Vilken morgon!

God morgon fina du❤️

Hoppas du haft en skön nattsömn eller jobbnatt om du jobbat.

Jag vaknar upp till en rimfrostig morgon. Himlen lyser vit. Några små mesfåglar flyger strax ovanför trädkronorna. Talgoxen knackar på köksfönstret. Det är lustigt men sedan en tid tillbaka så talar de om att maten är slut. Då flyger de ivrigt fram och tillbaka mellan fönsterkarmen om fågelbordet.

Härliga små varelser.

Det är första morgonen på snart två veckor som jag njuter, verkligen njuter av en kopp kaffe.

Kroppen sa liksom ifrån, ”inget mer kaffe på ett tag”. Jag började få mysko symptom, liknande symptom som när jag var sjuk i covid i våras. Sprängande huvudvärk, illamående, yrsel och enorm trötthet och hjärtklappning.

Blev lite orolig först om jag åkt på samma igen men testet var negativt. Kroppen känns som tung och jag orkar inte lika mycket som innan jag blev sjuk första gången i april.

Det får mig att fundera. Vad är det som händer i kroppen på vissa människor egentligen efter man drabbats av covid?

Jag som nästan aldrig tittar på tv, låg härommorgonen i soffan och tittade på Efter Tio med Malou. Där hon intervjuade en kvinna som tydligen hon och fler med henne dras med skov från covid.

Hur är det möjligt? Hur kan ett virus ställa till det så för vissa människor?

Jag undrar i min stillhet om det är vad som händer i min kropp…

Jag vet inte. Hur ska man kunna veta. Men en sak är säker inget är sig likt. Naturligtvis är inget sig likt i livet – idag. Allt är uppskruvat och man får verkligen hålla i sig så man inte skruvas med in i både rädsla och stress.

Man är liksom alltid på sin vakt. Rädd att ta med sig något virus till någon kund. Rädd att vara orsaken till någons sjukdom….död. Saknar närhet så det gör ont. Vill så innerligt kramas, känna värmen – tryggheten. Hur länge ska vi orka?

Det är så skönt att ha hundarna och getterna också såklart i dessa tider, då kommer man verkligen ut på promenad. Det spelar ingen roll hur vädret är – man måste ut. Samtidigt får man både kramar och pussar från kärvänliga fyrbenta vänner.

Vilka mornar man får uppleva. Det är så vackert!

Sinnet blir lättare. Känslan av stillhet och kravlöshet – ett med natur & djur.

Det är lätt att fastna i funderingar. Funderingar man ändå inte får svar på. Vad hjälper det då att ens fundera på det? Då kommer naturen och djuren till undsättning, de får en verkligen att tänka på annat eller inte tänka alls❤️

På tal om djur. Nu är det dags för mina getter Britta & Blenda att få lite frukost och komma ut i hagen. Idag blir det en långpromenad med mina fem flickor skulle jag tro.

Tack för din tid fina du❤️

Ta väl hand om dig. Njut av nu och glöm inte bort den vackra spegelbilden 😘

Kram Carina

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svår utmattning och där började min resa inåt på riktigt. Jag började vända upp och ner, ut och in på hela mitt väsen för att förstå varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som många påstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? Där psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förälder, en uppväxt i dysfunktion. Hur viktigt är det att bearbeta det man gått igenom, eller kan man bara lägga locket på och springa vidare i livet? Frågar du mig så är jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med någon typ av bearbetning. Vad som passar det måste varje individ känna sig för på egen hand. I mitt fall har jag tagit hjälp av KBT, MediYoga, självhjälpsgrupper, sorgbearbetning och goda vänner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser så länge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med både sorg och glädje. Jag delar också med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vänner, två av dem har jag adopterat från Rumänien där de levt ett hårt liv på kalla gator ~ trogna vänner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp på skogen i Dalarna. Ensamstående mamma till en underbar dotter, på torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, två getter och ett gäng höns. Jag gillar närheten till naturen, det äkta och omtänksamma i människan. Om jag vill ha en förändring i livet så behöver jag själv vara den förändringen. Ljus & värme Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: