De drabbar inte mig

Det är lätt att tänka, det drabbar inte mig! Ingen fara det är ”bara” ett litet förkylnings virus 🦠.

Men saken är den, att INGEN vet HUR viruset kommer att drabba varje enskild individ – för vi ALLA har olika förutsättningar.

Vare sig vi är äldre eller yngre. Ena dagen står vi starka och tror att vi är odödliga, vaknar upp nästa dag och livet tog en helomvändning. Ödmjukhet!

Ödmjukhet inför det som sker. Jag tror med handen på hjärtat att många av oss kommer att få detta virus, förr eller senare men vi behöver inte skynda på processen.

Mitt jobb är komplext, där jag hjälper den mest utsatta gruppen i samhället – de äldre. Jag är och har alltid varit supernoga med hygien. Men hur kan jag vara så säker på att alla är det även under rådande situation?

Hur kan jag vara så säker att de jag möter när jag är och handlar sköter sin handhygien, stannar de hemma eller går de och handlar trots infektion? Hur noga är vi – människor?

Jag har liksom inget val – jag måste sköta mitt jobb! Kan inte oroa mig – men gör det ändå, för jag vill inte ta något med till en kund.

Jag brukar aldrig bli sjuk, men nu sitter jag här med ihållande huvudvärk, ont i varje lem av kroppen, ont när jag andas men jag är på benen med en konstig hosta. Är det förkylning eller är det något mer?

Jag vet inte. Men jag håller mig allena på skogen nu ett tag framöver. Jag fokuserar ändå på det fina i livet trots allt. Jag försöker hålla mig till mina rutiner men jag är ofantligt trött och kallsvettas vid varje rörelse.

Jag har, som många andra likaså, drabbats av livet än en gång. Jag har nära som ligger och kämpar för sitt liv, kämpar för att överleva Covid-19.

I allt vad vi nu går igenom, så tro inte att rädslan är den känsla som kommer att ta oss framåt i detta!

Vi har alla ett ANSVAR i detta, att behålla lugnet!

Nyttja en vän att prata med, om just det som väcker rädslan och då kanske det släpper, det blir lite enklare, lite lättare att vandra när man satt ord på det som känns. En dag i taget!

Än en gång är både tankens kraft och inre fokus en guldgåva att ta till 💛 sans med balans är nog bättre än panik och förnekelse.

Håll huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena❤️nys och hosta i armvecket!

Gör vad du kan. 💛 Ta hand om dig och varandra!

Med värme Carina

Ja det är våren

Ja det är våren som har kommit tillbaka igen.

Visst är det väl härligt när ljuset kommer tillbaka och dagarna blir allt längre och längre. Fågelkvitter i vartenda hörn och hungriga ekorrar och småfåglar, som äter så fröna sprutar ur behållarna.

Nya fågelholkar är på väg upp, färgglada och fina ~ målade i alla dess glada färger som finns.

Hur ser din vår ut?

Vart befinner du dig?

Har du vårtecken?

Dela gärna med dig av just Din vår idag♥️

Här delar jag med mig av min vackra vår, från vackra Svärdsjö i Dalarna ~ just denna sköna våffeldag.

Ljus och vårvärme

Carina

Julgardiner och stopp i avlopp

Sportlovet är slut så även min semester. Sköna dagar tillsammans med min dotter och syrrans äldsta flicka, shit hon blir 18 i år, ingen liten tös längre men hon är mosters flicka ändå❤️ Hon åkte tillbaka till Stockholm i söndags och min dotter åkte till sin pappa i tisdags. Några dagar har jag haft för mig själv, pluggat och tagit dagen som den kommit ~ inga måsten What so ever. Skrivit, läst och lyssnat på olika poddar.

Men ett litet måste som jag dragit på var jag tvungen att åtgärda idag, efter flera veckors stopp i handfatet i badrummet. Spelade ingen roll hur mycket jag kört med sugproppen så ville det inte ge sig. ( Det är väl i dessa stunder man ska ha en man eller?😉) skämt å sido.

Det var bara å kavla upp ärmarna och köra igång. Det satt rejält och pillrigt som tusan, jag fick offra Olivias tandborste (förlåt min älskade unge, du får en snyggare när du kommer hem🥰).

Äntligen så var proppen löst å allt kan gå tillbaka till det normala igen ~ händig kvinna reder sig själv😅

Julen varar väl till påska?

Det tyckte inte min systerdotter som undrade varför julgardinerna fortfarande satt uppe i min lilla stuga. Jag tycker det är mysigt, vill väl liksom dra ut på stämningen, men så idag åkte julgardinerna ner och den älskade julstjärnan. Pratar lite tyst om den gardinen som sitter i köket ~ fortfarande lite julinspirerat ~ jag älskar rött.

Böngryta deluxe är förberedd inför en lång arbetshelg framför mig.

Å pricken över i:et så har jag fått en ”tjuv” i stugan ~ Stella ÄLSKAR makrill och gärna på hårdmacka, speciellt dom som matte brett och lagt så fint på bordet till frukost.

Bäst är när matte hämtar kaffe, då ser hon inte att jag snabbt hugger till mig en macka.

Eftersom jag är söt som socker så får jag inge skäll.

Trevlig helg önskar jag och mina hundar Dig!

Ljus och värme

Carina

Lyckliga hjärtan

Att låta hjärtat styra kan vara nog så svårt.

Att inte låta egot ta över, låta girigheten och det osunda styra.

Att tillåta mig släppa taget och släppa in det ljusa och fina, vänliga och ömma.

Låta livet omfamna mig så kärleken kan styra.

Känna glädjen och livslusten spira, som knopparna brister i vårvärmens sken.

Känna livet från den goda sidan.

Alla kan göra om, göra rätt, våga släppa gardet och låta livet omfamna hjärtat.

Det finns inte tid för annat – en dag står både du och jag vid kanten att lämna jordelivet. Kan jag då blicka tillbaka och med handen på hjärtat säga att jag är stolt över mina handlingar?

Det går alltid att börja om ~ för idag är en ny dag på resten av mitt liv.

Kram

Carina

Vår i luften

Takdropp och sjungande talgoxar. Snön ligger fortfarande djup. Solen letade sig fram en stund mellan molnen tidigare idag, våren är på väg.

Jag kan inte låta bli att längta lite, längta tills älsklingen kommer hem och vi kan ut på våra skogsäventyr.

Den här tjejen bringar så mycket livskvalitet till våra liv. Det bästa som finns är att spontant åka ut någonstans på skogen vid en lämplig glänta vid någon sjö. Andas ut och bädda upp och njuta av stillheten och friheten.

När vi campar tappar jag tid och rum. Möten med skogens invånare och mysiga sovmornar tillsammans med de allra bästa i mitt liv.

Vad längtar du till?

Jag önskar dig en trevlig fredagkväll ❤️

Med värme

Carina

Hälsningar från ett barn

Var inte rädd för att vara bestämd.

Jag föredrar att veta var gränserna går.

Lova ingenting du inte kan hålla.

Då förlorar jag förtroendet för dig.

Ge inte efter när jag provocerar.

Då söker jag bara lättvunna segrar.

Rätta mig inte inför andra.

Jag lyssnar mycket bättre om du talar till mig när ingen hör på.

Fråga mig inte varför jag gjorde så dumt.

Jag vet faktiskt inte.

Påstå inte att du är ofelbar eller perfekt.

Det orkar jag inte leva upp till.

Kom ihåg – Jag lär mig mer av en förebild än av en kritiker.

Sköna januari

Sköna januari ~ kalla januari.

Månaden då ljuset återvänder och livet känns så där extra hoppfullt. Snödjupet har ökat markant på bara några dagar och mer är att vänta till min glädje.

Idag har vi inhämtat talg till fåglarna och pellets och kross till rådjuren. I morgon avslutas äntligen rådjursjakten!

Socialtränat fyrfotingarna tillsammans med en annan hund och det gick så bra, lite skäll först men det får man räkna med.

Nu ska jag för första gången på länge hämta min stora tjej på skolan och ha kvalitetstid med henne resten av dagen.

~ LOVE ~

Vad gör du idag?

Kram Carina

Behöver jag älska alla?

Det är lätt att döma och sätta stämpel på någon. Kanske han eller hon är annorlunda, kanske utmärker han eller hon sig. Kanske är det något som väcker min egen rädsla, kanske något som inte passar in i just mina glasögon just här och nu.

Det fiffiga och härliga med allt är att jag behöver inte älska alla, men jag behöver inte heller lägga energi på att fördöma. Alla har sin sanning, alla har sin roll och vi är och kommer alltid vara olika.

Alla har något fint, fast det kan vara svårt att se ibland för skygglapparna är för stora ~ jag vill inte se. Vad är det i mig som gör att jag inte vill se med andra ögon?

Kan jag se att jag har något att lära av alla möten, så kan mötet bli lite mer nyfiket, lite mer naket, lite mer utvecklande.

Vad tycker du?

Kram

Carina

Månförmörkelse ~ eller tröttmössa

04.15 jag kikar ut igenom fönstret i förhoppning att skåda månförmörkelsens inträde. 1/4 del av månen är i skugga ~ jag sover en stund till i förhoppning att få se en blodröd måne lite senare. När jag till slut kliver upp strax efter 05.00 är månen putts väck. Inte ett spår syns på himlavalvet. Jag kryper ner i sängvärmen igen och tänker ”bara fem minuter”. Snusandet från mina underbara vänner får sömnhormonet att gå i taket.

Bara en liten stund till. Känner någon igen sig? 😉

Fem minuter blir femton minuter och det blir extra svårt att kliva upp. Med längtande blick kikar jag på mina vänner…..

Nä, inte en tanke på att kliva upp nu tyckte nog både Stella & Sonya. Medans Selma ligger nerålad under täcket, varmt och skönt! Älskade gatuhundar, det är svårt att förstå att ni för ett år sedan kämpade för ert liv på Bukarests hårda gator. Idag ligger ni i värmen och sover gott, överöser era mattar med så mycket kärlek och bus. Ni har så mycket att ge, så det är svårt att förstå att människor kan behandla er så illa.

Vi vaknar till en vacker, kall morgon på fridfulla dalaskogen. Skillnaden för er nu är att ni slipper sova utomhus och riskera att dö av kölden. Ni får villkorslös kärlek så ni kan växa i er egen takt och utvecklas till de fantastiska hundar ni verkligen är.

Med värme

Carina