När orken tryter

D E T finns dagar då orken tryter. Dagar då jag önskar jag hade en soulmate under samma torptak som kärleksfullt hjälpte mig. Som kramade om mig och viskade varmt ”det blir bättre, jag finns här för dig”.
Som delade mitt intresse för djur & natur, som fann tjusningen i det vackra moder jord har skapat åt oss alla.

Dessa dagar får jag anstränga mig för att inte rasa och som tur är kommer de dagarna inte allt för tätt inpå. Men en fuktig höst, och några knippor hö som sakta börjat få mögel det får min själ att bli matt.

Hämtar hö som jag förvarar i en grannes lada.

Med djur kan jag inte bara stänga dörren och dra täcket över huvudet, hur gärna jag än vill. Då är det bara å bita ihop. Försöka hitta den där kämparglöden och gå. För månen lyser vacker på himlavalvet. Luften är frisk.

Jag får påminna mig själv att i morgon är en ny dag, känslan kanske inte alltför lika jobbig – solen kanske lyser varmare och klarare. Vad vet jag ❤️ jag vet ändå att varje dag är en gåva och varje dag är ett ypperligt tillfälle för ett nytt andetag.

Kram från torpets lilla vrå 🖤

Carina

Författare: Carina Wallberg

Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svår utmattning och där började min resa inåt på riktigt. Jag började vända upp och ner, ut och in på hela mitt väsen för att förstå varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken till raset, som många påstod. Jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen? Där psykisk och fysisk misshandel förekom och en missbrukande förälder, en uppväxt i dysfunktion. Hur viktigt är det att bearbeta det man gått igenom, eller kan man bara lägga locket på och springa vidare i livet? Frågar du mig så är jag helt övertygad om att all trauma behöver förlösas med någon typ av bearbetning. Vad som passar det måste varje individ känna sig för på egen hand. I mitt fall har jag tagit hjälp av KBT, MediYoga, självhjälpsgrupper, sorgbearbetning och goda vänner. Jag reser fortfarande i mitt inre och jag tror man reser så länge man lever. Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med både sorg och glädje. Jag delar också med mig av livet tillsammans med mina tre fantastiska fyrbenta vänner, två av dem har jag adopterat från Rumänien där de levt ett hårt liv på kalla gator ~ trogna vänner för livet. Jag lever och bor i ett litet torp på skogen i Dalarna. Ensamstående mamma till en underbar dotter, på torpet finns förutom hundarna, tre katter, en kanin, två getter och ett gäng höns. Jag gillar närheten till naturen, det äkta och omtänksamma i människan. Om jag vill ha en förändring i livet så behöver jag själv vara den förändringen. Ljus & värme Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: