En speciell dag just idag

I mars 2018 kom vår älskade Sonya till oss från Rumänien. Aldrig någonsin hade jag kunnat tro att hon skulle förändra min syn på gatuhundar så radikalt!

Sonya & Olivia påsk 2018

Hon kom in som en stormvind, med glädje och sprallighet, pussar och kärlek i överflöd. Men så rädd för mångt och mycket. Men hon knöt an till mig och min dotter – djupa band.

Hon utmanade sin rädsla, vi lärde oss dagligen nya saker om henne och vår omgivning som vi många gånger tagit för givet. Det kunde handla om snabba rörelser, höga ljud, dammsugaren, ljudet från tv:n, andra människor. Vi byggde upp henne från grunden. Så mycket kärlek. Vi var så glada.

Så en varm sommardag dök HON upp, HON som hade den sorgsnaste blicken jag någonsin skådat. HON som etsat fast sig i mitt hjärta och hjärna. HON som dök upp i flödet varje gång jag öppnade Facebook.

Jag kunde inte få bort henne ur mina tankar.

Jag visade min dotter bilden på den sorgsna flickan, frågade min dotter lite försiktigt ”Olivia tror du hon skulle kunna bli glad igen hos oss, titta på hennes ögon.”

”JAAAA, mamma det tror jag.”

Min glädje, min tacksamhet över att min dotter såg samma sak som jag själv. Men vi skulle ju inte ha fler hundar. Samtidigt kunde jag inte låta bli att ”bara” höra mig för lite grann om just denna tjej.

Det blev några turer fram och tillbaka innan vi fick klartecken om att just HON skulle få komma till oss, med löftet att funkade det inte med våra andra hundar hade de ett annat hem som stod redo för henne.

Tidigt lördag morgon 7 september 2018, styrde jag och Olivia, Sonya och Selma bilen ner mot Arlanda för att hämta upp den sorgsna tjejen från Rumänien som etsat sig fast i min själ.

Två år sedan.

STELLA min Stella (fd.Mary), jag blir alldeles varm i kroppen bara av själva tanken på dig. Aldrig någonsin trodde jag att en sådan godhet fanns i en gatuhunds hjärta. Din själ är fylld med ömhet, närhets törstande kärlek, godhet, glädje med en önskan om att alltid vara nära.

Du kom till oss. Vi valde dig. Du valde oss.

Vi har lärt oss så ofantligt mycket av dig. Du är försiktigt men ändå nyfiken, ligger hellre i soffan och myser än att gå på långa promenader. Du är mitt tyngdtäcke när mörkret faller och sömnen infinner sig. Du ligger vid min sida när jag somnar, ibland kilar du in till Olivia och sover bredvid henne. Men om morgonen kommer du åter in till mig, myser en stund innan frukosten hägrar.

De tre S:n som är mitt allt. Stella, Sonya & Selma.

Idag för två år sedan kom du till oss. Stella.

Det är en mycket speciell dag. För du är speciell. Inte som någon annan. Jag är så glad, stolt, tacksam över att just vi fick öppna vårt hem för just dig!

Vi har tagit dessa år, dag för dag. Jobbat lugnt med att du ska känna dig trygg och säker just hemma på din egna lill plätt.

Så idag vill jag utbringa ett HURRA till oss som fått äran att ha dig som vår vägvisare i livet❤️ Evigt tacksam!

Kram Carina

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svår utmattning och där började min resa inåt på riktigt. Jag började vända upp och ner, ut och in på hela mitt väsen för att förstå varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som många påstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? Där psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förälder, en uppväxt i dysfunktion. Hur viktigt är det att bearbeta det man gått igenom, eller kan man bara lägga locket på och springa vidare i livet? Frågar du mig så är jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med någon typ av bearbetning. Vad som passar det måste varje individ känna sig för på egen hand. I mitt fall har jag tagit hjälp av KBT, MediYoga, självhjälpsgrupper, sorgbearbetning och goda vänner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser så länge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med både sorg och glädje. Jag delar också med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vänner, två av dem har jag adopterat från Rumänien där de levt ett hårt liv på kalla gator ~ trogna vänner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp på skogen i Dalarna. Ensamstående mamma till en underbar dotter, på torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, två getter och ett gäng höns. Jag gillar närheten till naturen, det äkta och omtänksamma i människan. Om jag vill ha en förändring i livet så behöver jag själv vara den förändringen. Ljus & värme Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: