Vad K Ä N N E R Du?

T A C K

Det är lätt att ta saker och ting för givna i livet. Man glömmer bort vad man har och springer kanske lätt runt och vill ha mer och mer. Blir aldrig liksom nöjd.
Att ibland stanna upp. Titta på det man har.

Känna efter vad man V E R K L I G E N
behöver – det kan vara nyttigt och lärorikt ibland.

Äsch, sånt trams kanske du tänker.

Då vill jag ”bara” blicka blicken lite djupare, lite längre in i livet. Hur kommer det sig att så många i en tid av denna – mår så dåligt?

Det kan vara allt från djupa depressioner, suicidal benägenhet. Kanske man bär på en sådan där tomhet, en ensamhet man inte vågar yppa för någon annan.

Kanske springer man på, efter mer, mer och mer. För att just döva den där tomheten i ensamhetens rum som man är rädd för att känna.
Sökandet efter mer. Klagandet på andra. Varför gör hen si eller så?

Att stanna upp, och lägga fokuset på sig själv, på det man har, på den man är. Kan göra att man börjar rensa istället för att fylla på med mer och mer yttre tillfredsställelser.
Vad tar vi med oss ner i graven?

En fin fasad är inte alla gånger så lycklig på djupet.
En sargad själ söker kanske efter den där fina fasaden för hen tror att det är den som lyckan är.
Sitter den själsliga tillfredsställelsen i de yttre tingen?
Jag bara undrar.

Aldrig förr har människan mått så dåligt som nu! Varför?
Trots att människan mår dåligt rycker man på axlarna åt djupandning och en liten stunds stillhet. Varför?
Varför är det viktigt med andetaget?
Påverkar andetaget kroppens mående över huvudtaget?

Vad tror du?
Eller…..vad K Ä N N E R Du?

T A C K för dagens stund av stillhet. En stund i andetagets närvaro. En stund i min lilla vrå, på mitt lilla lilla torp i skogens lilla vrå.

Carina

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svår utmattning och där började min resa inåt på riktigt. Jag började vända upp och ner, ut och in på hela mitt väsen för att förstå varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som många påstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? Där psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förälder, en uppväxt i dysfunktion. Hur viktigt är det att bearbeta det man gått igenom, eller kan man bara lägga locket på och springa vidare i livet? Frågar du mig så är jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med någon typ av bearbetning. Vad som passar det måste varje individ känna sig för på egen hand. I mitt fall har jag tagit hjälp av KBT, MediYoga, självhjälpsgrupper, sorgbearbetning och goda vänner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser så länge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med både sorg och glädje. Jag delar också med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vänner, två av dem har jag adopterat från Rumänien där de levt ett hårt liv på kalla gator ~ trogna vänner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp på skogen i Dalarna. Ensamstående mamma till en underbar dotter, på torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, två getter och ett gäng höns. Jag gillar närheten till naturen, det äkta och omtänksamma i människan. Om jag vill ha en förändring i livet så behöver jag själv vara den förändringen. Ljus & värme Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: