Bryt dig loss

Bryt dig loss låt vingarna visa dig vägen.

Bryt dig loss från lögner och falska begär.

Flyg fri, låt vingarna visa dig vägen. Släpp rädslan som håller dig tillbaks.

Bryt dig loss från andras krav & förväntningar. Ditt liv är ditt och Du väljer din väg.

Flyg högt, fri som en fågel. Nattsvart som korpen om natten. Vit som måsen om dagen.

Släpp skammen och förfalskad skuld. Släng tillbaka den där den hör hemma. Fri, fri, fri.

Vem är hen, som tror sig kunna kontrollera andra människor med våld och hot?

Vem är hen?

Liten och rädd. Utöva makt och kontroll. Ta tag i ditt liv – låt andra flyga fria.

Släpp skammen och skulden. Du är inte fel. Släpp skammen och skulden bryt dig loss. Flyg högt dit vingarna dina bär.

Bryt dig loss från lögner och falska begär.

Känn friheten i själen. Lättheten i sinnet. Bryt dig loss.

Livet är nu. Livet är för kort, alldeles för kort för att inte våga drömma. Våga utmana en rädsla. Våga tro på sig själv. Våga flyga.

F R I

F R I

F R I

F R I som fågeln högt upp i skyn.

Ta hand om dina rädslor – våga utmana din stig. Livet är nu.

Bryt dig loss. Känn lättheten i kroppen. Känn friheten i sinnet. Bryt dig loss.

Kärlek från skogen 💛

Carina

Är detta att F Å N G A dagen?

Är det möjligt att fånga dagen, hur gör man?

Det borde väl vara individuellt skulle jag tro, eller vad tror du?

F Å N G A D A G E N jag smakar på orden, känner solen i ansiktet, doften från den gröna mossan, hör vinden i furornas toppar. Känner brisen i ansiktet.

Kan Det vara att F Å N G A D A G E N?

Jag översköljs av K Ä R L E K från skogens hörn.

Älgens budskap enligt Solöga

Här och nu har du allt. Min gåva till dig är att vara nöjd med livet. Här gäller det att känna dig nöjd med din plats i livet, först då befinner du dig i mitten av världen och det du önskar kommer till dig. Kliv ur känslan av missmod. Välj att vara nöjd och din situation förbättras.

Skulle det vara möjligt att detta är ett av många sätt att F Å N G A D A G E N på?

Jag känner så starkt att detta är ett av mina sätt att F Å N G A D A G E N på❤️

Hur väljer du att F Å N G A D I N D AG?

Kram från skogen ❤️

Carina

Är det rätt eller fel?

Finns det några rätt eller fel? En skriven manual hur allt ska vara. Livet.

Det som är rätt för dig är rätt för mig och vise versa. Är det möjligt?

”Nu gör du som jag säger!”

”Att du aldrig lyssnar!”

Den där osynliga manualen, vad är det som säger att det som är rätt för en individ är rätt för någon annan?

Ett barn som växer upp, har ofta ingen talan. Den ska göra som vuxna säger åt den! Basta!

Skulle man kunna stanna upp en stund. Lyssna. Bara stanna upp. Lyssna. Vad har den lilla krabaten att säga. Vad K Ä N N E R krabaten?

Kunde det isåfall vara så, att den lilla krabaten hade något mycket klokt att säga trots sin ringa ålder? Kanske kunde det finnas en möjlighet för den som redan kan allt, lära sig lite mer?

Är det möjligt?

Genom att ”bara” lyssna. På den lille krabaten. Kunna lära sig något mer, något nytt. Bara genom att lyssna.

Kanske är krabaten en kollega, vän, partner, förälder, barn etc.

Kan det vara så att rätt eller fel inte existerar?

Att någon tycker på ett sätt som inte passar den ena individen, innebär det att den är ”dum i huvudet”, eller är det ”bara” så att den har en egen åsikt och den andre är enbart öppen för sitt egna rätt eller fel?

Är det möjligt att hjälpa varandra att förstå varandra – genom kommunikation. En öppenhet till att vilja förstå. Det kanske inte betyder att man behöver hålla med i allt som sägs.

Vissa individer vet inte bättre. Det handlar inte om att de är mindre värda. Kan det då vara så att vi kan vägleda varandra. Vägleda den där lilla krabaten. Kanske krabaten är jag själv, kan jag tillåta någon annan att vägleda mig?

Eller är det så att allt jag säger och gör är det enda rätta? Så all hjälp utifrån är bara trams och till för sådana som inte vet bättre?

Vem vet bättre?

Vem avgör det? Stadsministern? Skolfröken? Grannen? Partnern? Föräldern?

När börjar rösten lyssna inåt, inom sig själv?

När tillåts den där lilla krabaten att växa, stå på egna ben, med egna tankar och känslor – som Ä R okej!?

Närvaro. På riktigt.

Så avslutningsvis.

Finns det några rätt eller fel? En skriven manual hur allt ska vara?

Livet.

Med värme

Carina

Vad är meningen?

En dag. Ett liv. Vad är meningen med livet? Vet du?

Att välja sin mening med livet. Kan det vara gott nog att njuta av domherren vid fågelbordet?

Solens granna färger när den sakta sänker sig i väst?

Kattens spinnande, eldens knastrande i vedspisen. Leendet från en kär vän. Kramen från sitt barn.

Vad är meningen med livet?

Det finns så mycket fint, så många fina sidor hos oss envar. Ändå väljer en del, slå sin äkta hälft. Hota, skrika, slå sina barn. Vad är då meningen med livet ur dennes ögon?

Vad är det som får oss föra vissa beteende vidare nedåt i ledet?

Vad är det som gör att vissa tror sig ha sin fulla rätt att slå en annan människa gul och blå?

Vad är det som gör att vissa tror sig ha sin fulla rätt att håna, hota, skrika, slå sina barn, sin äkta hälft? Vart är kärleken, ömheten, respekten?

Vad är då meningen med livet ur dennes ögon – egentligen?

Vad är det som gör att vissa aldrig vaknar upp?

Meningen med livet.

Det finns så mycket fint. Vårbäckens porlande. Gunga högt med sitt älskade barn. Gräva sandslott, baka sandkakor. Rädda en hemlös hund. Växa som människa. Våga vara sårbar.

Fika med en vän. Mötas av ett leende. Bli respekterad, krypa in i en varm trygg famn.

Trygghet. Frihet. Villkorslöst. Vad är meningen med livet – för dig? ❤️

Jag tror på människans kraft att göra gott. Kraften som för oss samman. Får oss tillsammans sprida ringar av en tro på det vackra och fina vi har omkring oss.

Förändring. Ringar på vattnet.

Vad är meningen med livet – på riktigt?

Kram från skogen

Carina

Herre på täppan

Jag vandrar på min plätt, i mitt paradis på jorden. Jag vandrar här och äntligen är jag inte på väg någon annanstans i mitt inre.

Jag är lugn.

Jag springer inte iväg för att fly till någonting annat.

Jag är inte längre ständigt på språng.

Jag är här nu ~ på toppen av mitt paradis ~ jag ligger på taket på vindskyddet och blickar ut över vad jag har.

Det fanns en tid när mitt liv kändes övermäktigt och jag stod i funderingarna om jag skulle sälja detta ställe. Jag var i en punkt i livet där jag stod ensam och hade inte tron på mig själv att jag skulle klara av att sköta gården själv.

Idag är jag tacksam att jag inte gjorde något förhastat. Sådant lugn som infinner sig här på skogen går inte att sätta i ord.

När mörkret faller över furornas toppar om kvällarna så är det svart, det enda som lyser upp är den vackra stjärnbilden på himlavalvet.

Mörkret som omsluter torpet som mjukt sammet. En brasa som knastrar. Någon fågel som hörs på avstånd.

Vad mer kan man begära i livet.

Jakten är över ~ jakten att ständigt fly från från mig själv.

Tack 💛

Gammal och ensam

De äldre ~ de gamla, kanske lite rynkiga, kanske lite mer gråhårigare, kanske lite långsammare, kanske lite mer smärt påverkade, kanske lite sämre syn, kanske lite sämre hörsel, kanske lite sämre aptit på både mat och livet ~ de är färgade av livet.

Det är människor därute som du och jag. De äldre som får hemtjänst eller hamnar på vårdhem är bara du och jag i en äldre version.

Äldre människor med ryggsäckar som de aldrig bearbetat, erfarenheter av livet som gjort dem till vad de är idag. Vissa har fina livserfarenheter, vissa har tyngre erfarenheter, vissa har accepterat, förlåtit och vandrat vidare, men många har lagt locket på och erfarenheter samlats ihop till en bitterhet över att livet inte blev som de trott.

Drömmar de haft, men inte vågat genomföra, relationer de gått in i som inte varit bra för dem, relationer de haft som gjord dem sjuka, erfarenheter av livet de levt och inser på gamla dar att drömmar de haft för längesen numer är ett minne blott.

Vad är det som gör att människan inte vågar lyssna till sin egna inre röst om vad som känns rätt eller orätt för just den individen?

Kroppen är trött, kanske den värker, livet i en fyrkant där många bara ser sitt egna lilla boende dagar i ända, gången mellan sovrum – badrum – kök – dag ut och dag in. Anhöriga som har fullt upp med sitt, eller anhöriga som inte finns, eller anhöriga där relationen förstörts av någon anledning.

På ålderns höst när ensamheten tränger på, den ofrivilliga ensamheten när man kanske trodde man skulle va två. Då kommer tankarna som äter människan inifrån och ut. Om jag bara gjort si eller så!

Ensamheten, lampan som lyser varmt i fönstret avslöjar inte den ensamma gamla människa bakom glaset.

Sorgen över livskamraten som lämnat jordelivet, vänner som vandrat och fortsätter vandra samma väg, bitterheten över släkt som inte har tid, det är svårt att ”bara” se det vackra i den enkla solen som lyser på himlen den blå eller fågeln som vajar i grenen, sjunger så vackert för den som vill lyssna.

Tankar blir mörka, ensamheten fryser i ådrorna, arbetslivet är slut, kan inte köra bil själv, kan inte handla själv, kan inte gå själv, kan inte tvätta kroppen själv, kan kanske inte gå på toaletten själv, det blev en gammal människa där livet satt sina spår.

En gammal människa som ”bara” ska acceptera faserna som händer i kroppen fast knoppen skriker ut i frustration över att bli som ett litet barn igen och behöva mer hjälp än någonsin i livet.

Det ska ”bara” accepteras! Ingen att prata med.

Det är en sorg att bli gammal och grå, funktioner i kroppen som sakta förgås, i ensamheten tankar om döden hälsar på, vem kan man prata med då.

Vi springer i all hast slänger ur oss en mening eller två, men vågar vi stanna upp – ta ensamheten och döden på allvar, för jag lovar tankarna kommer förr eller senare när ensamheten knackar på och tinningarna blir grå.

Döden är närvarande och där kommer ångern över att livet blev som det blev – varför gjorde jag inte annorlunda?

Varför lyssnade jag inte till mitt inre?

Trots färgningar av livet och ensamhetens sällskap, så finns vår skapare med all sin kraft ~ utanför fönstret i furornas toppar, i varje millimeter av moder jords lilla vrå finns skönheten för den som vill se på.

Ibland kan man behöva lite hjälp på vägen, någon som hjälper till att skönja det vackra, någon som hjälper till att bryta det mörka mot det ljusa, någon som vågar ta i de tunga frågorna om livet, döden, ensamheten och färgningarna i själen av livets vandringsvägar.

Denna någon kan vara du eller jag! Det räcker med ett öra, en värmande kram, ett fint ord eller två, baka eller sjunga tillsammans, prata om döden & ensamheten som glöder.

Ibland behöver en gammal bara få känna att han eller hon blir lyssnad på, och få en chans att sätta ord på det som tynger innan livsresan är slut.

Precis som du och jag ~ människor som bara vill känna att de duger som de är. Att ensamheten inte känns så isande kall när solen lyser varmt.

Färgad av livet det är vi alla ~ men vi väljer var och en vad vi vill göra med färgningarna.

Låtsas att de inte finns, skrapa lite på ytan och täcka över, eller gnugga ordentlig så det blir lite lättare, lite friare, lite ljusare att vandra de resterande dagarna vi var och en har kvar på Moder Jords vackra ägor.

Sol och värme till dig

Carina

T.I.M.E.O.U.T

Alla människor kanske behöver en T.I.M.E.O.U.T ibland, men man kanske är för upptagen för att ta den där lilla tiden med sig själv.

För många påhittade ”måsten” som pockar på eller annat påhittat som bara måste göras, vad vet jag?

Jag är ju ”bara” en budbärare av mina egna erfarenheter och av alla mina egna påhittade ”måsten” som var dödligt viktiga innan kraschen.

Ett beroende i perfektion på ytan kan man nästan kalla vårt lilla samhälle av idag.

Det är mycket som ska ”göras”, utseende ska lyftas och botoxas, du får inte vara för smal då är du sjuk, men du får heller inte vara för tjock då är du äcklig och blir sjuk.

Du får inte visa för mycket av dina behag då blir du stämplad som lösaktig och fritt fucking fram att våldsföra sig på!

Manshat mot kvinnor, där män inte kan kontrollera sitt eget uppeggande begär.

Helt utan SKAM i kroppen lägger de både SKULD och HAT på kvinnor, där de tror att det är fritt fram att förgripa sig med våld på det motsatta könet!!!

SKÄMS!!

Människor utan empati för medmänniskan framför sig, kallblodigt slår ner försvarslösa äldre människor, gör intrång i deras hem, av enda anledningen för att de själva inte lyckats åstadkomma bättre i sitt egna miserabla liv utan måste bruka våld och kränkningar mot andra oskyldiga – det finns inga ord för vad jag vill säga dessa människor!

När ska människan vakna upp och inse att individen SJÄLV har ett eget ansvar till att göra en förändring i sitt egna fucking liv, om det är så att hen är missnöjd, istället för att förstöra livet för andra!

Projicera inte över egen skit på andra människor, ta ansvar och ta itu med det som finns inuti den egna själen ~ det kostar ingenting att vara vänlig, det kostar ingenting att säga något fint till en annan människa, men det kan få en att må bra!

Det är jobbigt att ta tag i sin egna skit ~ men det blir så mycket bättre an att harva omkring i osanning mot sig själv.

Vi matas av information 24/7 om vi så vill. Slösurfar för att kanske fly från uttråkning eller annan obehaglig känsla av lugn och ro.

Kanske jämför vi oss med andras ”perfekta” liv som cirkulerar i sociala mediers ytliga perfektion i vårt sönderstressade ”perfekta” samhälle.

Snackar goja om andras sätt att leva eller deras ”konstiga” beteenden istället för att städa framför sin egen dörr.

Hur länge ska människan orka bära sin egen tyngd av smärta?

Hur länge ska människan orka projicera sitt på någon annan?

Hur länge ska människan orka leva med sin egna osanning?

Ta ansvar ~ ta ansvar över det som är ditt!

Så med det sagt tar jag en T.I.M.E.O.U.T från FB & Instagram från måndag 20/1 och är åter 1/3 (om det känns rätt😉).

Jag fortsätter blogga och inläggen läggs automatiskt upp på FB på En Sökandes Själs sida. Vill du ha svar på kommentarer så kommentera inne på bloggen eller skicka gärna ett mail😊 annars svarar jag när jag är åter på banan.

carina008@hotmail.com

Allt gott till dig!

Med massor av värme från skogens djup

Vi hörs

Carina

Clear alt delete

God morgon kära medmänniskor❤️

Hoppas du haft en god natts sömn!

Jag vaknar efter min jobbhelg med ljus på himlen, jösses så det sprätter till i lycko hormonerna. Tassar ut i morgon ljusets uppgång i morgonrock och storstövlarna för den tidiga kissrundan för pälsklingarna. Blandar min morgondrink, ger vovvarna frukost och gör eld i spisen. Kryper tillbaka i sängvärmen och myser, så skönt med ledig dag och sovmorgon!

Idag blir det ”bara” religionsplugg inför inlämningen i morgon.

Hittar en text jag började skriva på i somras och tänkte jag skulle dela med mig av mina tankar denna morgon.

Dagar när man vill trycka på clear alt delete ~ dom kommer var så säker hur bra man än tycks må ena dagen.

Den ständiga frågan; ”Hur mår du?”

”Bra!”

”Bra” är väl ingen känsla…..eller? varför i hela fridens namn hasplar man ur sig BRA?!

Jag tror det är enklast, alla förväntar sig ett bra och sen är det bra med det.

Men låt säga att man istället vågar sätta ord på sina känslor:

”Jag är trött idag och känner mig ledsen/arg/rädd, det känns konstigt i kroppen.”

Vem räknar med ett sådant svar och vem kan eller orkar möta ett sådant svar?

Har man tid för det idag?

Vi lever i en värld där det till synes verkar som de flesta har det perfekta livet & alla mår så bra.

Kanske man många gånger finner saker som det är fel på, man fokuserar på de yttre omständigheterna och skapar sin egna inre verklighet.

Vissa gånger kanske man till och med fastat i ältandet av det yttre att man inte gör något aktivt åt det hela ~ man kanske väljer att hela tiden må piss eller se saker som ständiga problem ~ gnäll och gnäll men man vill/orkar inte göra något åt problemet eller att titta in i sitt eget inre. Man väljer sitt synsätt helt enkelt.

Det finns de som gör så, icke att förglömma. Men det är farligt att fastna, stagnera i det mörka.

Men det är en utvecklingsprocess tror jag, i medvetenhet och självinsikt.

Det är lätt att tro att alla mår bra när man själv mår dåligt.

Men jag lovar, alla har sina berg och dalar, även om det inte syns utåt.

Sen är det säkert många som har lärt sig hantera och accepterar känslorna när dom kommer. De trycker inte undan dom med något substitut eller klyscha – själv gick jag i skåpen och letade sockerkickar som en idiot när jag kände att ångesten började komma. Det hjälpte i stunden men blev värre efter en stund. Letade fel på min omgivning för att slippa ta tag i mina egna obearbetade känslor.

Jag kan fortfarande komma på mig med att leta sockerkickar, men brukar vara bättre förberedd när det händer med nötter och annat mindre farligt för kroppen.

Känslor finns av en anledning ~ de är till för att kännas ~ när vi känner är vi mänskliga ~ när vi är mänskliga lyssnar vi till kroppen ~ när vi lyssnar till kroppen mår vi bättre.

Vi rensar ut skiten helt enkelt ~ det som behöver komma ut kommer ut och förvandlas inte till bitterhet, blockeringar, och sjukdomar. För det är vad jag tror det förvandlas till på sikt.

Det är ju något vi alla vill göra ~ Må Bra (i alla fall jag) och ändå mår vi sämre och sämre i dagens samhälle.

Jag rider idag ut mina känslor ~ låter dom komma, men låter dom inte ta över mitt liv. Jag är fortfarande den som bestämmer över mitt egocentriska ego.

Mitt redskap är närvaro ~ och långa andetag. Stannar upp och känner efter i kroppen hur den mår och vad den behöver. Tar avstånd från sådant som suger energi, frågar mig ständigt ”tillhör detta dig Carina?”, gör det inte det så vandrar jag vidare.

Jag tar hjälp av vänner att bolla med när jag känner att min sikt är oklar, jag pratar med likasinnade för att finna styrka i att jag är inte ensam. Jag vandrar i vetskapen om att jag är den som lär förändra mig själv om det är så att jag vill ha en förändring.

Jag har lärt mig (på tok för sent) att det går inte att förändra en annan människa!

Trampar någon mig med sina lortiga skor så markerar jag med tydlig gränssättning vad jag tillåter vs. inte tillåter.

Mitt redskap alla dagar until death do is part. Det är en pågående utveckling i MOD att våga stå upp för mig själv.

Det svåraste att jobba med känner jag är nära relationer ~ relationer där man knutit starka band från barndom, även om relationerna är fruktansvärt sjuka och dyssade (dysfunktionella), så stannar man kvar för längtan och hoppet om en ljusare framtid finns ständigt närvarande.

Det gör det svårt att bryta helt och hållet, men jag tror man även där kan komma till en gräns där man verkligen känner från djupet av sitt hjärta att NU får det vara bra!

Då kanske man gör ett avslut och vandrar vidare på sin egna lilla livsstig och finner sin egen form av tillfredsställelse av inre harmoni.

Blandat med sorgen över att det inte blev som det blev, jobba med acceptansen över hur det ser ut idag och våga göra sin egen förändring för sin egen skull.

Hitta tilliten till att livet vill mig väl och att jag är buren av något större än mig själv.

Släppa kontrollen helt ”enkelt”.

Må så gott kära Du

Jag önskar dig en härlig måndag

Med ljus och värme

Carina