Rädsla eller njutning?

V Ä L K O M M E N mörker 🙏

Ikväll välkomnar jag mörkret på torpet ❤️

Jag får ibland frågan om jag är mörkrädd. Både ja och nej.
När jag flyttade ut hit till mitt lilla torp så var jag livrädd när mörkret föll.

Minns en gång när en råbock stod och skällde i skogsdungen. Hjärtat stannade och jag sprang in och låste dörren. Då. Tio år sedan.

Jag insåg rätt snabbt att jag skulle bli tvungen att jobba på vissa rädslor om jag skulle klara av att bo här ute. Ensamstående mamma. Med lite smådjur på gården. Jag kunde inte låsa mig inne hela den mörka årstiden.
Det var bara å kavla upp ärmarna och ge sig ut i mörkret och utmana rädslan.

I början sjöng jag. Pratade högt. Snacka om att alla rovdjur måste ha lagt benen på ryggen och flytt i ren chock 😁en dag i taget.

Idag. Njuter jag av mörkret. Här på torpet. Här är jag hemma. Här är jag trygg. Jag och djuren i samklang. Iallafall känns det som så.

Jag vet idag att rädslor av alla slag är till för att mötas och utmanas. Ibland tar det tid – men, vem har bråttom?

Jag tror att det är viktigt för den inre utvecklingen att våga utmana sig själv så man växer som människa. Läskigt. Ja. Men tänk om livet aldrig vore läskigt…så jäkla trist det skulle bli.

Har du lyckats vinna över din rädsla någon gång? Vill du får du gärna dela med dig ❤️

Vem har bråttom?

E N dag i taget. 2010 köpte jag ut mina syskon från detta torp, ett arv från pappa. Då, 11 år sedan växte ingenting här. Det var inte förrän åren efter mitt ras i utmattning (2016) som jag upptäckte friden och själaron i odlingen och helandet i själva skapandet.

Max njuter i oasen

Att dagligen få unna mig själv att drömma, inspireras av förebilder, lyssna inåt på vad jag vill skapa för att hitta just D E T som passar mig.

Att få planera. Förbereda. Se ett frö gro. Följa resan. Doften. Humlor & bin. En bukett. Ro i själen. Glädja någon. Ännu mer ro i själen. Djuren. Samklang.
Natur & djur. Det är för mig en del av resan igenom utmattningen och vidare in i en ny del av mitt livsrum. I min värld handlar resan igenom utmattning om att gör annorlunda. Ersätta icke fungerande beteenden med fungerande beteende. Tid. Resan tar tid. Vem har bråttom?

Blenda & Britta pratar gärna när jag pysslar i trädgården. ❤️

Jag tror detta är vad livet handlar om. För mig. Hitta själaron. Följa rösten – inom. Njuta av det lilla. Guds skapelse. Jorden. Moder Jord. Njuta av friden, skapandet väcker. Tacksamhet.

Vårens nyanlagda odlingsbädd. ❤️ Rosenskära, Zinnia, Blåklint, Ringblommor, Vintermorötter, Lejongap, Luktärt, Solros, Grönkål och Rosenböna samspelar här ❤️

Önskar dig en skön lördag. Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Rosenskära, Linnétagetes & Grönkål ❤️
Vildvuxet Ringblomma, Kattmynta, Mangold, Humle, Sockerärt Lokföraren ❤️

Träning på recept 🙏

Sen kom smällen. Utmattningen. Jag orkade ingenting. Under två års tid blev det korta, väldigt långsamma promenader med en värkande och tung kropp. Lägg även på 10 kg som av någon anledning helt enkelt hade beslutat sig för att flytta in i min kropp. ​Helt utan att fråga om lov…

Inte trodde väl jag för några år sedan att jag skulle komma till en dag där ordinationen på receptet skulle vara TRÄNING.

Men nu står jag här.

Innan utmattningen (2016) så tränade jag 4-5 gånger i veckan. Utöver det så hade jag oändligt många timmar med promenader tillsammans med både hundar, hästar och dotter. Då var jag väldigt aktiv kan man säga. Tjejklassiker i ryggen och ett behov av rörelse.

Sen kom smällen. Utmattningen. Jag orkade ingenting. Under två års tid blev det korta, väldigt långsamma promenader med en värkande och tung kropp. Lägg även på 10 kg som av någon anledning helt enkelt hade beslutat sig för att flytta in i min kropp. Helt utan att fråga om lov.

En tung och tuff tid. Extra utmanande blev det såklart att tackla alla frågor som ” är du frisk nu”, ”hur mår du”, ”hur länge ska du vara hemma egentligen”. Det är svårt att tackla frågor om en sjukdom som inte syns.

Det var tufft att möta människors frågande blickar för utmattning är inget man kan förstå om man inte själv varit där.

Åren har gått. Jag har hittat redskap som fungerar bra. Jag har bytt ut ovanor mot andra vanor. Jag har börjat träna på gränssättningar. Helt enkelt så har jag för en gångs skull börjat sätta mig själv i första hand. Jag vill inte påstå att det är lätt, men jag är närvarande i mitt sätt att leva en dag i taget. Helt olikt åren innan 2016.

I våras mådde jag så bra. Fick feeling i kroppen och ett sug efter att börja springa. Jag tog det lugnt. Dumt att kalla det springa, stilen var mer snabb promenad med tillhörande gung för kroppen. 😉

Det resulterade i att det blev för mycket för min kropp och menisken i vänster ben havererade totalt. Bindväven likaså fick sig en rejäl omskakning.

Hela sommaren har jag gått på smärtlindring och dålig nattsömn. Det var på natten den mesta smärtan kom, efter överbelastning på dagarna. Så när humöret började sakteliga påverkas av dålig nattsömn och ständig smärta var det liksom dags att verkligen börja ta tag i livet igen.

Träningen som genom åren blivit eftersatt, har nu fått vakna till liv igen. Jag har med hjälp av sjukgymnasten insett allvaret bakom en otränad kropp.

Jag kämpar med att inte slå för hårt på mig själv och försöker ta det för vad det är. Jag kan inte mer än göra mitt bästa utifrån vart jag är i livet idag. Så nu börjar jag lugnt. Så får jag se vart jag hamnar i status om ett halvår.

🥰vi hjälps åt jag å Elvis😂

Små fina minnen

T R E V L I G helg önskar vi på torpet.

Att samla små fina minnen att blicka tillbaka på när livet känns lite grått och trist, typ en dag i november eller så – det är mumma för min själ i alla fall. Hur är det med dig?

Roadtrippen häromdagen har jag bäddat sådär mjukt och skönt in i hjärteroten. Fler sådana äventyr kommer framöver. Det är liksom enkelheten och skönheten runt knuten som lockar sådär himla mycket🧡sen skadar det inte om man får något möte med vilda djur eller en korg full med svamp😁

Personligen älskar jag hösten, när det är sådär ljuvligt vacker i alla färgskalor. Luften sådär frisk och härlig. Då är det extra mysigt med en tupplur i gamla volkswagenbussen🎶🙏🧡

Må så gott kära du!

Naturens skafferi

Känslan.

Den rena sköna känslan av att samla in grödor från naturens skafferi – det är himmelriket för mig.

Att få strosa bland stock och sten, leta sig fram på känn. Höger. Vänster. Vart ska jag gå. Lyssnar till känslan inombords. Väljer höger. Går några meter.

Den underbara efterlängtade KalleJohan svampen uppenbarar sig. Vilket lyckorus.

Jag skulle ’bara’ ta hundarna på en liten snabb promenad över berget, i hällregnet som öste ner över oss i dagarna två. Den korta promenaden blev både längre än förväntad och blötare än jag trodde.

Översvämning på berget 🙈

Stora sjöar har uppenbarat sig uppe på berget, flera decimeter djupa och metervis långa. Så det blev att hoppa bland tuvor och vada i vattnet.

Första gången jag plockat Herr Kantarell över 2 decimeter under vattenytan ☺️

Medvetet hade jag inte tagit med mig svampkorgen på skogen för svamp det plockar man i finväder tycker jag. Men när både gula kantareller och ett hav med Karljohanssvamp uppenbarar sig, då är det bra med en liten rosa hundpåse i fickan. Jag kan liksom inte bara blunda och gå förbi dessa smakligheter 🙈😂

Den rosa lilla påsen fylldes till bristningsgränsen. Sen fick jag gott börja packa resterande av svampen i famnen. Hundarna tyckte nog jag var bra knasig som stannade överallt och skulle ha med mig alla svampar jag såg.

Vattendropparna började leta sig in i nacken, längs med ryggraden. Hur mycket regn kan det finnas, kändes som om årets alla regndroppar föll på en och samma gång.

Väl hemma fylldes svampkorgen med dagens fynd från naturens skafferi 🙏

Så nu har frukt & grönsakstorken gått varm i två dygn. Fler svampar ligger på vänt och jag hoppas de klarar sig från maskinvation innan deras torktid är kommen.

Torkning av Karljohanssvampar 🙏

Är du en svampmänniska också? Har du hittat några där du bor?

Tänk vilka goda såser man kan göra till vintern på dessa godheter. När kylan viner mot stugväggen, så är nog tacksamheten stor när man kan plocka fram ur naturens skafferi ❤️

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Smärtan i livet – en del av livet

När ångesten hälsar på.

När andetaget snörs åt.

När bröstkorgen krampar.

När livet gör sig påmint om svunna dagar som satt sina spår. Jag får ingen luft.

Ångest.

Förr skämdes jag över mitt tillstånd.

Förr vågade jag inte prata om det.

De gånger jag vågade öppna upp mig råkade jag öppna upp mig till fel personer och det blev så fel. Vilket gjorde att jag slöt mig alltmer inom mig själv.

Det är tryckande jobbigt att stanna i denna känsla. Förnuftet vet så väl att det går över. Men själsligt och kroppsligt känns det som att jag går sönder, trasas sönder cell för cell, bit för bit. En pöl.

Jag stannar i smärtan, den tryckande kraften över bröstet. Ångest. Utsatthet. Spår från svunna dagar som jag än idag stundvis får jobba hårt med för att läka som människa.

Andetaget – jag tackar andetagets djupa kraft. Smärta. Jag får ingen luft. Känns det som. Men jag andas djupt och känner varenda rörelse. Pratar tyst till mig själv, snälla ord. Det går över. Fly inte nu. Stanna och rid ut smärtan.

Bristande sömn och för mycket jobb. Perfekt utlösare för min ångest.

Jag har provat att jobba heltid under några veckor nu i sommar – ingen bra idé har jag insett. Jag är inte redo för det, jag vet faktiskt inte med handen på hjärtat om jag någonsin kommer att bli redo för det.

Det är långa dagar, själsligt prövande möten inom hemtjänsten, med människor som ibland sliter mer i själen än det fyller på.

Jag inser mer och mer, klart och tydligt hur viktigt det är att fylla på med saker i ens eget liv som man mår bra av. Det går inte att förlita sig på att andra människor ska komma och förgylla en dag eller uppfylla livets mening åt någon annan.

Instinktivt vill jag fly. Släppa allt, ta ett plan och fly långt bort. Men vet så väl att den strategin funkar inte. Fly. Det är så lätt. Hur många gånger har jag flytt utan att det blivit bättre.

Lika bra att stanna. Andas. Låta smärtan rida ut sin kraft. Städa lite. Lyssna på lite skön musik. Säga och tänka snälla saker. Promenera i skogen. Andas frisk luft. Plocka lite svamp. Tända ett ljus. Andas. Djupt.

Det går över.

Smärtan i livet – en del av livet.

Eller vad tror du?❤️

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Lyckorus

V I L K E N kväll 💙

Min granne tillika barndomsvän och jag tog vår gemensamma vän 80åringen på en roadtrip på skogen.

Fika nerpackat såklart!

Lyrisk. Jag slungades tillbaka i tiden då min pappa tog med mig och mina syskon på skogen när vi var små. Alltid lika spännande sökandes efter vilda djur. Fika.

Gårkvällen bjöd på magisk solnedgång. Okända vägar som jag memorerat hela natten.

Vidunderlig utsikt och historiska berättelser från vår vän.

Tacksamhet. Ja, ända in i hjärteroten.
Tror jag skulle kunna kalla det FÖRNÖJSAMHET ❤️

Det är fint att få ge. Det kommer så mycket tillbaka.
Lyckorus.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

T I N N I T U S eller bara hittipå

En vanlig dag. Barnen skriker. I deras värld är det lek. I min värld en krigszon i mina öron. Ljudet skär som knivar. Det gör så ont.

För att kunna spendera vardagen ute på gården är jag tvungen att bära hörselskydd. Grannarnas barn leker och skriker oavbrutet. Härligt att se. Fruktansvärt att höra.

Jag som älskar barn. Min själ gråter.

Det här var min vardag för fyra år sedan, 2017.

Jag fasade för varje utevistelse på mitt älskade lilla torp. Ljuden avlöste varandra. Jag förstod inte att min stressade livssituation påverkade min kropp.

2017 fanns det inte så mycket att läsa om utmattning. Inte som det gör idag 2021. Jag hittade liksom inget som gjorde att poletten trillade ner så jag kunde förstå V A R F Ö R!

Mycket scrollande på nätet och efter många turer fann jag Stress & utbränd och kände att en låga började ta fart i min kropp. Kunde detta ge mig svar på frågorna jag bar på?

Jag sökte svaren. Fick svaren. Började min långa resa igenom utmattningen. Med redskap från Elisabeth Engqvist. Jag började på nytt lära känna mig själv. Mina behov. Mina grundläggande behov. Lära mig tolka min kropps signaler. Lära mig att sätta mig själv i fokus. Ta rygg på dem som vandrat före mig.

Jag var rädd. Jag var osäker. Jag fick gliringar om att jag var överkänslig. Men jag stod upp för mig själv. Jag stängde in mig själv i ensamheten, för att inte bli påverkad av andra och yttre stimuli. Jag tog chansen att resa i mitt inre och den resan gör jag fortfarande.

Idag är tinnitus ett minne blott. Jag vet vad som utlöser det och undviker situationer med mycket folk, höga ljudnivåer. Har jag haft det stressigt på jobbet med mycket nya kunder (jag jobbar i Hemtjänsten) så är min hjärna helt slut av alla intryck och har jag otur är tinnitus tillbaka på ett litet besök.

Med kunskap om sig själv och redskap som funkar kan jag idag njuta på ett helt annat sätt i livet än någonsin tidigare. Med begränsningar, javisst. Sorgligt – ja. Men det är liksom livet och det jag betalar för att inte ha lyssnat på min kropps signaler tidigare.

Har du haft problem med tinnitus och lyckats bli av med den? Dela gärna med dig hur/vad du gjort så kan kanske någon mer få ta del av redskap som kanske kan passa en annan medmänniska. ❤️

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

R E S A sig i motvind

jag har gråtit över slagen mot min kropp

jag har gråtit över hårda orden mot min själ

jag har gråtit över skuld som inte ens varit min, en skuld som lades på mig för att motparten kände att hen behövde projicera över skulden på någon annan för den var för tung att bära på själv

jag har gråtit, jävlar vad jag gråtit och slagit på mig själv

jag har gråtit över ensamhet och utanförskap

jag har gråtit över svek, även de svek jag själv orsakat

jag har gråtit över känslan att inte duga till

trots alla tårar genom livet, tårar som fortfarande renar min själ, så har jag förmågan att skratta – gärna ofta och högljutt jag älskar det barnsliga i livet

tyst och tillknäppthet är liksom inte min grej

jag har tystat mig själv de gånger människor ansett jag låtit för mycket, varit för mycket M Ä N N I S K A

skämts för den jag varit, alltid någon som hittat något att klaga på, pika på

idag vet jag att det är andras projiceringar, andras rädslor, idag trillar jag ner om jag själv är i obalans

idag sätter ingen ett slag på min kropp eller min själ utan att jag vänder och går

min själ är trött på människor med kritiserande ord, elaka slag, förutfattade meningar och svartsjuka – liksom N O L L tolerans

för livet är mitt

jag skrattar för att jag älskar att skratta

jag väljer att se ljuset i mörkret, möjligheter i omöjligheter

jag rasar och gråter ibland, offerkoftan är på men jag reser mig fortare och fortare

jag har mitt eget ansvar över mitt liv att ta reda på vad jag behöver och göra något åt det

jag har inte befogenhet att lägga skulden på min barndom eller knäppskallar till pojkvänner eller ”vänner” – idag tar jag ansvar över det som är mitt

skratt hör till livet, skratt hör till min personlighet, min själ känns friare, renare, lättare. skratt.

en dag kan bestå av tusen känslor det är liksom livet, att lära känna sig själv och hitta acceptansen i känslornas fantastiska rikedom är en resa så djupt berikande

vandringen genom livets stig gör vi allihop, vi väljer dess innehåll och hur vi väljer att tänka om livet och det som sker

det bästa med livet är att morgondagen alltid är ett oskrivet blad och en ny möjlighet att börja om

alla gör ju så gott man kan utifrån vart man är i livet. utifrån hur vi ser på livet och väljer att agera i varje situation – därtill hör konsekvenser för vad man väljer att agera ut på

valet är att se livet utifrån rädsla eller kärlek

jag kan dansa naken i vardagsrummet känna kraften av musiken sprida sig i kroppen

jag kan bada naken i skogstjärnen och känna kraften av liv växa sig starkare i kroppen

märkligt?

ja det må så vara, men jag ä l s k a r det ‼️

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Att lämna ifred…. Att ”lämna över”….

att ” lämna ifred ” betyder inte att jag slutar bry mig om, det betyder att jag inte kan ”fixa” Dig

att ” lämna ifred ” betyder inte att jag stänger till om mig själv, utan inser att jag inte kan kontrollera någon annan

att ” lämna ifred ” betyder inte att underlätta, utan att lära sig ta konsekvenserna

att ” lämna ifred ” är att medge maktlöshet, vilket betyder att jag inte kan påverka utgången

att ” lämna ifred ” är inte att försöka ändra eller lägga skulden på någon annan, det är att göra det bästa man kan av sig själv

att ” lämna ifred ” är inte att ta hand om, utan att bry sig om

att ” lämna ifred ” är inte att fixa, utan ge stöd

att ” lämna ifred ” är inte att döma, utan tillåta varandra att vara mänskliga

att ”lämna ifred ” är inte att enträget ordna och ställa för andra, utan att tillåta dem att påverka sitt eget öde

att ” lämna ifred ” är inte att vara beskyddande, det är att tillåta den andra parten att se verkligheten

att ” lämna ifred ” är inte att förneka, utan acceptera

att ” lämna ifred ” är inte att tjata, gräla eller argumentera, utan istället upptäcka mina egna fel och brister och rätta till dem

att ” lämna ifred ” är inte att anpassa allt enligt mina önskningar, utan att ta var dag som den kommer och glädja mig åt den

att ” lämna ifred ” är inte att kritisera och styra andra utan att försöka bli vad jag drömmer om att vara

att ” lämna ifred ” är inte att sörja över det som varit, utan att växa och leva för framtiden

att ” lämna ifred ” är att oroa sig mindre och älska mer

Ursprunget till denna text är okänt. Fri översättning: Ragnhild Stockenström maj 1984

En underbar text om du frågar mig. Så självklar men ändock inte om man inte är där i livet. Jag tror personligen att livet är en ändlös skola. Där vi ständigt utmanas till utveckling, där vi också har ett val om vi vill anamma utmaningen eller trampa vidare i samma gamla mönster.

Vad tyckte du om texten?

Kram från torpets lilla vrå ❤️ Jag önskar dig en fin fredag och en fin start på helgen ❤️

Carina