De mest befriande samtalen

Jag känner att de mest befriande samtalen äger rum när det är högt till tak. Samtalen jag brukar ha med den äldre generationen är verkligen högt till tak. När döden omfamnas av pågående livet. När döden blir en vän istället för fiende. När skratt blandas med gråt. När oro blir till stillhet.

När vi vågar öppna upp, möta det som en dag komma skall för oss alla, händer något stort och vackert. Att våga öppna upp dela sårbarheten och kärleken.

Vi håller om varandra, gråter en skvätt torkar tårarna, omfamnar kramen lite mer. Jag känner oändlig tacksamhet att få dela dessa stunder med vissa människor som kommit att bli nära mitt hjärta. Både på jobbet och privat. Att våga öppna upp om det okända. Det får mig att växa som människa det får mig att bli sårbar. Det får mig att komma nära till känslan av sorg, glädje och allt däremellan.

Det finns dom som känner sig färdiga med livet. Det finns verkligen dom som känner att de är färdiga med livet på denna jord. Det känslan måste få vara okej att känna tänker jag.

För om den inte är okej, förbjuder vi en känsla. En känsla en medmänniska bär på. Det måste få vara okej att känna att man är färdig med livet.

Det finns stunder i livet jag inte velat leva, men ändå har det inte inneburit att jag viljat avsluta mitt liv. Dock har känslan funnits och den måste få vara okej att känna, för annars stänger man ju ute en del av sitt känsloregister tror jag.

Befrielsen är att ha någon som man kan känna tillit till och få dela dessa känslor med, någon som inte dömmer, någon som inte ger en skam. För känslor finns och dom är till för att kännas, omfamnas.

För vad händer när vi avslutar jordelivet. Vet någon det?

Dock vet vi att det pågående livet är en möjlighet att uppfylla sina drömmar och mål. Känna välbefinnande och kärlek. Det finns dom som aldrig får uppleva det. Det finns dom som inte känner sig värdiga kärlek, inte känner att de har rätten att leva sina liv. Känna ro.

Jag har länge rest på livets stig i ovisshet. Jag har länge levt med undanträngda känslor. Jag har länge låtit andra påverka mina känslor.

Dock gjorde jag ett val, en dag i livet. Det valet att resa mig ur askan, resa mig och hitta min egna väg. Känslornas väg. Acceptansen av att känslor är okej. Jag är inte på länge framme men jag reser, varje dag. För jag vet att en dag – är livet på jorden över.

Då vill jag känna att jag har känt. Då vill jag känna att jag haft möten med medmänniskor som fått mig att växa, som fått mig att känna hopp. Hopp om acceptans och tillit gentemot livets möten.

Varje människa gör ett val när man stänger av. Varje människa gör ett val. Det gör ont att känna. Känslor gör ont. Dock föds en samhörighet till en annan medmänniska när man vågar öppna upp och vara sårbar. I ett sådant möte kan vi växa och komma varandra närmare – upptäcka det vackra av livet, det är iallafall min känsla av erfarenheterna på livets stig.

Det finns människor jag önskar av hela mitt hjärta att jag fick komma nära. Livet vill annat. Dörren är stängd. Den känslan av maktlöshet smärtar så det gör ont – jag behöver acceptera att så är livet. Men jag saknar. Jag önskar det vore annorlunda. Jag önskar vi fick komma nära till känslan av sorg, glädje och allt däremellan.

Dock är inte alla människor där. Där modet till att möta sorg, glädje och allt däremellan finns. Att omfamna varandra i acceptansen av att vara den man är. Det är en smärtsam sorg. Den finns där som nyanser av grått likt en höstlig novemberdag – fifty shades of gray.

Jag känner att de mest befriande samtalen äger rum när det är högt till tak. Samtalen jag brukar ha med den äldre generationen är verkligen högt till tak. När döden omfamnas av pågående livet. När döden blir en vän istället för fiende. När skratt blandas med gråt. När oro blir till stillhet.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Vart är du på väg?!

J A G kan inte undgå att känna allt som händer i världen just nu. Jag kämpar med känslorna som sliter i mitt inre. Människa. Vart är du på väg?!

Moder Jord ge mig kraft att fortsätta. Min dotter. Mina djur. Skrattets kraft. Naturen som ger så oändligt mycket vackert. Människa. Vart är du på väg?!

Ord. Slitningar. Jag vill välja det ljusa. Det vackra. Det omtänksamma och varma.

Blenda, hon är ljuset. Hon är livet. Hon är en av alla vackra juveler som får mig vandra vidare på livets stig.
En dag. Vaknar kanske människan upp. En dag.

Kram

Carina

T I N N I T U S eller bara hittipå

En vanlig dag. Barnen skriker. I deras värld är det lek. I min värld en krigszon i mina öron. Ljudet skär som knivar. Det gör så ont.

För att kunna spendera vardagen ute på gården är jag tvungen att bära hörselskydd. Grannarnas barn leker och skriker oavbrutet. Härligt att se. Fruktansvärt att höra.

Jag som älskar barn. Min själ gråter.

Det här var min vardag för fyra år sedan, 2017.

Jag fasade för varje utevistelse på mitt älskade lilla torp. Ljuden avlöste varandra. Jag förstod inte att min stressade livssituation påverkade min kropp.

2017 fanns det inte så mycket att läsa om utmattning. Inte som det gör idag 2021. Jag hittade liksom inget som gjorde att poletten trillade ner så jag kunde förstå V A R F Ö R!

Mycket scrollande på nätet och efter många turer fann jag Stress & utbränd och kände att en låga började ta fart i min kropp. Kunde detta ge mig svar på frågorna jag bar på?

Jag sökte svaren. Fick svaren. Började min långa resa igenom utmattningen. Med redskap från Elisabeth Engqvist. Jag började på nytt lära känna mig själv. Mina behov. Mina grundläggande behov. Lära mig tolka min kropps signaler. Lära mig att sätta mig själv i fokus. Ta rygg på dem som vandrat före mig.

Jag var rädd. Jag var osäker. Jag fick gliringar om att jag var överkänslig. Men jag stod upp för mig själv. Jag stängde in mig själv i ensamheten, för att inte bli påverkad av andra och yttre stimuli. Jag tog chansen att resa i mitt inre och den resan gör jag fortfarande.

Idag är tinnitus ett minne blott. Jag vet vad som utlöser det och undviker situationer med mycket folk, höga ljudnivåer. Har jag haft det stressigt på jobbet med mycket nya kunder (jag jobbar i Hemtjänsten) så är min hjärna helt slut av alla intryck och har jag otur är tinnitus tillbaka på ett litet besök.

Med kunskap om sig själv och redskap som funkar kan jag idag njuta på ett helt annat sätt i livet än någonsin tidigare. Med begränsningar, javisst. Sorgligt – ja. Men det är liksom livet och det jag betalar för att inte ha lyssnat på min kropps signaler tidigare.

Har du haft problem med tinnitus och lyckats bli av med den? Dela gärna med dig hur/vad du gjort så kan kanske någon mer få ta del av redskap som kanske kan passa en annan medmänniska. ❤️

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

R E S A sig i motvind

jag har gråtit över slagen mot min kropp

jag har gråtit över hårda orden mot min själ

jag har gråtit över skuld som inte ens varit min, en skuld som lades på mig för att motparten kände att hen behövde projicera över skulden på någon annan för den var för tung att bära på själv

jag har gråtit, jävlar vad jag gråtit och slagit på mig själv

jag har gråtit över ensamhet och utanförskap

jag har gråtit över svek, även de svek jag själv orsakat

jag har gråtit över känslan att inte duga till

trots alla tårar genom livet, tårar som fortfarande renar min själ, så har jag förmågan att skratta – gärna ofta och högljutt jag älskar det barnsliga i livet

tyst och tillknäppthet är liksom inte min grej

jag har tystat mig själv de gånger människor ansett jag låtit för mycket, varit för mycket M Ä N N I S K A

skämts för den jag varit, alltid någon som hittat något att klaga på, pika på

idag vet jag att det är andras projiceringar, andras rädslor, idag trillar jag ner om jag själv är i obalans

idag sätter ingen ett slag på min kropp eller min själ utan att jag vänder och går

min själ är trött på människor med kritiserande ord, elaka slag, förutfattade meningar och svartsjuka – liksom N O L L tolerans

för livet är mitt

jag skrattar för att jag älskar att skratta

jag väljer att se ljuset i mörkret, möjligheter i omöjligheter

jag rasar och gråter ibland, offerkoftan är på men jag reser mig fortare och fortare

jag har mitt eget ansvar över mitt liv att ta reda på vad jag behöver och göra något åt det

jag har inte befogenhet att lägga skulden på min barndom eller knäppskallar till pojkvänner eller ”vänner” – idag tar jag ansvar över det som är mitt

skratt hör till livet, skratt hör till min personlighet, min själ känns friare, renare, lättare. skratt.

en dag kan bestå av tusen känslor det är liksom livet, att lära känna sig själv och hitta acceptansen i känslornas fantastiska rikedom är en resa så djupt berikande

vandringen genom livets stig gör vi allihop, vi väljer dess innehåll och hur vi väljer att tänka om livet och det som sker

det bästa med livet är att morgondagen alltid är ett oskrivet blad och en ny möjlighet att börja om

alla gör ju så gott man kan utifrån vart man är i livet. utifrån hur vi ser på livet och väljer att agera i varje situation – därtill hör konsekvenser för vad man väljer att agera ut på

valet är att se livet utifrån rädsla eller kärlek

jag kan dansa naken i vardagsrummet känna kraften av musiken sprida sig i kroppen

jag kan bada naken i skogstjärnen och känna kraften av liv växa sig starkare i kroppen

märkligt?

ja det må så vara, men jag ä l s k a r det ‼️

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Vacker nakenhet

D E T finns något vackert, något genuint fint med den nakna kvinnokroppen. En skörhet och styrka på en och samma gång.

Kroppar som bär historia.

Kroppar som tvingas stängas in och leva i skam.

Hur kan kroppar skämmas?

Något så genuint vackert som en kvinnokropp.

Förtryckande ord om H U R man borde se ut. Skammen för att inte passa in. Vad är det korrekta?

Vem har bestämt hur kvinnan ska se ut?

Är det inte meningen att kvinnan ska få äran att njuta av sin egen nakenhet i sin egen kropp.

Bada naken i sjön, känna vattnet mot den nakna huden – inget som stramas åt.

Frihet.

Soltorka naken på bryggan, känna solens strålar torka varje vattendroppe. Vindens fläkt vina över huden. Omsluten av – livet.

Det nakna äkta livet. Omfamna sig själv precis som man är. Utan pekpinnar om hur man borde se ut. Skammen över kroppen.

Alla har rätten av att känna friheten i sin kropp. Alla har rätten att få uppleva den skönhet som bor inom just av att känna livet porla.

Vad hindrar oss? Vem hindrar oss?

Samhället…

Någon närstående…

Vänner…

Ens partner…

eller kan det vara jag själv?

Jag minns första gången jag badade naken i en sjö. Det var jobbigt. Kände mig konstig till mods och skämdes över just min nakenhet, trots att jag var ensam.

Det borde vara det naturligaste av allt.

Nakenhet har aldrig varit naturligt för mig. Kvinnokroppen har uppfattats som objekt. Objekt för män. Behaga män. Se snygg ut för män. Anpassa för män.

Jag minns en mening från en gammal kärlek ’jag vet inte om jag skulle kunna vara tillsammans med dig om du blev tjock’. Dom orden satte sig på djupet. Jag gjorde allt för att inte gå upp i vikt. Började kontrollera maten. Ständig oro över att bli lämnad för att jag inte skulle duga.

Med mina ögon idag, så skulle jag ha lämnat så fort dessa ord uttalades. Men jag var inte så stark eller modig då. Jag var liten – i själen.

Idag 10 kg tyngre sedan jag rasade i min utmattning 2016, med några handtag fler kring midjan. Kan jag ändå konstatera att det är en ljuvlig känsla att få slänga mig naken i skogstjärnen och känna friheten och lyckan av att vara kvinna. Styrka.

Det finns dagar jag inte är nöjd med min kropp. Men jag tänker som så att det är ok. Jag vet att dessa dagar kommer för alla. Ingen är helt nöjd. Alla bär på något.

Jag försöker fokusera på livets skönhet istället, än de där extra 10 kilona. Jag försöker känna livet, vinden, vattnet, solen och doften. Njuta. Det har väl alla sin fulla rätt att göra trots övervikt eller undervikt.

Men att göra sig till för att behaga en man. Det har jag för längesedan lagt på hyllan. Att behaga mig själv är fullkomligt lysande och tillräckligt vackert som livet i sig själv.

Vad känner du?

Kram från torpets lilla vrå

Carina

V A D är viktigt?

O M man tänker efter. S Å där djupt in-om.
V A D mer kan man begära av livet än att ’bara’ stanna upp och lyssna in ljudet av…..
.
.
.
Fåglar, vattenskvalp….närvaron av livet, låta hjärnan vila, stanna upp utan tanke på varken morgondag eller gårdag.

Jag väljer livet i stundens minut, evighetens sekund. Låter saker ha sin gång. Låter de som vill komma i min väg, släpper de övriga fri på sin egen vandrande livsstig. Kravlöst. Villkorslöst.

Skönheten – friheten med livet. Kunna välja sitt eget fokus. Riktningen. Vad är viktigt – på riktigt.

Släppa taget om andra. Även saker & ting. För vad är viktigt om inte sin egen själaro i livets envigs sekund. Livet. ❤️

Andas in – Andas ut. Skönheten. Doften. Ljudet. Smaken. Livets aromatiska skönhetsdans.

Livet❤️

Vad är livet

Vad är livet som tickar och tickar.

Vad är livet om man inte följer sitt hjärta.

Vad är livet utan högburet huvud, rak rygg – äga livet – sitt eget liv.

Vad är livet utan att äga sitt egna liv.

Handbojor och krav. Kanske rädsla och missunnsamhet.

Sann glädje i hjärtat bor.

Där inom finns inga restriktioner, där finns enbart ödmjukhet och kärlek. Inga rätt & fel.

Alldeles för många pekpinnar. Alldeles för många rädda själar. Alldeles för många, petar för mycket i andras vackra själar.

Att släppa taget, släppa kontrollen kan vara nog så svårt. Vad ska man släppa kontrollen om?

Den dagen man inser att det enda man kan påverka är sitt egna liv. Jag tror jag vill kalla det – Frihet😍

Insikt – Förändring – Frihet

Vad är livet som tickar och tickar.

Vad är livet om man inte följer sitt hjärta.

Vad är livet utan högburet huvud, rak rygg, äga livet – sitt egna liv.

Det är lätt att dras med i vad andra tycker och tänker, men i ärlighetens namn, är det viktigt?

Svaren finns alltid inom oss själva. Fråga, lyssna, känn. Det kommer. Det känns.

Att följa sitt egna hjärta kan ibland krävas ett uns mod. Det kommer, ju mer man tränar ju starkare blir känslan att leva sitt eget liv utifrån sitt eget hjärta. ❤️

Kan friheten börja med att ödmjukt acceptera det liv man fått och kanske försöka göra det bästa utav det ❤️?

Kram från ett åskmullrande torp ❤️

Önskar dig en skön kväll

Carina

Får man bli så där gråt-trött?

När man är så där trött så man bara vill gråta.

När människomöten blir sådär intensivt jobbiga för sinnet. Alla energier flyger huller om buller och man försöker sortera vad som är vad och vart det hör hemma.

När kroppen skriker efter sömn.

När man är så där trött så man bara vill gråta, men ändå kämpar på. Kroppen och sinnet som endast längtar efter att få sova.

Dessa dagar existerar även när man mår bra i livet. För gråt trött det blir vi nog alla ibland skulle jag tro, men inget man riktigt pratar om för skenet är att man ska vara på topp, mest hela tiden.

Äh, ryck upp dig va!

Men, nä! De dagarna är förbi. När jag får en sådan där gråta-tröttdag, då stänger jag av allt. Blandar mig inte i diskussioner, gör min to-do lista med djuren och det runtomkring och tänker att idag får jag må så här. Det är helt ok.

I morgon känns det bättre. Jag försöker se till att komma tidigt i säng så jag får sömnen, det gör U N D E R😍

Men mitt i känslostormen så är det många salta tårar och en djup sårbarhetskänsla❤️

Känner du igen dig?

Kram från torpets vrå ❤️

BIG NO‼️

B I G N O‼️

Hur svårt kan det vara att vara snäll – mot tjejer & kvinnor⁉️
Jag förstår inte våldet!! Jag begriper inte! Kommer aldrig att göra det! Jag kommer aldrig att acceptera det‼️

Att se ner på det kvinnliga könet är en SKAM‼️
De som gör det borde SKÄMMAS och det riktigt jäkla rejält!
Varken psykisk eller fysisk misshandel är någonsin okej!! Inget mord på en kvinna ”bara för att hon är kvinna” är ok! Inga mord är okej, på någon människa‼️

Jag är stolt att vara kvinna! Men jag har blivit ”satt på plats” en gång i tiden – kröp in i rädslan för det manliga könet! Trodde jag inte var vatten värd!

Kanske därför jag blir så bubblande förbannad över det kvinnovåld som sker i vårt samhälle!
Det ÄR verkligen dags att sätta ner foten, våga börja prata om det som sker bakom stängda dörrar, våga be om hjälp och sätta gränser. Våga ingripa, säga ifrån! Finnas där för varandra!

Vi kan inte bara lägga locket på och låtsas att det som drabbar oss inte är något som man pratar om! P P P
Prata, prata, prata, prata, prata‼️

Funderingar

D O M dagarna som uppenbarar sig varje dag. Kontakten med livet – dagarna.
Som nu en paus i skogspromenaden, bägge mina hankatter valde att följa med idag. Max sitter och putsar sin nyklippta sk päls, Nisse ligger i en rishög och kråmar sig i värmen av solens strålar. Selma sitter i mitt knä, Stella spanar ut över vyerna och såklart Sonya – hon söker alltid efter något underjordiskt 😂

Småfåglar kvittrar, himlen är oskyldigt blå. Humlan surrar. Alltså – livet 💙 så himmelskt vackert i sin enkelhet.

Funderingar mitt bland det vackra.

Hur kommer det sig att vi många gånger krånglar till det? Fastnar i småsaker? Fastnar mellan minutrarna, tid är pengar.
Tappar bort det enkla att njuta av. Glömmer bort vårt varande i allt jagande efter mer. Mer pengar, eller snyggare kroppar.
Pengar, fillers, botox allt för att jaga lyckan och tron på att det är just det som gör oss lyckliga?
Är det verkligen så?
Jag ställer frågan, utan dömande. Jag är nyfiket undvarande❤️gör det oss lyckligare?
Vad är lycka, egentligen⁉️
Jag minns när jag var liten så blev jag retad för mina stora läppar, min syster skämdes för hennes små läppar – för mig satte det spår. Jag fick ofta höra någon gliring när jag målade läpparna i en stark färg – vilket gjorde att jag slutade måla dem och försökte gömma läpparna. Hur fan gömmer man en kroppsdel som sitter mitt i ansiktet‼️

Jag har mina ”stora” läppar kvar – hur tusan kunde jag låta någon trycka ner mig där till att skämmas över en del av mig⁉️

Men är det kanske inte så, vi försöker passa in i något som vi ”tror” är det rätta för att duga istället för att se det vackra vi bär sådana som vi är?
Höja varandra istället för att prata ner varandra? Skippa avundsjukan som så listigt äter upp själar som äckliga fluglarver.

Nej, Ä G ditt liv – ditt varande på jorden – precis som du är❤️det är iaf det jag tränar på ❤️