Lyckliga hjärtan

Att låta hjärtat styra kan vara nog så svårt.

Att inte låta egot ta över, låta girigheten och det osunda styra.

Att tillåta mig släppa taget och släppa in det ljusa och fina, vänliga och ömma.

Låta livet omfamna mig så kärleken kan styra.

Känna glädjen och livslusten spira, som knopparna brister i vårvärmens sken.

Känna livet från den goda sidan.

Alla kan göra om, göra rätt, våga släppa gardet och låta livet omfamna hjärtat.

Det finns inte tid för annat – en dag står både du och jag vid kanten att lämna jordelivet. Kan jag då blicka tillbaka och med handen på hjärtat säga att jag är stolt över mina handlingar?

Det går alltid att börja om ~ för idag är en ny dag på resten av mitt liv.

Kram

Carina

Utmattning ~ våga tro

Kan det vara så att mitt vuxna barn ledde mig på en kringel krokig väg genom livet febrilt sökande efter någon/något som kunde fylla mitt inre tomrum som törstade efter en längtan av sunda nära relationer. Kan det vara så att detta sökande ledde mig rakt in i utmattningen, med en stor touch medberoende under en längre period i livet.

Jag tror banne mig barndomen till slut kom ikapp mig och satte ett sådant krokben på mig att jag flög och ramlade med en megaduns för att verkligen få mig att vakna till liv.

Vakna till liv och ta tag i mitt liv.

Inte gå omkring i livet och vänta på att personer jag älskar ska förändra sig, utan att jag skulle kapitulera och se mitt egna värde.

Medberoende är inget som jag är, utan en uppsättning beteenden som jag har utvecklat för att förhålla mig till livet. Att vara medberoende är allvarligt, om det går för långt kan det bli en fråga om liv och död.

Jag har sedan födseln levt i ett aktivt beroendehem, där både psykisk och fysik våld har förekommit och den psykiska tortyren fortsatte långt upp i vuxen ålder. Vilket har gjort att jag har anpassat mig till hemförhållandena och senare i livet till hela livet – för det var det enda jag visste. Det ledde till att jag gick emot mig själv, jag vågade inte säga ifrån på riktigt för jag var rädd att förlora min familj, som ändå var min familj hur sjuk den är var.

Jag har varit medveten om problemen hemma, men vad jag inte har varit medveten om är hur skadligt detta förhållningssätt har varit och är för mig.

Konstant inre stress, rädsla för hur hemmet skulle se ut när jag kom hem från skolan. Jag kunde redan innan jag öppnade ytterdörren veta vilken roll jag skulle inta beroende på hur mina föräldrar mådde. Alla känslorna som fanns i min kropp tryckte jag undan, det fanns helt enkelt inte utrymme för dom ~ ingen som var redo att spegla mig, så jag visste inget annat än att trycka undan dom. Det var inte okej att känna. Vilket resulterade i att det skulle ta många år innan jag kunde komma i kontakt med mina innersta känslor. Jag levde i tanken, i drömmarnas värld, med noll förankring i känslan. En skrämmande och jobbig resa påbörjades för en person som aldrig känt.

En dag tog det stopp – som när vattnet svämmar över vattenkannan. Fanns ingen mer plats för bullshit i mitt liv ~ jag hade fått nog. Jag hade fått nog av alla trampande fötter och fula ord som ville stoppa in mig i ett fack för att få familjehemligheten att fortsätta växa sig stark och okrossbar. Som betalning på att jag härdat ut och bitit ihop, aldrig sagt ifrån för jag ville inte såra (men det var okej att såra mig), anpassat röven av mig, så gav min kropp upp.

Lite alkohol och psykisk terror har väl ingen dött av. Den inre stressen som detta leder till ~ går det över med åren?

Jag famlade länge i blindo efter svaren tills jag själv rasade i utmattningen.

Ordet som inte tas på allvar i samhället ~ ordet som inte avslöjar allt innehåll.

Mitt innehåll i MIN kropp hösten 2016;

  • Hjärtklappning
  • Tinnitus
  • Sömnsvårigheter
  • Irritation
  • Ilska
  • Koncentrationssvårigheter
  • Dåligt minne
  • Spänning och hugg över bröstet
  • Huvudvärk
  • Rastlöshet
  • Panikångest
  • Sorg ~ grät jämt
  • Trötthet i hjärna & kropp

Detta fick samlingsnamnet UTMATTNING.

”Så går det när man jobbar och tränar för mycket, med för lite återhämtning”.

Men jag skulle säga; Så går det när JAG låtit skiten ligga och gro, när JAG låtit andra promenera på mina nerver, när JAG inte satt gränser, när JAG inte prioriterat mig själv. Jag kan liksom inte skylla på någon, hur gärna jag än skulle vilja så kan jag inte skylla på en enda stackare därute.

Jag är över 18 år, alltså har jag ett EGET ansvar att erövra mitt liv. Mina föräldrar gjorde så gott de kunde utifrån där de var i livet där och då – jag kan inte klandra dom för något de inte visste bättre. För hade de vetat bättre hade de inte gjort som de gjort, så enkelt är det.

Sen har jag under så många år levt i förnekelse och levt med hoppet glödande inom mig att snart sker en förändring, snart blir allt bra, snart får jag en ”normal” familj.

En dag var det bara att inse sanningen, bita i det sura äpplet och släppa hoppet. Jag ska inte sticka under stolen med att det är jävligt jobbigt att genomgå en förändring i livet ~ men jag anser att den är nödvändig och ett måste för att jag själv ska bli hel inifrån och ut.

Vissa anser att jag ska inte gräva i skiten som varit – det som har varit har varit, bara släppa och glömma.

Men jag tror inte på den teorin – jag tror jag och många fler behöver få ur sig skiten, förlåta, gråta, skrika, försonas med det och börja gå, med små myrsteg börja gå framåt mot en förändring.

Börja leva – på riktigt!

Börja lära våra barn att det är okej att känna.

Börja lära oss vara goda förebilder.

Börja våga göra om ~ göra rätt.

Börja förstå att missbruk är en sjukdom som kan botas bara viljan hos den enskilde finns ~ annars är det dött lopp.

Börja förstå att jag kan INTE förändra någon som inte vill eller har insikten.

Börja sätta gränser.

Börja förstå att jag har ett eget ansvar för hur jag vill må och leva.

Börja tro på mig själv.

Alla gör sin personliga resa i sin utmattning, alla lär hitta sin väg att gå. Jag måste förstå varför för att kunna förstå mig själv. Svaren finns alltid inom oss själva❤️

Med värme

Carina

Utmattning ~ är det sjukdomen med flera ansikten

Utmattning ~ kan barndomen spela in

Alltid finns det något, eller vad tror Du?

Det finns alltid något att glädjas åt, det tror i alla fulla fall jag på. Hur eländigt livet må vara ibland så finns det alltid något att glädjas åt om jag söker efter det.

Men det är som med allt i livet ~ det är individuellt. Det beror mycket på vad vi har ställt in våra glasögon på och vilken skärpa dom har.

Jag söker och finner dagligen så underbara saker att glädjas åt. Det har inte alltid varit så. Men det betyder inte att jag ler och skuttar runt som en liten duracellkanin och tycker livet är tjoho vareviga dag ~ ibland är det lite sämre dagar, skillnaden idag är att jag accepterar dom sämre dagarna på ett helt annat sätt än jag gjorde innan utmattningen.

Jag har lärt mig att jag finner det jag söker.

Vad har jag ställt in min skärpa på?

Dessa möten som jag har nästan på daglig basis vill jag dela med mig till dig. Mitt sätt att njuta av nuet, njuta av det vackra livet har att ge, njuta av Moder Jord och hennes skönhet.

Varsågod❤️

Med värme & kärlek

Carina

Finns det tid till förändring ?

Det är aldrig försent för en förändring.

Det är aldrig försent att bli lycklig.

I många år gick jag runt och trodde att jag inte kunde vara genuint lycklig, för mitt känsloliv följde andra människors känsloliv.

Jag var tvungen att göra allt som stod i min makt för att ”rädda” den som var fast i beroendet.

Så fort jag kände ett uns av lycka slogs jag återigen tillbaka in i verkligheten av att inte räcka till.

Jag låg oftast i framtiden;

”så fort hen blir nykter, då blir jag lycklig”, ”så fort hen förändrar sig, blir jag lycklig”, ”så fort det blir si eller så, blir jag lycklig”. Allt beroende på en annan person eller situation.

Men jag blev aldrig lycklig av att vänta på någon annans förändring.

Förändringen börjar alltid inom mig själv. Först då kan något hända.

Det tog mig många år att förstå det, jag ville så gärna finnas till för någon annan för att känna mig behövd och känna betydelse samtidigt ville jag inte förlora någon jag höll kär.

Men på vägen förlorade jag mig själv.

Utmattning.

Kroppen gav upp och arbetet med mig själv började på allvar.

Lyckan började sakta visa sig, när jag startade den inre resan ~ in i mitt inre. När jag började respektera mig själv och sätta mig själv och mina behov i första rum. Jag började en utmanande och tuff resa för att bli fri från skam & skuld, bearbeta inre sorg & ilska, men jag var och är fast besluten att klara av resan.

Resan pågår ständigt, på daglig basis. För mig är det viktigt att i arbetet med mig själv få stanna upp och bara vara i stillhet, låta saker och ting falla på plats och ha tillit att allt har sin gång. För arbetet med mig själv är inget som jag gör över en natt eller två ~ det är livslångt ~ ständigt aktiverat.

Jag tar en dag i taget.

Det är för mig också viktigt att omge mig med rätt människor som tillför rätt energier, som inspirerar och motiverar mig framåt i min resa med mig själv.

En sådan inspiration har jag fått tillsammans med dessa tjejer i helgens kickstart utav utbildningen Samtalsledaren på Wendelsbergs Folkhögskola.

Det är en del i mitt arbete mot en medvetnare och sannare person mot mig själv.

Tagga den Du gärna omger dig med för bra energi.

Med ljus och värme

Carina