Jag blev antagen – yippi đŸ„ł

I september ansökte jag om att fÄ vara med i en studie om stressrelaterad psykisk ohÀlsa som Karolinska institutet och Gustavsbergs vÄrdcentral hÄller i. I början pÄ oktober blev jag intervjuad i över 1 1/2 timme.

Denna intervju drog upp sĂ„ mycket kĂ€nslor sĂ„ jag blev inte mig sjĂ€lv pĂ„ nĂ„gra veckor, mycket ilska, sorg och frustration bubblade upp. Otroligt jobbiga kĂ€nslor inför en mĂ€nniska som fanns i mitt liv i tonĂ„ren. I samma svĂ€ng skrev jag ett blogginlĂ€gg om honom. I mitt inre blev jag rĂ€dd, rĂ€dd för alla kĂ€nslor som jag inte visste att jag hade kvar. RĂ€dd för att kĂ€nna. RĂ€dd för att sĂ„ra nĂ„gon. Jag tĂ€nkte mĂ„nga gĂ„nger, ”tĂ€nk om jag blir antagen till denna studie och det rör upp Ă€nnu mer som jag kanske inte Ă€r mogen för”.

Men jag landade i kÀnslorna, red ut dem och accepterade lÀget dÀr och dÄ. Veckorna gick och den 21 oktober ringde psykologen och meddelade att jag kvalat in i studien!

Lyckorus och skrÀckslagen pÄ en och samma gÄng. TÄrarna rullade av tacksamhet. I snart sex Är har jag försökt trixa och fixa i mitt liv för att fÄ en sÄ hÄllbar vardag som möjligt med sÄ lite kontakt med myndigheter som det bara gÄr. Jag jobbar fortfarande inte heltid. Jag har dÀremot medvetet skurit ner pÄ utgifter, sett över alla tÀnkbara möjligheter till att klara mig pÄ sÄ lite pengar som möjligt för att kunna hÀmta hem mig i stressen pÄ egen hand.

Under de första Ären efter jag rasade, lÄg bÄde arbetsförmedlingen och FörsÀkringskassan pÄ med blÄslampa i arselet för att jag skulle ut i 100% jobb trots att jag var lÄngt ifrÄn frisk. Pisk pisk, ut i jobb.

Jag fick nog och sa ifrÄn mig all ekonomisk hjÀlp och tÀnkte att jag klarar detta pÄ egen hand.

Via vÄrdcentralen fick jag bra hjÀlp de första mÄnaderna men sedan var jag som bortkopplad eftersom jag tackat nej till medicinering. Tack tack!

SÄ under Ären har jag bekostat egen terapi i form av yoga, utmattningshjÀlpen, sorgbearbetning. Dyrt. Men vÀl vÀrt och sjysta upplÀgg pÄ avbetalning.

M E N nu hĂ€nder det! Äntligen fĂ„r jag chansen att vara med i kanske framtidens kommande behandlingsform inom sjukvĂ„rden.

Tre mĂ„naders behandling vĂ€ntar mig. Jag Ă€r redan inne pĂ„ vecka tre! ❀ Det kĂ€nns sĂ„ bra och tusan vad jag fĂ„r ögonöppnare.

Studien pĂ„gĂ„r i tvĂ„ Ă„r. SĂ„ kĂ€ra vĂ€n jag hoppas denna kommer finnas för dig som behöver den i framtiden! SĂ„ viktigt att satsa pĂ„ stressrelaterad psykisk ohĂ€lsa. Det har kĂ€nts som att man inte har prioriterat utmattning inom sjukvĂ„rden – det Ă€r mest en ”grej” som ska gĂ„ över efter lite vila!

Förhoppningsvis fÄr man djupare förstÄelse och förhoppningsvis kommer jag lÀra mig enormt mycket om mig sjÀlv under denna period av behandling.

Jag har lovat mig sjÀlv att vara totalt Àrlig och transparent mot mig sjÀlv. VÄga vara sÄrbar och verkligen ge mig chansen till Ànnu en utveckling.

Jag kÀnde jag ville dela detta med dig, Àven om jag inte kan eller fÄr gÄ in i detalj pÄ var studien innefattar.

Jag önskar dig en skön tisdag dĂ€rute ❀

Kram frĂ„n torpets lilla vrĂ„ ❀

Carina

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svÄr utmattning och dÀr började min resa inÄt pÄ riktigt. Jag började vÀnda upp och ner, ut och in pÄ hela mitt vÀsen för att förstÄ varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som mÄnga pÄstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? DÀr psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förÀlder, en uppvÀxt i dysfunktion. Hur viktigt Àr det att bearbeta det man gÄtt igenom, eller kan man bara lÀgga locket pÄ och springa vidare i livet? FrÄgar du mig sÄ Àr jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med nÄgon typ av bearbetning. Vad som passar det mÄste varje individ kÀnna sig för pÄ egen hand. I mitt fall har jag tagit hjÀlp av KBT, MediYoga, sjÀlvhjÀlpsgrupper, sorgbearbetning och goda vÀnner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser sÄ lÀnge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med bÄde sorg och glÀdje. Jag delar ocksÄ med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vÀnner, tvÄ av dem har jag adopterat frÄn RumÀnien dÀr de levt ett hÄrt liv pÄ kalla gator ~ trogna vÀnner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp pÄ skogen i Dalarna. EnsamstÄende mamma till en underbar dotter, pÄ torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, tvÄ getter och ett gÀng höns. Jag gillar nÀrheten till naturen, det Àkta och omtÀnksamma i mÀnniskan. Om jag vill ha en förÀndring i livet sÄ behöver jag sjÀlv vara den förÀndringen. Ljus & vÀrme Carina

2 reaktioner till “Jag blev antagen – yippi đŸ„ł”

  1. Å va spĂ€nnande Ă„ va bra att du kom med. PsykvĂ„rden Ă€r katastrof i Falun, min dotter har aldrig fĂ„tt hjĂ€lp dĂ€r bara mediciner. Hennes liv gĂ„r inte att rĂ€dda kĂ€nns det som. Lever pĂ„ soc och Ă€r sjukskriven. Hoppas det kommer ut nĂ„t bra av den studien men s sa Alldeles försent för Ida Kram pĂ„ dig

    Skickat frÄn min iPhone

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: