Livet är inte att vänta på att stormen avtar – det är att lära sig dansa i regnet. Delar vardagen på mitt lilla torp. Livets tankar, högt och lågt.
Etikett: DogRescue
DogRescue är en av Sveriges största hjälporganisationer för gatuhundar i Rumänien. Det är ifrån denna organisation två av mina hundar kommer ifrån.
Organisationen finns i Sverige men har också ett eget Shelter strax utanför Bukarest och en mindre veterinärklinik mitt inne i Bukarest där de är aktiva. DogRescue är en ideell förening som med ideella krafter arbetar för att rädda liv och göra skillnad – på riktigt! Varje år hjälper de hundar från gatans hårda värld och räddar dom från så kallade ”dödslistor” där dom fångats in i väntan på en grym och plågsam död. https://www.dogrescue.se/om-dogrescue/
D E vackraste 💙❤️ Sonya & Stella ❤️💙 Svårt att ta in att dessa fina själar har strövat vilt längs gator och motorvägar. Svårt att ta in. Att detta existerar. Dessa själar som jag nu fått äran att lära känna under tre års tid, dessa själar har tagit mitt hjärta med storm.
Rädslan i ögonen har bytts ut mot glädje och lugn. Visst lever vissa rädslor kvar. Men inget som vi inte kan hantera tillsammans. Dessa två flickor, så oerhört fina så oerhört olika. Sonya, glad och sprallig som en duracellkanin. Stella, med ett lugn, lugnare är lugnet själv.
Känslan av att få rädda ett liv till en bättre vardag. Det är för mig att göra skillnad. Det finns många som rynkar på näsan och fnyser åt gatuhundar. Men alla dessa bär också på en historia likt människan som en gång hamnade i rännstenen.
Har man hamnat i rännstenen, har man då inte rätten att bli hjälpt och räddad till ett bättre liv om individen är redo för det? Människa som djur. Från vilken del av världen man än kommer från.
S Å K L A R T alla vill ligga nära! Världens mysigaste stunder. Det märks så innerligt när jag jobbat och har några dagar ledigt, då vill hundarna vara nära mest hela tiden.
Då passar vi på att hänga sådär mycket med roliga skogspromenader, cykelturer, lek på torpet och framförallt soffhäng med så mycket närhet. Hundar, eller djur över lag kan lära oss så mycket fint om livet❤️
Det gäller att lyssna och studera deras vanor å apa efter om man så känner för det❤️
Många gånger känner då jag iallafall att man tar livet på för stort allvar än att ”bara” glida med tiden som är just nu.
Hur många hundar ligger och oroar sig för framtiden?
Hur många hundar ligger och mår dåligt över gårdagen?
Hur många hundar lever i stunden av nu mest hela tiden?
Jag vet inte, men det känns som ett skönt sätt att apa efter den livsmelodin. Utan att för den delen bearbeta livet som kanske gett en blåmärken i själen, för att kunna gå vidare och utvecklas av sina erfarenheter.
Ju mer man kan lära av det som varit, våga vara stark och sårbar på samma gång tror jag iallafall man har en enorm kunskapsbank av det som kallas livet.
Resumé; hundarna och dess matte åkte till mormor och hälsade på. Fick med sig en säck med hönsmat i form av olika brödsorter.
Kvällen kom, matte skulle natta alla torpets små djur, hon glömde i sin hast en säck med bröd på köksgolvet. När hon sedermera kom in, upptäckte hon en sträng med pärlsocker på golvet och kliade sig fundersamt i huvudet. Tittade på säcken med bröd, såg helt orörd ut. Tills ett litet hål uppdagades.
Matte gick runt i den lilla lilla stugan, letade efter spår av den listiga tjyven….hon hade sina aningar. Men ingenting syntes till, varken tjyv eller spår av bröd.
Matte går ut i trädgården för att ta in sallad och spenat som är på utskolning i landen, då hon hör snabba steg bakom sig och kikar över axeln, där ser hon en viftande röd svans som svävar i luften från ett hörn av trädgården.
Den listiga tjyven med sitt byte‼️ Tjyven försöker fort som attan gräva ner sitt byte I N N A N matte märker något‼️
T Ä N K för bara ett år sedan var getter fortfarande en dröm för mig. Jag har blivit varnad så många gånger för hur jobbiga getter är. Hur rymningsbenägna de är och helt enkelt omöjliga djur! Jag skulle ångra mig kraxade röster omkring mig.
N U lever jag med Britta & Blenda, de verkligen förgyller varje liten sekund av livets andetag. Inte en dag jag ångrar dessa två flickor. De får mitt hjärta att smälta, de får min själ att skratta tillsammans med de trallande tre vackra S:n Stella, Sonya & Selma utgör de en viktig roll på torpets lilla plätt.
Igår spenderade jag dagen med min fina dotter❤️ långpromenad och lek på skogstjärnen. Nedan en liten film från dagen med de bästa själarna på skogen ❤️
I unga år hade vi jakthundar hemma. Nu pratar jag 40 år tillbaka i tiden och mer.
Hunden var ”bara” ett verktyg att skaffa mat på bordet upplevde jag. Den hade sin plats och där skulle den vara, fastkedjad i väggen. Jag visste då att det var så fel men som liten kunde jag inget göra, inte påverka men ibland skrek jag ut min frustration blandat med salta tårar och blödande hjärta. Ingen lyssnade. Jag var bara ett hysteriskt litet barn.
Idag styr jag själv över min skuta och över mina älskade vänner.
Vissa anser att jag är galen som har tre hundar i min säng.
Men….dessa fyrbenta vännerna är individer, unika i sitt slag, vänner av högsta klass som sprider så mycket kärlek och värme. Då kan jag inte förstå hur vissa människor ser på våra djur.
För tittar vi lite längre, lite djupare in så finner vi…..ett unikum❤️ Det enda som krävs är att VI – människan öppnar oss mentalt och vågar titta med andra glasögon.
Hon kom som en stormvind in i vårt liv för 2 1/2 år sedan.
Idag fyller hon 6år!
Vår älskade lilla Sonya. Så mycket glädje du bringar mitt liv. Din värme och kärlek du sprider varthän du än går.
Svårt att förstå att du på gatorna bott. Min lycka är svår att sätta i ord, du tog mitt hjärta med storm. Du är min glädje. Du finns alltid vid min sida.
I mars 2018 kom vår älskade Sonya till oss från Rumänien. Aldrig någonsin hade jag kunnat tro att hon skulle förändra min syn på gatuhundar så radikalt!
Sonya & Olivia påsk 2018
Hon kom in som en stormvind, med glädje och sprallighet, pussar och kärlek i överflöd. Men så rädd för mångt och mycket. Men hon knöt an till mig och min dotter – djupa band.
Hon utmanade sin rädsla, vi lärde oss dagligen nya saker om henne och vår omgivning som vi många gånger tagit för givet. Det kunde handla om snabba rörelser, höga ljud, dammsugaren, ljudet från tv:n, andra människor. Vi byggde upp henne från grunden. Så mycket kärlek. Vi var så glada.
Så en varm sommardag dök HON upp, HON som hade den sorgsnaste blicken jag någonsin skådat. HON som etsat fast sig i mitt hjärta och hjärna. HON som dök upp i flödet varje gång jag öppnade Facebook.
Jag kunde inte få bort henne ur mina tankar.
Jag visade min dotter bilden på den sorgsna flickan, frågade min dotter lite försiktigt ”Olivia tror du hon skulle kunna bli glad igen hos oss, titta på hennes ögon.”
”JAAAA, mamma det tror jag.”
Min glädje, min tacksamhet över att min dotter såg samma sak som jag själv. Men vi skulle ju inte ha fler hundar. Samtidigt kunde jag inte låta bli att ”bara” höra mig för lite grann om just denna tjej.
Det blev några turer fram och tillbaka innan vi fick klartecken om att just HON skulle få komma till oss, med löftet att funkade det inte med våra andra hundar hade de ett annat hem som stod redo för henne.
Tidigt lördag morgon 7 september 2018, styrde jag och Olivia, Sonya och Selma bilen ner mot Arlanda för att hämta upp den sorgsna tjejen från Rumänien som etsat sig fast i min själ.
Två år sedan.
STELLA min Stella (fd.Mary), jag blir alldeles varm i kroppen bara av själva tanken på dig. Aldrig någonsin trodde jag att en sådan godhet fanns i en gatuhunds hjärta. Din själ är fylld med ömhet, närhets törstande kärlek, godhet, glädje med en önskan om att alltid vara nära.
Du kom till oss. Vi valde dig. Du valde oss.
Vi har lärt oss så ofantligt mycket av dig. Du är försiktigt men ändå nyfiken, ligger hellre i soffan och myser än att gå på långa promenader. Du är mitt tyngdtäcke när mörkret faller och sömnen infinner sig. Du ligger vid min sida när jag somnar, ibland kilar du in till Olivia och sover bredvid henne. Men om morgonen kommer du åter in till mig, myser en stund innan frukosten hägrar.
De tre S:n som är mitt allt. Stella, Sonya & Selma.
Idag för två år sedan kom du till oss. Stella.
Det är en mycket speciell dag. För du är speciell. Inte som någon annan. Jag är så glad, stolt, tacksam över att just vi fick öppna vårt hem för just dig!
Vi har tagit dessa år, dag för dag. Jobbat lugnt med att du ska känna dig trygg och säker just hemma på din egna lill plätt.
Så idag vill jag utbringa ett HURRA till oss som fått äran att ha dig som vår vägvisare i livet❤️ Evigt tacksam!
Första juni, värmen slår till. Hundarna ligger utspridda i gräset, matte tar en paus från hagbygget.
Jag minns för några år sedan, början av juni – danspremiär på Mannes Loge +4 grader och isande vindar. Då var det nästan så det blev landstingets långkalsonger och pälsmössa på.
Nu njuter jag av tystnaden, grönskande träd, små fågelungars kvittrande i fågelholkarna efter mat. De växer ovetandes om vilken värld som finns utanför holken.
Livet frodas.
Mina tagetes börjar spira, det är en fröjd att se det man själv planterat från frö börjar gro. En liten extra vördnad växer fram, duttar och pratar med plantorna, njuter av tillväxten. Än en gång påminns jag hur viktigt det är att göra saker som man själv mår bra av. Utan att ständigt göra någon annan nöjd. Utan att förvänta sig bekräftelse.
Förnöjsamheten infinner sig.
Doft av sommar. Doft av liv. Humlans surrande 🐝. Hönsens kacklande, jorden som yr likt Saharas ökensand, när hönsbadet är igång. De njuter av stunden, i friheten på torpet.
En stund av nu, jag bygger mig fram mot ett mål och dröm jag haft så många år. Snart är de här, Britta & Blenda, jag bygger mig sakta fram.
För livet är skört, det har jag känt av. Vilket gör det än viktigare att följa mitt hjärtats kall.
Torparkullan 