Känslan.
Den rena sköna känslan av att samla in grödor från naturens skafferi – det är himmelriket för mig.
Att få strosa bland stock och sten, leta sig fram på känn. Höger. Vänster. Vart ska jag gå. Lyssnar till känslan inombords. Väljer höger. Går några meter.
Den underbara efterlängtade KalleJohan svampen uppenbarar sig. Vilket lyckorus.
Jag skulle ’bara’ ta hundarna på en liten snabb promenad över berget, i hällregnet som öste ner över oss i dagarna två. Den korta promenaden blev både längre än förväntad och blötare än jag trodde.
Stora sjöar har uppenbarat sig uppe på berget, flera decimeter djupa och metervis långa. Så det blev att hoppa bland tuvor och vada i vattnet.
Första gången jag plockat Herr Kantarell över 2 decimeter under vattenytan ☺️
Medvetet hade jag inte tagit med mig svampkorgen på skogen för svamp det plockar man i finväder tycker jag. Men när både gula kantareller och ett hav med Karljohanssvamp uppenbarar sig, då är det bra med en liten rosa hundpåse i fickan. Jag kan liksom inte bara blunda och gå förbi dessa smakligheter 🙈😂
Den rosa lilla påsen fylldes till bristningsgränsen. Sen fick jag gott börja packa resterande av svampen i famnen. Hundarna tyckte nog jag var bra knasig som stannade överallt och skulle ha med mig alla svampar jag såg.
Vattendropparna började leta sig in i nacken, längs med ryggraden. Hur mycket regn kan det finnas, kändes som om årets alla regndroppar föll på en och samma gång.
Så nu har frukt & grönsakstorken gått varm i två dygn. Fler svampar ligger på vänt och jag hoppas de klarar sig från maskinvation innan deras torktid är kommen.
Är du en svampmänniska också? Har du hittat några där du bor?
Tänk vilka goda såser man kan göra till vintern på dessa godheter. När kylan viner mot stugväggen, så är nog tacksamheten stor när man kan plocka fram ur naturens skafferi ❤️
Kram från torpets lilla vrå ❤️
Carina
Torparkullan 