Finns det möjlighet att kunna känna sinnesfrid?

”Ö P P N A ditt hjärta och ditt sinne för tystnaden.” – Shawn Philips

Det är lätt att misströsta i nuvarande pandemi. Ibland känns det som att man skulle vilja ge upp. Det är lätt att fastna i det negativa och allt mörker. Men behöver det vara så?
Förändringen kan börja växa inom var och en av oss – om vi vill. Det kommer en dag, när livet kommer kännas lättare. Vi är i en tid där själen behöver vila. Reflektera över vår egen existens. Vad som verkligen är viktigt….i livet….på riktigt.
Hyacinten. Så vacker och ståtlig. En doft av jul. När den blommat ut, vissnar den och tappar all sin glans. Men livet finns fortfarande kvar inom den – i löken. Så vårdar vi den rätt, låter den vila. Planterar den i rätt jord. Sköter om den helt enkelt, så kommer den komma igen, när tiden är mogen.
Samma är det med oss.
Tar vi hand om oss själva, när kroppen och själen ropar efter det. Låter oss hämta andan. Återhämtning av rätt sort som passa för envar. Då kommer vi blomma igen. Om vi planterar oss själva i rätt jord, med rätt näring, och låter tiden ha sin gång.
Det finns inga quickfix. Det finns inga perfekta världar. Så vill vi ha en förändring, låt det börja med personen vi möter i spegeln.

Finns det möjlighet att kunna känna sinnesfrid idag?

Vill du vara ensam?

När man blir gammal, vad nu gammal är, så verkar det som att det är en tid i livet då man verkar bli väldigt ensam. Vänner kanske har gått bort en efter en. En maka eller make även så.

På ålderns höst det verkar som att ensamheten kryper närmare inpå.

Hur känns då ensamheten?

Olika för alla såklart. Beroende på hur man hanterat ensamheten tidigare. Självvald ensamhet eller påtvingad ensamhet, det är skillnad på ensamhet och ensamhet.

En människa som kanske trivs med sin ensamhet, tillvaron med sitt egna jag, trots vänners bortgång, trogen livskamrat likaså. Finner sanningen hur livet lever för just den individen. Accepterar läget. En promenad till affären, posta ett brev eller kanske få ett litet besök av ett barn lite nu och då.

Det är kanske det som lyser upp en gråtrist dag när solen gått i moln för ett längre tag.

Men så kom ett virus. Skrämde slag på envar. Plötsligt blev det slut på promenaden till både affär, post och besök från sina barn. Ensamheten blev mer kännbar. Även för den som trivdes i sin ensamhet. Plötsligt kom kanske både tankar och känslor om livet ikapp. Sin egen existens.

Känner hjärtats slag. Vet kanske om att tiden är knapp. Ensamheten tär, än mer än ett virus som härjar fritt.

Är sista julen kommen? Firas kanske i ensamhet.

För mig personligen har jag inget emot att ensam denna jul vara. Ensam och ensam, jag har mina hundar, getter, katter, höns och kanin. Så ensam, nej det blir jag aldrig.

Men för många denna jul kanske den sista är. Då få fira i sin ensamhet som än mer påtaglig är – just detta år, det får mitt hjärta att brista lite till.

Julen är, trots allt en högtid. Då familj och vänner samlas.

Julen är också en tid, då alkohol och bråk många gånger förstör denna ljuva fina tid. Familjer splittras, barn som gråter. Rädslor och svek, hårda ord.

Julen är för mig idag, en tid för frid, lugn och ro.

Kanhända mina egna erfarenheter gjort mig mer blödig för den äldre ensamma människan i fåtöljen som sitter. Trött och orolig hur livet plötsligt blev.

Kan man finna ro? I en ensamhet som råder, i ett samhälle av idag?

Tankar från skogen.

Kram Carina

Är det ett farväl nu?

Hej fina Du❤️
Hoppas du har en skön andra advent. Jag sitter här i soffan, inlindad av farmors hemstickade filt och två små fyrbenta pälsklingar som ligger nära nära, ljusen lyser med sitt varma sken.
Igår var jag ut och jobbade extra, satt vak hos en fin människa vars resa kanske snart är över.

Jag blir både rörd och berörd av livets alla färgpaletter. Liv & död och allt däremellan. Så närvarande och ändå så avlägset långt borta….döden. Den finns där bakom kulisserna. Skrämmande nära när allt kommer omkring.

Björn Natthiko Lindeblad har jag följt under en lång tid, likaså Alexander Pärleros på Framgångspodden . Två genuint vackra människor.
Just nu rinner tårarna, salta tårar till avsnittet Tack & Farväl.
Det är ok. Jag blir så varm i kroppen, kan nog kalla det för tacksamhet. Tacksamhet att det finns så vackert genuint ödmjuka människor i denna värld.
Björn besitter, enligt mig, så mycket klokskap, varm humor, älskvärt genuint varande. ❤️
Ta dig gärna tiden….lyssna….känn in..en stund av nu❤️

Kram Carina

länk nedan❤️👇❤️