Låt oss kramas

Låt oss kramas om dagen, långt in om natten.

Låt kärleken övervinna. Låt värmen växa. Känna tillitens kraft. Tillåt oss växa, likt blomman i rabatten. Vi ger och vi tar av växtnäringens kraft.

Låt oss skratta och le. Känna värmen omkring. Låt oss växa i pluralis men även i singularis.

Väx, väx, min vackra själ. Likt blomman som strålar med sin praktfulla färg.

Väx, väx min vackra själ. Livet är både ditt och mitt. Var tillåtande och öm. Accepterande och vägledande. Väx, väx min vackra själ, väx väx.

För livet är ditt.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Vart är du på väg?!

J A G kan inte undgå att känna allt som händer i världen just nu. Jag kämpar med känslorna som sliter i mitt inre. Människa. Vart är du på väg?!

Moder Jord ge mig kraft att fortsätta. Min dotter. Mina djur. Skrattets kraft. Naturen som ger så oändligt mycket vackert. Människa. Vart är du på väg?!

Ord. Slitningar. Jag vill välja det ljusa. Det vackra. Det omtänksamma och varma.

Blenda, hon är ljuset. Hon är livet. Hon är en av alla vackra juveler som får mig vandra vidare på livets stig.
En dag. Vaknar kanske människan upp. En dag.

Kram

Carina

🍁H Ö S T 🍁

Bilden är tagen dagsdatum men år 2016. Fem år sedan. Året då skammen greppade tag om min själ, ett hårt grepp så det gjorde ont. Året då min kropp gav upp. Jag förstod ingenting. Men jag kände hur kroppen sakta stängde ner och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vem skulle jag prata med? Jag skämdes och såg det som ett nederlag att gå till sjukvården. Jag bet ihop två månader till innan jag tog mig mod att ringa VC. Jag var i panik.

På den tiden sov jag knappt någonting alls. Hade hjärtklappning, ljud och ljuskänslig, panikångest, svår tinnitus mm mm. Likt förbannat höll jag skenet uppe och log som om hela livet var en fest inför omgivningen.

Jag minns maktlösheten. Sårbarheten. Ensamheten. Alla år. Bitit ihop. Alla år av sårbarhet. Alla år av rädsla att inte räcka till eller duga.

Givakt.

Alla år att leva så nära familjemedlemmars missbruk hade slitit på min själ. Alla år jag själv omedvetet tröstat mig med både ett, två och tre glas vin om kvällarna för att döva sorgen. Smärtan. Ensamheten.

Jag hade allt mitt fokus på mina anhöriga. Jag ville rädda dem. Jag ville hjälpa dem. Men där….i paniken av att förlora de mest älskade människorna i mitt liv. Där….förlorade jag mig själv.

Människor har påstått att man inte ska gräva i det som varit. Människor har påstått att det är bättre att glömma och gå vidare.
Jag har försökt med bägge strategier, men jag lovar det har inte fungerat. Smärtan åt upp min själ. Smärtan av att aldrig få öppna upp och prata om det som smärtade.

Men framförallt, att inse att jag är viktig. Jag hade aldrig sett det. Jag var mest till en belastning. Man blir lätt till en belastning när man lever nära människor man älskar som har en sjukdom som kallas alkoholism som de själva inte inser.

Åren hade tagit ut sin rätt. Min kropp signalerade men jag ville inte lyssna.
Då gav kroppen upp.

Resan hade bara börjat. Fem år sedan idag. Ovissheten då. Insikten idag. Resan som pågår. Resan som då bara hade börjat.
Utmattning. Rakt in i kaklet.

Tankar från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Jag sa aldrig de rätta orden

E N gång i tiden dök det upp en sk ”bonuspappa” i mitt liv. Jag var runt 11 år.
För mig var han aldrig någon ”bonuspappa” eller ”pappa” heller, för jag hade en egen riktig pappa. En egen riktig pappa som jag älskade villkorslöst.

En dag åkte vi ”den nya familjen” på en tur med bilen. I baksätet satt vi tre syskon. Vår ”nya familjefar” erbjöd oss kexchoklad.

Våra ögon tindrade och saliven vätskades av längtan att få hugga in på den goda chokladen.

Vi skulle få KEXCHOKLAD 🍫

Vi skulle få kexchoklad om vi sa: ”Tack, pappa!”

Förvirrad tittade jag på mina syskon. Vi hade ju redan en pappa. Varför skulle jag kalla honom pappa om han inte var min pappa??!?!

Jag förstod ingenting.

Jag blev utan kexchoklad. Jag satt och tittade med ledsen själ hur mina syskon slukade chokladen. Jag fick höra att sa jag bara de ”rätta orden” skulle jag också få min choklad.

Jag sa aldrig de rätta orden.

Jag har aldrig sagt ”de rätta” orden framledes heller i mitt liv. De rätta orden för att passa in i massan. Jag kommer alltid att ifrågasätta, söka svar, följa min intuition.

Jag har stått ensam många gånger. Jag är van. Det har känts förjävligt många gånger, men jag har inte kunnat gå emot min egen sanning. Jag har inte kunnat svika mig själv i vissa ståndpunkter.

Idag har jag fått nog av så mycket. Det är så jag kan bli skrikarg. När bägaren rinner över. Ja då är det nog.

Erbjuds jag en kexchoklad idag för att ”säga de rätta orden”, så kommer det inte att ske.
Jag har fått nog av bullshit.

Önskar dig en skön blåsig hösttorsdag 🍁🧡🍁

Hjärntvätt?

Någon gång i livet kan en massiv hjärntvätt äga rum.
Kan hända ”någon” säger att ”någon” är fet och ful eller dum i huvudet, eller klarar inte av någonting. Vad som helst – som får den andra personen att börja må dåligt.

Sedan upprepar denna ”någon” detta till denna person vid ett flertal gånger, till en början en gång om dagen, två gånger om dagen, tio gånger om dagen. Hundra gånger i veckan, flera tusen gånger i månaden. Hur många upprepningar blir det per år?

Då kommer min fundering 🤔

Börjar denna ”någon” tro att detta är dennes sanning, det som hen har fått höra, att denna ”någon” verkligen är dum i huvudet, ful och fet och inte klarar av någonting. Fast sanningen egentligen är en helt annan. Men ”någon” kan inte se den!?

Är det här en hjärntvätt?
Är det här ett sätt att få personen att tänka själv, ta realistiska beslut, se sitt eget egenvärde och lyssna till sitt eget inre?

Mår denna person bra efter alla dessa upprepningar?

Massiv hjärntvätt kan nog ske i olika konstellationer.

Det kommer alltid att finnas de som behöver manipulera andra för sin egen vinnings skull.
Det kommer alltid att finnas de som genomskådar manipuleringar.
Det kommer alltid finnas de som tillåter andra tala om vilken person de ska vara eller vilken person de är.

Likväl som det alltid kommer vara pengar som styr i mångt och mycket. Makt.

En liten fredagsfundering i all enkelhet.

Trevlig helg 🌸

Orden dansar om natten – ord

Orden som får själar att brista – ord. Snabba rappa ord om natten.

Själar som spricker, ord som brister.

Själar som gråter, ord som sårar.

Orden dansar om natten – ord.

Ältar det gamla vart gick det fel?

Orden som sårar, själar som gråter.

Ord.

Vart gick det fel?

Tystnadens mörker, smärtar i själen. Tystnad. Tystnad. Tystnad.

Förändringens vindar blåser i motvind. Tystnadens ordflöde regnar om natten.

Följ med strömmen. Följ den inbitna normen. Ord som sårar, själar som gråter.

Förändringens vindar blåser i motvind.

Tystnaden ekar. Tigandets straff.

Vik dig följ med strömmen. Allt kan synas bli bra.

Själar gråter. Vingar klippes av. Följ den inbitna normen.

Tystnadens eko, sargar själen sönder. Priset blir högt om inbitna sjuka normer får härja fritt. Frigörelsens vindpust, från sargade själars mörka krafter. Slit dig loss. Din tid är nu. Finn din kraft. Äg din själ. Låt tystnaden regna bort. Låt bristande ord få flyga förbi.

Finn din kraft.

Äg ditt liv.

Ditt liv är nu.

Ditt liv.

Ditt liv.

Ditt liv.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Minns Du?

Minns du dagen. Dagen för exakt 20 år sedan. Flygplanen som kallblodigt flög in i Word Trade Center i New York.

Jag minns det som igår. På den tiden arbetade jag som flygvärdinna och var på en flygning med övernattning i norra Sverige. Jag älskade mitt jobb. Jag älskade mina övernattningar på olika orter. Det var ett omväxlade och stimulerande yrke.

Den morgonen 11 september 2001. Förändrades allt. Rädslan kom på besök. Tårarna rullade ner för min kind när vi i besättningen stirrade på tv-nyheterna som matades fram. Vad var det som hände?!

Lamslagen. Alla människors öde. Förtvivlan. Skräck. Sorg. Människors skrik.

Då. Samma dag skulle vi flyga hem till Stockholm igen. Kroppen frös. Jag ville inte. Tänk om?!

Vi tog oss hem. Jag var rädd.

Hela flygbranschen strukturerades om säkerhetsmässigt. Kock-pit dörren låstes. Inga fler spontanbesök av nyfikna barnaögon inne hos piloterna.

Jag minns min hjärna ständigt var på jakt efter tillhyggen i kabinen jag kunde använda mig av om något skulle hända. Jag hade stenkoll på varje detalj. Varje människas närvaro. Varje cell arbetade.

Jag arbetade alltid ensam i kabinen. Många gånger kändes det extra utsatt ifall något skulle hända. Vi pratade mycket. Planerade för hur vi skulle göra om något skulle ske. Ständigt på spänn.

Oförståelse. Vem gör något så ont.

Idag väcktes känslorna och minnena från då till liv. Jag förstår fortfarande inte.

Jag tänder ett ljus. Plockar in en fin liten bukett från trädgården. Minns. Sänder kärlek till alla som drabbats.

Låt kärleken övervinna. Men hur övervinner man en sådan grym handling mot mänskligheten?!

Låt oss aldrig glömma. Låt oss aldrig glömma de oskyldiga offren som fick sätta sina liv till. Låt oss aldrig glömma alla de människor vars identitet aldrig återfunnits. Låt oss aldrig glömma. Låt oss låta ljuset ta överhand.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Att vara någons någon

P U S S

Blenda en av mina älskade kelgetter 🥰

Ibland behöver det inte vara så invecklat mer än att förstå att alla behöver närhet.
Alla behöver någon som ser. Någon som bekräftar. Någon som finns där. I lugnet. I framgång. I motgång. Någon som bara finns. En varm blick. Ett lyssnande öra. En axel att luta sig mot.

Någon som får en individ att växa just av den enkla vetskapen av att denna någon alltid finns där.

Djur som människa behöver denna någon.

Jag är Blendas någon. I vått och torrt. ❤️

Kram från torpets lilla plätt ❤️

Lyckorus

V I L K E N kväll 💙

Min granne tillika barndomsvän och jag tog vår gemensamma vän 80åringen på en roadtrip på skogen.

Fika nerpackat såklart!

Lyrisk. Jag slungades tillbaka i tiden då min pappa tog med mig och mina syskon på skogen när vi var små. Alltid lika spännande sökandes efter vilda djur. Fika.

Gårkvällen bjöd på magisk solnedgång. Okända vägar som jag memorerat hela natten.

Vidunderlig utsikt och historiska berättelser från vår vän.

Tacksamhet. Ja, ända in i hjärteroten.
Tror jag skulle kunna kalla det FÖRNÖJSAMHET ❤️

Det är fint att få ge. Det kommer så mycket tillbaka.
Lyckorus.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

R E S A sig i motvind

jag har gråtit över slagen mot min kropp

jag har gråtit över hårda orden mot min själ

jag har gråtit över skuld som inte ens varit min, en skuld som lades på mig för att motparten kände att hen behövde projicera över skulden på någon annan för den var för tung att bära på själv

jag har gråtit, jävlar vad jag gråtit och slagit på mig själv

jag har gråtit över ensamhet och utanförskap

jag har gråtit över svek, även de svek jag själv orsakat

jag har gråtit över känslan att inte duga till

trots alla tårar genom livet, tårar som fortfarande renar min själ, så har jag förmågan att skratta – gärna ofta och högljutt jag älskar det barnsliga i livet

tyst och tillknäppthet är liksom inte min grej

jag har tystat mig själv de gånger människor ansett jag låtit för mycket, varit för mycket M Ä N N I S K A

skämts för den jag varit, alltid någon som hittat något att klaga på, pika på

idag vet jag att det är andras projiceringar, andras rädslor, idag trillar jag ner om jag själv är i obalans

idag sätter ingen ett slag på min kropp eller min själ utan att jag vänder och går

min själ är trött på människor med kritiserande ord, elaka slag, förutfattade meningar och svartsjuka – liksom N O L L tolerans

för livet är mitt

jag skrattar för att jag älskar att skratta

jag väljer att se ljuset i mörkret, möjligheter i omöjligheter

jag rasar och gråter ibland, offerkoftan är på men jag reser mig fortare och fortare

jag har mitt eget ansvar över mitt liv att ta reda på vad jag behöver och göra något åt det

jag har inte befogenhet att lägga skulden på min barndom eller knäppskallar till pojkvänner eller ”vänner” – idag tar jag ansvar över det som är mitt

skratt hör till livet, skratt hör till min personlighet, min själ känns friare, renare, lättare. skratt.

en dag kan bestå av tusen känslor det är liksom livet, att lära känna sig själv och hitta acceptansen i känslornas fantastiska rikedom är en resa så djupt berikande

vandringen genom livets stig gör vi allihop, vi väljer dess innehåll och hur vi väljer att tänka om livet och det som sker

det bästa med livet är att morgondagen alltid är ett oskrivet blad och en ny möjlighet att börja om

alla gör ju så gott man kan utifrån vart man är i livet. utifrån hur vi ser på livet och väljer att agera i varje situation – därtill hör konsekvenser för vad man väljer att agera ut på

valet är att se livet utifrån rädsla eller kärlek

jag kan dansa naken i vardagsrummet känna kraften av musiken sprida sig i kroppen

jag kan bada naken i skogstjärnen och känna kraften av liv växa sig starkare i kroppen

märkligt?

ja det må så vara, men jag ä l s k a r det ‼️

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina