Växtnäring

VÄXTNÄRING måste alla ha för att växa, sägs det.

Förra sommaren fick de lite kiss, ja det är väldigt nyttigt för växter ~ såvida man inte äter massa mediciner. Jag har utedass på torpet och vattna växterna med sitt eget kiss faller för mig helt naturligt.

Men detta år skulle jag resta ngt annat, nämligen blötlagda BRÄNNÄSSLOR.

Jag la dem i blöt, fyllde upp med vatten ~ satte en rosa fin bytta över som lock.

Skulle stå och gotta till sig två veckor!

Jag glömde av alltihopa.

En dag kände jag att bonden varit ute och spridit dynga, eller vänta nej det kom från hönshuset ~ illa luktade det. Mycket märkligt, jag som nyss gjort rent.

Sen kom jag på ~ min NÄRINGStunna med nässlor.

Jag lyfte på byttan och doften, odören, stanken som slog upp i mitt ansikte fick magen att slå trippelvolt.

Ingen tjuv eller annat otyg kommer våga närma sig min oas.

Jag har gått som kring en het gröt nu i några veckor för att ta tag i min näringsboost till mina växter……men inte idag ~ i morgon, DÅ!

Lite krasse och ringblommor på G

Vitlök och vildvuxen potatis

En förhoppning om olika sorters lök, sockerärtor och potatis
Tussan chillar

Måste förbered mig lite mentalt.

Tjingeling

Carina

Utmattning ~ Livsprocesser

Livsprocesser är ständigt i rörelse, det ingår liksom i livet.

Tidigare i mitt liv så har jag valt att se processer utifrån någon annan som gjorde att jag mådde som jag mådde. Jag valde att följa, jag valde att lägga mitt liv i någon annans händer, samt valde jag att anpassa mig så in i den grad att jag tappade bort hela mig själv ~ mitt sanna jag.

Men anpassningen gjorde också att jag överlevde där jag var där och då, för jag visste inte bättre just då. Jag törstade efter kärlek ~ om så bara för en liten stund, så kunde jag stå ut med att göra anspråk på mitt inre.

Jag har sökt något men inte vetat vad, jag har känt att livet jag levt inte var bra för mig men jag visste inte hur jag skulle ta mig ur.

Livet hjälpte mig på traven ~ UTMATTNINGEN ~ hjälpte mig att vakna upp. Utmattningen hjälpte mig att se mitt egna ansvar till mitt eget mående. Utmattningen hjälpte mig att aktivt börja en resa i mitt inre, en resa som varit fruktansvärt jobbig och ensamt. Men jag har inte gett upp.

Jag har stundvis gråtit mig till söms och undrat om det verkligen är värt att kämpa. Jag har ställt mig frågan; ” Vill jag tillbaka till det som var?

Nej!”

Då har det känts bättre att fortsätta resan, trots att det stundvis är jobbigt som fan! Men jag gör resan för mig ~ för att fylla mitt inre med villkorslös kärlek och få möjligheten att kunna stå i min egen kraft och blomma ut.

Inte tassa på tårna för andra människor, anpassa röven av mig för att inte stöta mig med människor som har åsikter om allt och alla och hur man ska leva sitt liv.

Jag är så jävla TRÖTT på den skiten nu så jag kan kräkas på det!

Jag säger ifrån med buller å bång, det blir så i början när man lär sig sätta gränser ~ det är helt okej! Jag lär mig ständigt och med tiden kommer det bli bättre än någonsin.

Men jag kan inte gå runt i ett liv som detta där det finns så mycket att njuta av, så många fina människor som jag inte än har mött som kommer att höja mig istället för att sänka mig.

Igår besökte jag Vårdcentralen ~ för att få vägledning om rätt hjälp!

Igår hade jag ingen SKAM för att gå till vårdcentralen som jag haft tidigare i livet.

Men vet du ~ när jag tittar på den SKAM jag bar, så var det inte min skam. Den skammen tillhörde någon annan, personer som sagt till mig att man inte ska vara sjuk, man ska bita ihop och göra rätt för sig, vårdcentralen är till för veklingar.

Så jag kände SKAM, men det var inte min ~ så jag släppte den och gick med RAK rygg och stolthet i kroppen för jag ville ge mig själv möjligheten att få HJÄLP i mitt eget processande.

Vad är det för skam i det?

Bara för att jag varit sjukskriven och jobbar dagligen med min stress och mitt förhållningssätt så innebär det inte att jobbet är klart. Jag påbörjade en resa den dagen jag beslöt mig för att gå på djupet i mig själv ~ den resan kommer att fortgå livet ut i olika processer. Jag är i en stor process just nu ~ där vill jag få handledning.

Skillnaden idag ~ är att det handlar inte om någon annan ~ det handlar inte om vad någon har gjort ~ det handlar om att titta på vad som är mitt och jobba med det inre barnet. Släppa på sorg, ilska, rädslor, ja ALLT som håller mig tillbaka i livet ~ det som gör att jag inte blommar fullt ut och står i min egen kraft.

Men jag är på väg!

Och vet du vad, denna resa är så väl värd ALLA tårar, alla stunder av frustration ~ för varje gång reser jag mig starkare och starkare ur en process.

Jag har även aktivt valt att inte försöka vara så aktiv på sociala medier ~ det är svårt, men jag jobbar på det. För jag känner i hela mitt sinne att telefonen äter upp mig i stunden. Jag tror mig sitta fem minuter och vips har det gått en timme ~ till vad?

Så nu försöker jag få in AKTIV tid, där jag aktivt är närvarande på sociala medier och sätter klockan för att begränsa och sen gör jag något annat ~ i livet.

Jag önskar dig en underbart skön dag där ute och TACK för att du tagit dig tiden att läsa mitt inlägg.

Stor kram på vägen

Carina

Som hon vuxit

Våran älskade Stella

Som hon har vuxit! 8 september 2018 kom hon till Sverige, från ett gatuliv i Rumänien.

Vi hade lärt oss via Sonya, vår första rumänska yrväder, att ta det lugnt i början så de anammar de personer de kommer till.

De första månaderna undvek vi medvetet att träffa andra personer utanför familjen och vi tog samma promenader om och om igen för att de skulle lära känna omgivningen.

Till skillnad från Sonya, så var Stella väldigt reserverad och försiktig. Hon hade en helt annan energi än Sonya, som var väldigt framåt och busig, men ändå rädd.

Efter några månader började vi sakteliga introducera hundarna för lite grannar i grannbyn. Stella tyckte grannbyn va väldigt läskig till en början, skällande hundar fanns på några gårdar vilket fick henne att frysa till is och promenaden igenom byn kunde ta timmar och ibland fick jag helt enkelt bära henne.

En familj i byn föder upp får, och hugeda mig så dom var ”farliga”!

Men vi promenerade lugnt och fint, dag ut och dag in tills hon sakteliga vande sig med omgivningen.

När sparkföret och vintern gav upp blev det att introducera cykel och till min förvåning sprang hon glatt bredvid som om hon inget annat gjort ~ hon tyckte det va skönt att få sträcka ut kroppen i full galopp.

Men från ingenstans kunde det bli tvärnit, det blir det fortfarande, så ingen idé för cykelföraren att sitta å dagdrömma.

Vi började stanna till hos ett par fina vänner nere i grannbyn, på våra cykelturer. I början skällde Sonya ut dom efter noter, Stella var så försiktig och hopkurad och funderade väl va det va för filurer.

Men vi fortsatte att stanna till, prata lite ~ sakta började hundarna söka kontakt de blev kelade av alla som bor på den gården. För två veckor sedan cyklade jag förbi deras gård sent en kväll och Stella tvärnitade och vägrade gå en centimeter ~ hon skulle promt in på deras gård. Jag fick ta cykeln med höger hand knuffa Stella i rumpan framåt och samtidigt få med mig de andra två vovvarna.

Jag skrattade inombords och förstod att det säkert såg helt sjukt roligt ut.

Vi har fortsatt hänga hos denna familj och igår kväll på min sena promenad skulle vi gå förbi.

Kika in på filmen så får du se Stella

Det är sådan värme att se hennes kärlek och tillit till människan som växt fram under denna tid vi haft henne.

Hon vet så väl att inne på denna gård bor det underbart snälla människor som man får mycket kärlek av.

Allt gott

Carina

Tantvila

Upp vid fem i morse, avverkade några jobbtimmar. Underbara sådana ~ blev bjuden på lunch och underbart djupt livsprat.

Kommer hem tar en promenad, regnet strilar ner.

Längtar efter soffan.

Knäpper på Sommar på P1, Anders Hansen. Får lyssna igen ~ somnade och vaknade med denna sköning i knä.

Sonya njuter lika mycket av tantvilan som jag ~ blir nästan sömnig bara jag tittar på henne.

Livet.

Carina

Midsommar

Midsommar ~ en tid fylld av förväntan.

Midsommar detta år var nog en av de bästa jag haft, någonsin. Jag bara tog dagen som den kom, släppte på alla ”borden”, ingen dans kring någon stång, inga små grodor, ingen nubbe.

Med ett glatt sinne och glada skratt, ett skönt inre i en lugn harmoni, grillade vi med några grannar ~ ett gemytligt härligt galet gäng. Såklart tipspromenad och kubbspel, lördagsgodis och Pommac.

Trivsamt är ordet.

En midsommar med ljuvliga dagar tillsammans med min dotter, bla på hästryggen. Sköna cykelturer tillsammans med min dotter och våra älskade hundar. Jag njuter av tiden vi har tillsammans just nu. Jag känner att jag tar det till vara och vårdar den ömt.

Jag njuter av tiden som är just nu ~ för just nu finns inget annat än nu.