Dina ord finns fortfarande kvar

Jag minns stegen. Jag minns det klingande skrattet när min älskade dotter sprang sick-sack mellan personalen på hjärtavdelningen i Falun. På sina rultiga ben sprang hon runt och sken upp tillvaron för både personal och patienter.

På den tiden var det hennes morfar, tillika min pappa som var en av patienterna på hjärtavdelningen.

Han hade åkt in akut redan på lucia 2008, då han samlat på sig ovanligt mycket vätska och hade jobbigt med andningen.

Vi barn hälsade på honom frekvent och han älskade när barnbarnen var med, i alla fall till en början. Innan orken började ta slut.

Min dotter Olivia hade på den tiden börjat utforska ord. Livet var roligt för det lilla flickebarnet. Allt var spännande och nyfiket.

Jag minns min pappa. Liggandes i sjukhussängen tittandes med kärlek i ögonen på min dotter; ”Kan du säga morfar, Olivia?”

Skrattandes sprang hon vidare, ut på nya äventyr på avdelningen. Dag ut och dag in.

Men en dag kom svaret morfar längtat efter; ”Offa!”

”Hörde du Carina, hörde du, hon sa morfar!”

Jag hörde! Vi skrattade tillsammans. Det var i juletid 2008. Olivia hade ingen aning om betydelsen av hennes ord. Men jag såg i pappas blick, kärleken till sitt barnbarn. Ordet som hade sådan betydelse för just honom. ”Offa!”

Han blev lite piggare. Lite ljusare. Lite gladare.

Jag minns dagarna som om det vore igår. Jag saknar honom så enormt mycket.

Jag önskar jag hade haft insikter om klokskaper från livet som jag äger idag.

Jag saknar honom.

Idag är det på dagen 12 år sedan han somnade in. Det känns som igår. Det går över, säger människor. Men går det verkligen någonsin över?

Är det meningen att det ska gå över? Jag vill inte glömma min pappa, jag vill känna min pappa. Saknade efter min pappa. Men saknaden vandrar vid min sida, den äter inte upp mig.

Jag vill känna min sorg, saknaden efter pappa. Jag vill gråta en stund, känna salta tårar, smärtan i mitt bröst, saknaden efter pappa. Jag vill minnas det fina.

Gud vad jag saknar honom just idag!

Jag minns det glada skrattet från min dotter. Jag minns blicken och orden från min pappa ”Hörde du Carina hon sa Offa!” Dina ord finns fortfarande kvar – jag minns dom som igår. Älskade pappa.

12 år av saknad – idag.❤️

Carina

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svår utmattning och där började min resa inåt på riktigt. Jag började vända upp och ner, ut och in på hela mitt väsen för att förstå varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som många påstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? Där psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förälder, en uppväxt i dysfunktion. Hur viktigt är det att bearbeta det man gått igenom, eller kan man bara lägga locket på och springa vidare i livet? Frågar du mig så är jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med någon typ av bearbetning. Vad som passar det måste varje individ känna sig för på egen hand. I mitt fall har jag tagit hjälp av KBT, MediYoga, självhjälpsgrupper, sorgbearbetning och goda vänner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser så länge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med både sorg och glädje. Jag delar också med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vänner, två av dem har jag adopterat från Rumänien där de levt ett hårt liv på kalla gator ~ trogna vänner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp på skogen i Dalarna. Ensamstående mamma till en underbar dotter, på torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, två getter och ett gäng höns. Jag gillar närheten till naturen, det äkta och omtänksamma i människan. Om jag vill ha en förändring i livet så behöver jag själv vara den förändringen. Ljus & värme Carina

4 reaktioner till “Dina ord finns fortfarande kvar”

  1. Så fint du skriver om din kärlek till din pappa. Jag kan känna din saknad, och att saknaden vandrar bredvid hela livet, precis så är det.
    Blir så berörd av dina texter
    Varm kram❤

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: