Funderingar

D O M dagarna som uppenbarar sig varje dag. Kontakten med livet – dagarna.
Som nu en paus i skogspromenaden, bägge mina hankatter valde att följa med idag. Max sitter och putsar sin nyklippta sk päls, Nisse ligger i en rishög och kråmar sig i värmen av solens strålar. Selma sitter i mitt knä, Stella spanar ut över vyerna och såklart Sonya – hon söker alltid efter något underjordiskt 😂

Småfåglar kvittrar, himlen är oskyldigt blå. Humlan surrar. Alltså – livet 💙 så himmelskt vackert i sin enkelhet.

Funderingar mitt bland det vackra.

Hur kommer det sig att vi många gånger krånglar till det? Fastnar i småsaker? Fastnar mellan minutrarna, tid är pengar.
Tappar bort det enkla att njuta av. Glömmer bort vårt varande i allt jagande efter mer. Mer pengar, eller snyggare kroppar.
Pengar, fillers, botox allt för att jaga lyckan och tron på att det är just det som gör oss lyckliga?
Är det verkligen så?
Jag ställer frågan, utan dömande. Jag är nyfiket undvarande❤️gör det oss lyckligare?
Vad är lycka, egentligen⁉️
Jag minns när jag var liten så blev jag retad för mina stora läppar, min syster skämdes för hennes små läppar – för mig satte det spår. Jag fick ofta höra någon gliring när jag målade läpparna i en stark färg – vilket gjorde att jag slutade måla dem och försökte gömma läpparna. Hur fan gömmer man en kroppsdel som sitter mitt i ansiktet‼️

Jag har mina ”stora” läppar kvar – hur tusan kunde jag låta någon trycka ner mig där till att skämmas över en del av mig⁉️

Men är det kanske inte så, vi försöker passa in i något som vi ”tror” är det rätta för att duga istället för att se det vackra vi bär sådana som vi är?
Höja varandra istället för att prata ner varandra? Skippa avundsjukan som så listigt äter upp själar som äckliga fluglarver.

Nej, Ä G ditt liv – ditt varande på jorden – precis som du är❤️det är iaf det jag tränar på ❤️

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svår utmattning och där började min resa inåt på riktigt. Jag började vända upp och ner, ut och in på hela mitt väsen för att förstå varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som många påstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? Där psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förälder, en uppväxt i dysfunktion. Hur viktigt är det att bearbeta det man gått igenom, eller kan man bara lägga locket på och springa vidare i livet? Frågar du mig så är jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med någon typ av bearbetning. Vad som passar det måste varje individ känna sig för på egen hand. I mitt fall har jag tagit hjälp av KBT, MediYoga, självhjälpsgrupper, sorgbearbetning och goda vänner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser så länge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med både sorg och glädje. Jag delar också med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vänner, två av dem har jag adopterat från Rumänien där de levt ett hårt liv på kalla gator ~ trogna vänner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp på skogen i Dalarna. Ensamstående mamma till en underbar dotter, på torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, två getter och ett gäng höns. Jag gillar närheten till naturen, det äkta och omtänksamma i människan. Om jag vill ha en förändring i livet så behöver jag själv vara den förändringen. Ljus & värme Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: