Träning på recept 🙏

Sen kom smällen. Utmattningen. Jag orkade ingenting. Under två års tid blev det korta, väldigt långsamma promenader med en värkande och tung kropp. Lägg även på 10 kg som av någon anledning helt enkelt hade beslutat sig för att flytta in i min kropp. ​Helt utan att fråga om lov…

Inte trodde väl jag för några år sedan att jag skulle komma till en dag där ordinationen på receptet skulle vara TRÄNING.

Men nu står jag här.

Innan utmattningen (2016) så tränade jag 4-5 gånger i veckan. Utöver det så hade jag oändligt många timmar med promenader tillsammans med både hundar, hästar och dotter. Då var jag väldigt aktiv kan man säga. Tjejklassiker i ryggen och ett behov av rörelse.

Sen kom smällen. Utmattningen. Jag orkade ingenting. Under två års tid blev det korta, väldigt långsamma promenader med en värkande och tung kropp. Lägg även på 10 kg som av någon anledning helt enkelt hade beslutat sig för att flytta in i min kropp. Helt utan att fråga om lov.

En tung och tuff tid. Extra utmanande blev det såklart att tackla alla frågor som ” är du frisk nu”, ”hur mår du”, ”hur länge ska du vara hemma egentligen”. Det är svårt att tackla frågor om en sjukdom som inte syns.

Det var tufft att möta människors frågande blickar för utmattning är inget man kan förstå om man inte själv varit där.

Åren har gått. Jag har hittat redskap som fungerar bra. Jag har bytt ut ovanor mot andra vanor. Jag har börjat träna på gränssättningar. Helt enkelt så har jag för en gångs skull börjat sätta mig själv i första hand. Jag vill inte påstå att det är lätt, men jag är närvarande i mitt sätt att leva en dag i taget. Helt olikt åren innan 2016.

I våras mådde jag så bra. Fick feeling i kroppen och ett sug efter att börja springa. Jag tog det lugnt. Dumt att kalla det springa, stilen var mer snabb promenad med tillhörande gung för kroppen. 😉

Det resulterade i att det blev för mycket för min kropp och menisken i vänster ben havererade totalt. Bindväven likaså fick sig en rejäl omskakning.

Hela sommaren har jag gått på smärtlindring och dålig nattsömn. Det var på natten den mesta smärtan kom, efter överbelastning på dagarna. Så när humöret började sakteliga påverkas av dålig nattsömn och ständig smärta var det liksom dags att verkligen börja ta tag i livet igen.

Träningen som genom åren blivit eftersatt, har nu fått vakna till liv igen. Jag har med hjälp av sjukgymnasten insett allvaret bakom en otränad kropp.

Jag kämpar med att inte slå för hårt på mig själv och försöker ta det för vad det är. Jag kan inte mer än göra mitt bästa utifrån vart jag är i livet idag. Så nu börjar jag lugnt. Så får jag se vart jag hamnar i status om ett halvår.

🥰vi hjälps åt jag å Elvis😂

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svår utmattning och där började min resa inåt på riktigt. Jag började vända upp och ner, ut och in på hela mitt väsen för att förstå varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som många påstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? Där psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förälder, en uppväxt i dysfunktion. Hur viktigt är det att bearbeta det man gått igenom, eller kan man bara lägga locket på och springa vidare i livet? Frågar du mig så är jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med någon typ av bearbetning. Vad som passar det måste varje individ känna sig för på egen hand. I mitt fall har jag tagit hjälp av KBT, MediYoga, självhjälpsgrupper, sorgbearbetning och goda vänner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser så länge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med både sorg och glädje. Jag delar också med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vänner, två av dem har jag adopterat från Rumänien där de levt ett hårt liv på kalla gator ~ trogna vänner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp på skogen i Dalarna. Ensamstående mamma till en underbar dotter, på torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, två getter och ett gäng höns. Jag gillar närheten till naturen, det äkta och omtänksamma i människan. Om jag vill ha en förändring i livet så behöver jag själv vara den förändringen. Ljus & värme Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: