt på riktigt. Jag började vända upp och ner, ut och in på hela mitt väsen för att förstå varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som många påstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? Där psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förälder, en uppväxt i dysfunktion. Hur viktigt är det att bearbeta det man gått igenom, eller kan man bara lägga locket på och springa vidare i livet? Frågar du mig så är jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med någon typ av bearbetning. Vad som passar det måste varje individ känna sig för på egen hand. I mitt fall har jag tagit hjälp av KBT, MediYoga, självhjälpsgrupper, sorgbearbetning och goda vänner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser så länge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med både sorg och glädje. Jag delar också med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vänner, två av dem har jag adopterat från Rumänien där de levt ett hårt liv på kalla gator ~ trogna vänner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp på skogen i Dalarna. Ensamstående mamma till en underbar dotter, på torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, två getter och ett gäng höns. Jag gillar närheten till naturen, det äkta och omtänksamma i människan. Om jag vill ha en förändring i livet så behöver jag själv vara den förändringen. Ljus & värme Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: