Ibland blir man ledsen🧡

NĂ€r dom dĂ€r riktigt jobbiga dagarna pĂ„ jobbet infinner sig
.DÅ Ă€r det extra skönt att fĂ„ komma hem och bara sĂ€tta sig hĂ€r hos djuren. đŸ„°

Aldrig har jag grÄtit pÄ jobbet. (Jo, nÀr nÄgon gÄtt bort.)
Men idag blev den första dagen. Jag vet att vi Àr mÄnga inom hemtjÀnst och vÄrd som vÀnder och vrider oss sjÀlva ut och in för att medmÀnniskan vi möter ska fÄ det sÄ bra som möjligt.

Men tyvÀrr finns det ibland mÀnniskor som ALDRIG Àr nöjda, utan stÀndigt hittar fel och brister. Spelar ingen roll hur eller vad man gör sÄ Àr det fel. Varför aldrig vara nöjd? Tacksam? Glad för de mÀnniskor som bryr sig om? StÀndiga brister!
Idag rann det över. Jag orkade inte. TĂ„rarna rann, stora krokodiltĂ„rar ( red. Ej hycklad sorg som jag nyss fick till mig av en sprĂ„kpolis 21/11 att krokodiltĂ„rar betyder, i min vĂ€rld ett fint ord i text). Dagar ut och dagar in, att de flesta gĂ„nger fĂ„ höra pĂ„ allt som Ă€r ”fel”. Vad man skulle gjort bĂ€ttre. Vad man inte gjorde. Vad man borde göra. Alltid nĂ„gon annans ”fel”.
Jag blev sÄ ledsen.

Varför ens bry sig?

Jo, för jag bryr mig om. Vill den andra vĂ€l. Trots negativitet och urladdningar. Jag hoppas att hen ska se, förstĂ„ allt fint hen har. Men….nej.

Jag tar steget tillbaka. Är det sĂ„ hĂ€r det Ă€r att bli gammal? Missnöjd.

Nej, sĂ„klart inte. Det finns andra medmĂ€nniskor – raka motsatsen ocksĂ„.

NÀr jag sedan kom till nÀsta kund. DÀr fick jag en blomma.
För hen var sÄ tacksam för all fin hjÀlp som hen fÄr. DÄ rann tÄrarna igen. Tacksamhet.

Ibland
..vill jag bara jobba med nĂ„got helt annat Ă€n mĂ€nniskor. Ibland. Idag Ă€r ibland. Idag rinner tĂ„rarna
.trött.

Tacksam för djuren. Naturen. Livet i sin helhet. Tacksam för dig som lĂ€ser. Tacksam för min tonĂ„rsdotter jag inte riktigt förstĂ„r mig pĂ„ – i livet av nu.

Ja, det Àr vÀl det hÀr som kallas livet.

Kram

Carina

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svÄr utmattning och dÀr började min resa inÄt pÄ riktigt. Jag började vÀnda upp och ner, ut och in pÄ hela mitt vÀsen för att förstÄ varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som mÄnga pÄstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? DÀr psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förÀlder, en uppvÀxt i dysfunktion. Hur viktigt Àr det att bearbeta det man gÄtt igenom, eller kan man bara lÀgga locket pÄ och springa vidare i livet? FrÄgar du mig sÄ Àr jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med nÄgon typ av bearbetning. Vad som passar det mÄste varje individ kÀnna sig för pÄ egen hand. I mitt fall har jag tagit hjÀlp av KBT, MediYoga, sjÀlvhjÀlpsgrupper, sorgbearbetning och goda vÀnner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser sÄ lÀnge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med bÄde sorg och glÀdje. Jag delar ocksÄ med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vÀnner, tvÄ av dem har jag adopterat frÄn RumÀnien dÀr de levt ett hÄrt liv pÄ kalla gator ~ trogna vÀnner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp pÄ skogen i Dalarna. EnsamstÄende mamma till en underbar dotter, pÄ torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, tvÄ getter och ett gÀng höns. Jag gillar nÀrheten till naturen, det Àkta och omtÀnksamma i mÀnniskan. Om jag vill ha en förÀndring i livet sÄ behöver jag sjÀlv vara den förÀndringen. Ljus & vÀrme Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: