Förnöjsamhet ~ över livet

Fullmånen lyser med sitt sken igenom fönstret, det är kallt ute, närmare -20 grader och snön ligger gnistrande vit i månskenet. Det är så vackert så det finns inte ord.

I min lilla stuga sprider sig doften av nykokt blåbärssylt, som för tanken till dagarna vi plockade blåbären här på min lilla gårdstuva💙

Jag är så tacksam för min lilla plätt på jorden, ett paradis mitt i skogen.

Frysen är redo för påfyllnad.

Jag känner sådan förnöjsamhet över livet i detta Nu!

För ett år sedan tragglade jag med byråkratin, arbetsförmedling, a-kassa och försäkringskassa. Fick se Sveriges baksida, som även fick mig att vakna upp. Idag behöver man verkligen vara frisk för att vara sjuk.

Men just nu ett år senare ~ tragglar jag mig fram i min egen takt, på mitt egna lilla vis ~ utan att någon ska komma och lägga sig i ditten eller datten.

Utmattningen har lärt mig så enormt mycket om mig själv, men också har jag lärt mig baksidan med att vara sjuk i detta avlånga land. Men det tar vi en annan gång.

För i stunden finns bara detta nu och ingenting annat.

Kram

Carina

Jag är inte färdig med livet

Jag vaknar vid 5 på morgonen, tittar ut och ser alla vita flingor som faller från skyn. Det är en vacker syn, luften är kylig och det biter i mina kinder när jag tar den tidiga morgonpromenaden med hundarna innan jag åker till jobbet.

Jag är så tacksam för mitt jobb inom hemtjänsten och denna dag har jag verkligen underbara möten framför mig. Vissa människor klickar det så där lite extra med och just denna dag har jag flera sådana möten där det känns så där lite extra bra. En varm kram, en god kopp kaffe, fina pratstunder och samtal om livet och döden.

Denna morgon skottar jag snö och märker att min goda fina person jag besöker har svårt med andningen och en del andra symptom. Jag frågar mig nyfiket fram efter fler ledtrådar på symptom och inom mig känner jag ett sting av oro. Vi samtalar, ler och jag märker av ett sting av allvar i hela konversationen.

Efter samtal med sjukvården blir det akuten. Jag hade rätt i mina misstankar. Livet är skört. Vi vet aldrig när det är dags.

”Jag är inte färdig med livet ~ jag vill leva ett bra tag till.”

”Det är klart du ska ~ vi ses snart igen, nu ska du bara komma och få rätt hjälp.”

Jag önskar att jag känner så till livet när jag är en bra bit över 90 om jag kommer dit.

Men vem vet vad morgondagen har i sitt sköte?

När man är mitt i livet ~ men vad är mitt i livet? Är det 40år?

Det kan lika gärna vara 10år, 20 år eller 55år. Vem vet?

Varför inte leva dagen som om den vore den sista, varför inte bara stanna upp och se ~ se på det man har ~ inte på vad man vill ha.

Änglar finns omkring oss alla ~ min dotter tillverkar vackra lyckoänglar. Jag vet att min fina kund älskar lila så idag åkte jag upp till sjukhuset och hälsade på en stund efter jobbets slut.

Ett underbart möte ~ värmen i kramen, tåren i ögat ~ jag tycker så mycket om dig.

Låt denna ängel få vara dig nära ~ snart är du hemma igen✨💙✨

Carina

Mörkret ~ frihet eller rädsla

Mörkret har många gånger väckt en enorm rädsla inom mig. Den djupa skogen har också väckt min rädsla ~ för bara tio år sedan så gick jag inte ut på skogen själv och jag gick inte ut på några längre promenader när det var mörkt ute.

När jag och min dotters pappa separerade så flyttade jag ut på skogen där jag bor nu. Till en liten sommarstuga som jag tog över efter min pappas bortgång. Till en början var det tänkt som en tillfällig lösning tills jag hittade ett större boende på andra sidan stan. Men den dagen kom aldrig ~ vi trivdes alldeles för bra här på skogen. Den lilla stugan som var min oas för att hämta kraft, min röda lilla stuga som jag drömt om så länge. Samtidigt var jag livrädd när mörkret föll, jag vågade knappt gå utanför dörren och värre blev det på vintern när det var svart dygnet runt kändes det som.

Jag gick korta promenader med min dåvarande hund Molly och jag sjöng för full hals ~ rockstjärnan inom min vaknade till liv!

Jag skrålade för att hålla alla spöken och annat farligt på avstånd ~ vad nu det kunde ha varit 😉

En natt vaknade jag av att Molly skällde, men när jag gnuggat sömnen ur ögonen insåg jag att det inte var hon som skällde. Ljudet kom utifrån och ljudet gav mig kalla kårar efter ryggraden ~ det där var INGET vanligt skall.

Jag drog täcket över huvudet och höll för öronen. Nästa morgon frågade jag grannen om de hört skällandet på natten.

”Jasså, rådjuret menar du?” Svarade han skrattandes.

Hmmm, ja javisst! Det borde väl jag ha vetat, dotter till en jägare. Men då insåg jag att skulle jag bo kvar på skogen var jag tvungen att göra något åt min rädsla! Jag kunde inte låta den styra mitt liv!

Så jag började utmana mig själv inför varje promenad. Längre och djupare promenader in i skogen, jag trodde varje rotvälta var en björn och jag sjöng för fulla muggar. En gång ramlade jag rakt över en björnskit och aldrig förr hade jag så bråttom hem som då.

Det har gått några år sedan den dagen. Idag har jag besegrat min rädsla och fobi för djupa skogen och mörkret som sveper in mitt torp om natten. Idag går jag obehindrat ut och känner hur naturen sveper in mig i sitt liv. Jag känner kraften ur träden, från himlen, från jorden ~ det är som om jag lärt mig följa njutningen istället för att haka fast i rädslan.

Idag föredrar jag många gånger en skön promenad i månskenet, rakt ut i skogen. Vetskapen om att de vilda djuren finns i min närhet ~ vi går i harmoni.

Idag är skogen, mörkret & stjärnhimlen min påfyllande kraft av lugn och harmoni. Stjärnhimlen är ~ magisk ~ månen är magi ~ hela alltet är en stor gåva.

När ljuset faller över skogens skepnad och mörket gör sin entré ~ det är en skönhet att skåda i naturens vackra skådespel ❤️

Jag är idag tacksam att jag vågade utmana min rädsla ~ livet blev mycket friare och mer njutbart här på skogen.

Kram Carina

Inte vilket möte som helst

Naturen är magisk ~ hon bara är. I naturen finns både läkning och kraft, om jag ger mig tid att lyssna och ta in.

Bara stanna upp och känna in det som ÄR.

I fredags fick jag ett magiskt möte ~ inte vilket möte som helst utan med Tofsmesen.

Kika in👇

Att bara stanna upp en liten stund ~ kan betyda så mycket.

Vad njuter du av i stunden?

Vad får dig att må bra här och nu?

Kan du stanna upp, eller vill du lätt springa vidare?

Jag hade väldigt svårt med att bara vara i EN sak i taget tidigare ~ jag låg oftast fem steg framåt i tiden och planerade samtidigt som jag hade tankarna bakåt i tiden på sådant som inte gav mig ett dugg.

Vilken njutning när det en dag blev lugnt ~ i Hjärnkontoret.

Kram Carina

Den är här nu

Den ljuvliga tiden är här nu. När allt börjar vakna till liv igen och solen dröjer sig kvar på himlavalvet en liten stund längre för varje dag som går. I min värld den ljuvligaste tiden på året – i stundens hetta säger jag det om alla årstider – för jag älskar verkligen alla årets skiftningar. Mörkret har fått mig att längta till ljuset. När ljuset kommer värmer det hela min själ och jag börjar känna pirret efter kaffestunder i solen, pirret i fingrarna att få plantera, pirret i kroppen att få bada naken i tjärn under vårsolens sken.

Stillheten på en soldränkt stubbe i skogen, lyssna in allt som börjar vakna till liv ~ igen.

Pånyttfödelse.

Jag behöver ljuset för att uppskatta mörkret och jag behöver mörkret för att uppskatta ljuset – det är liksom livet i sin helhet. Att växa i symbios med det mörka och ljusa.

Antingen väljer jag att streta emot, eller så följer jag med livets skiftningar ~ svårare än så är det inte. Det är förmånen med det egna valet.

Allt gott

Carina

Kan man göra ingenting?

MORGON

Jag vaknar av att Stella ligger på min vänstra arm, hon böjer bak huvudet och jag får en blöt puss på näsan och vips så ligger både Sonya och Selma på bröstkorgen och viftar på svansarna och tävlar om uppmärksamhet. ”Upp med dig nu matte, nu ska vi ut och kissa och äta god mat!”

Jag tassar upp från nattens varma goa säng.

Golvet är kylslaget, inget ovanligt i en sommarstuga från 70-talet. Minus 4 grader ute. Vindpustarna drar lite från både höger och vänster under trägolvet, trasmattorna värmer fint och raggsockorna jag fick från en gullig person på jobbet i julas, värmer fint på mina fötter. ”Jag tänkte på dig Carina, du har det ju så golvkallt i din lilla stuga, det är bättre du använder dessa än att de ska ligga och skräpa i förrådet”. Tacksam❤️

Hundarna äter med glupsk aptit. Det var inte många månader sedan som jag fick mata Sonya direkt på golvet för hon vägrade äta ur en skål, då rädslan ur ögonen förklarade att det va läskiga saker med skålar.

Jag brygger mitt kaffe, tänder brasan och sätter mig och kikar ut på småfåglarna. Jag landar i nuet – tar in varje millimeter av mitt liv just nu. Knastrandet av brasan, doften av nybryggt kaffe, hundarnas snusande, småfåglarna i granen utanför fönstret och ekorren ❤️

Jag vet att det kommer bli en fantastisk dag, det bestämde jag när jag slog upp mina guldbruna ögon.

Inga måsten, jag kommer ta dagen som den kommer – lyssna inåt i mitt hjärta vad jag behöver och känner för just nu.

Jag minns dagar då jag stressade igenom dagen, för att hinna med så mycket som möjligt. Vara så effektiv och produktiv som det bara gick, aldrig vila utan full speed framåt hela tiden.

Jag kommer aldrig att komma dit igen. Idag är jag tacksam för det. Jag missade de små sakerna i livet när jag rusade på i mitt tempo. Kunde inte sitta stilla utan att ha något att göra – en rastlöshet i kroppen som bara ville vidare. En hjärna som kokade med ett hav av tankar. Alltid på språng.

Är det då verkligen okej att inte göra någonting?

Bara sitta och tomglo på min stol ut genom fönstret när ekorren med glädje hoppar omkring i snön och käkar solrosfrön, njuta av stjärtmesarnas återkomst till torpet, se solens strålar bryta sig igenom björkarnas kronor.

Ja det är helt okej.

Jag önskar dig en underbar dag

Tack för att du tagit dig tiden att läsa.

Med värme

Carina

Mammans hjärnsläpp

Nyår ~ jag har varit i farten sen 5 på morgonen, då får jag kanske vara lite trött vid 22 i väntan på tolvslaget.

Jag och min dotter hade en lugn och mysig kväll med lite god mat och mys. Min dotter älskar marshmallows och jag är inte den som tycker annorlunda ~ mumsigt kletigt och gott.

Olivia visste inget om dessa godheter så jag tänkte överraska henne och samtidigt filma hennes min när hon insåg vad vi skulle göra😊

Jag går glatt ut i köket och smusslar ut marshmallows påsen från gömstället. I min värld så ska hon få gissa vilken hand jag gömmer ”överraskningen” bakom ryggen.

Vilken hand Olivia?

När mamman inser att kameran är i vänster hand……Ibland blir det hjärnsläpp……kika in 👇

You are the best Olivia

Med värme

Carina

Är du rädd för något?

Jag heter Sonya och kommer från Rumänien, jag har bott med min svenska familj sedan i mars 2018 och jag stormtrivs i Dalarna.

Kompisen bredvid mig på bilden heter Eliot (den på fyra ben) han är en riktigt busig liten ponny som jag är lite rädd för. Men han är snäll, det har min matte sagt.

Hon som sitter på Eliots rygg heter Olivia och hon är vår lillmatte, som vi älskar så mycket. Hon är snäll, rolig, omtänksam och så busig (jag gillar bus).

Är Du rädd för någonting?

Spindlar? Ormar? Småkryp? Kanske en läskig Clown? Rädd för att flyga?

Något som får dig att få panik och vilja fly eller så du blir så där rädd att du bara vill krypa in i ett hörn, gråta och skrika?

Då vet du hur det känns att vara rädd ❤️

Jag och min kompis Eliot är nämligen så rädda, men jag tror nog att vi inte är ensamma. Jag vet att lillmattes kaniner Blixten och Love är lika rädda, kanske finns det många fler hundar, katter, hästar, kor, älgar, rådjur, fåglar, rävar, ja men alla djur tror jag är kanske lite eller mycket rädda för just höga smällar.

Min matte och lillmatte vet att på Nyår skjuter man mycket smällare och dom verkar vara extra måna om oss nu så vi inte ska få panik och råka illa ut.

Dom vädjar till allmänheten att de gärna får smälla smällare och raketer för det är ju både roligt och vackert ~ men de önskar att människan som tänder raketen eller smällaren gör det på AVSATT tid när det är MENINGEN att det får smällas.

Risken finns annars om det smäller hela dagen av och till ~ högt och läskigt att jag och min kompis och alla andra djur får lida så illa ~ någon kan till och med dö för stressen blir så stark ~ för visst vet Du hur det känns att vara sådär RIKTIGT RÄDD ~ inget roligt, visst?

Så tacksam för Din förståelse ❤️

Gott Nytt År

Önskar Sonya & Eliot med sina mattar samt alla andra smällrädda djur i vårt avlånga land❤️DELA GÄRNA VIDARE OM DU SAMTYCKER MED OSS❤️