S K R I K arg

I B L A N D vill man bara skrika ut sin ilska. Slå i väggen och stampa fötterna hårt i golvet. Det känns liksom skönt. Kanske några rytande svärord också. Passar inte alla, men det passar mig.

Sen är det skönt att ändra fokuset och tänka på något glädjande. Något som får sinnet och kroppen att känna livslust och pirr. Typ som ying & yang.

Jag bjuder på två riktigt glädjande händelser från idag. Först så kommer min älskade dotter idag – åhhhh vad jag längtat och sådant pirr i kroppen jag känner att få träffa henne igen. (Ska strax åka till stan och hämta henne efter fotbollsträningen😍)

Mitt andra glädjande idag är ett så himla överraskande samtal. En person som betyder så mycket för mig. Hon som fick mig att ”vakna” upp sex månader efter min sjukskrivning i svår utmattning.
Hon som fick mig att förstå vad långvarig stress kan göra med kroppen. Hon som fick mig inse hur min egen barndom lagt grogrunden för en framtida kollaps.

Hon driver idag @utmattningshjalpen och jag är henne evigt tacksam. Jag fick redskapen, kunskapen och sen fick jag göra grovjobbet. Och gör så fortfarande. En dag i taget.

Så det var mina två glädjande tingen idag, som får mig le. Som får mig skifta fokus från det tunga till det ljusa. Tack 🙏

Har du varit med om något glädjande idag? Vill du får du gärna dela med dig ❤️

Kramizzzz från torpets lilla vrå ❤️

J A G är rik

Äntligen klar med första koket av lingonsylt 🥰 känner mig R I K
❤️🙏❤️

Känslan när man njutit en dag i skogen. Fått rikedomen med sig hem. Rensat och kokat min egen sylt inför kommande vintersäsong. Det är för mig både förnöjsamhet & tacksamhet så det svämmar över.

Nog är det enkelt att man alltid kan plocka en burk från butikshyllan, men all njutning som finns under resans gång tappas liksom bort bland hyllraderna. 🤷🏻‍♀️

Fågelkvitter. Doft av tall, gran och björk. Gulnande löv. Spegelblank sjö. Hundar som traskar nöjda vid min sida. Kaffetåren. ☕️ smörgåsen smakar alltid som bäst till skogs. Hundgodis. Viftande svansar. Värmande höstsol.

Ja, det är dagar att minnas när en lingonsyltsburk öppnas med ett knäppande ljud. Kanske en kall vintermörk morgon när gröten ryker från tallrikens botten.

Känslan.

Kram och trevlig kväll från torpets lilla plätt ❤️

Rörd till tårar

I D A G blev jag rörd till tårar.
Under sommaren har jag jobbat lite extra hos några för mig ”nya” kunder (hemtjänsten).

Vi har kommit fint överens och alltid några glada skratt och några härliga pratstunder utöver mina ”måste göra” uppdrag.

Jag tycker det är så viktigt med att se hela människan och möta hen där denne är i stunden. Jag känner av med känselspröten vad som passar för just denna stund.
Vill jobba effektivt så jag hinner med det där lilla extra samtalet, skämtet, klappen på axeln, eller bara vara ett lyssnande öra.

Så idag var min sista dag på ett av mina besök och jag blev så tagen över att jag blev bjuden på den lyxigaste räksmörgåsen och en kopp kaffe på morgonkvisten som tack för min lilla tid denna sommar.

Det kan man inte säga nej till – det vore som att slå någon på käften.
Efter ett fint samtal, underbart god räksmörgås och ödmjukaste tacksamhet för vilken godhet som finns, seglade jag vidare med ett leende på läpparna och en värme i hjärteroten.

Trots att jobbet som undersköterska i hemtjänsten många gånger är både fysiskt och psykiskt krävande, så väger dessa stunder upp och utmaningen är ständigt att arbeta på mitt eget förhållningssätt att hitta redskap till hur jag hanterar olika situationer.

Hoppas du haft en fin dag, varthän du befinner dig❤️

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Lyckorus

V I L K E N kväll 💙

Min granne tillika barndomsvän och jag tog vår gemensamma vän 80åringen på en roadtrip på skogen.

Fika nerpackat såklart!

Lyrisk. Jag slungades tillbaka i tiden då min pappa tog med mig och mina syskon på skogen när vi var små. Alltid lika spännande sökandes efter vilda djur. Fika.

Gårkvällen bjöd på magisk solnedgång. Okända vägar som jag memorerat hela natten.

Vidunderlig utsikt och historiska berättelser från vår vän.

Tacksamhet. Ja, ända in i hjärteroten.
Tror jag skulle kunna kalla det FÖRNÖJSAMHET ❤️

Det är fint att få ge. Det kommer så mycket tillbaka.
Lyckorus.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Vacker nakenhet

D E T finns något vackert, något genuint fint med den nakna kvinnokroppen. En skörhet och styrka på en och samma gång.

Kroppar som bär historia.

Kroppar som tvingas stängas in och leva i skam.

Hur kan kroppar skämmas?

Något så genuint vackert som en kvinnokropp.

Förtryckande ord om H U R man borde se ut. Skammen för att inte passa in. Vad är det korrekta?

Vem har bestämt hur kvinnan ska se ut?

Är det inte meningen att kvinnan ska få äran att njuta av sin egen nakenhet i sin egen kropp.

Bada naken i sjön, känna vattnet mot den nakna huden – inget som stramas åt.

Frihet.

Soltorka naken på bryggan, känna solens strålar torka varje vattendroppe. Vindens fläkt vina över huden. Omsluten av – livet.

Det nakna äkta livet. Omfamna sig själv precis som man är. Utan pekpinnar om hur man borde se ut. Skammen över kroppen.

Alla har rätten av att känna friheten i sin kropp. Alla har rätten att få uppleva den skönhet som bor inom just av att känna livet porla.

Vad hindrar oss? Vem hindrar oss?

Samhället…

Någon närstående…

Vänner…

Ens partner…

eller kan det vara jag själv?

Jag minns första gången jag badade naken i en sjö. Det var jobbigt. Kände mig konstig till mods och skämdes över just min nakenhet, trots att jag var ensam.

Det borde vara det naturligaste av allt.

Nakenhet har aldrig varit naturligt för mig. Kvinnokroppen har uppfattats som objekt. Objekt för män. Behaga män. Se snygg ut för män. Anpassa för män.

Jag minns en mening från en gammal kärlek ’jag vet inte om jag skulle kunna vara tillsammans med dig om du blev tjock’. Dom orden satte sig på djupet. Jag gjorde allt för att inte gå upp i vikt. Började kontrollera maten. Ständig oro över att bli lämnad för att jag inte skulle duga.

Med mina ögon idag, så skulle jag ha lämnat så fort dessa ord uttalades. Men jag var inte så stark eller modig då. Jag var liten – i själen.

Idag 10 kg tyngre sedan jag rasade i min utmattning 2016, med några handtag fler kring midjan. Kan jag ändå konstatera att det är en ljuvlig känsla att få slänga mig naken i skogstjärnen och känna friheten och lyckan av att vara kvinna. Styrka.

Det finns dagar jag inte är nöjd med min kropp. Men jag tänker som så att det är ok. Jag vet att dessa dagar kommer för alla. Ingen är helt nöjd. Alla bär på något.

Jag försöker fokusera på livets skönhet istället, än de där extra 10 kilona. Jag försöker känna livet, vinden, vattnet, solen och doften. Njuta. Det har väl alla sin fulla rätt att göra trots övervikt eller undervikt.

Men att göra sig till för att behaga en man. Det har jag för längesedan lagt på hyllan. Att behaga mig själv är fullkomligt lysande och tillräckligt vackert som livet i sig själv.

Vad känner du?

Kram från torpets lilla vrå

Carina

Det högg till i själen

Livet ger mig tankeställare ibland. Rätt ofta faktiskt.

Det är lätt att skjuta fram saker och ting i livet. Nu tänker jag på drömmar man vill förverkliga eller upplevelser som man vill uppleva. ”Jag gör det sen.” ”Det kan jag göra i morgon.” ”Sen.”

Men när är sen?

Tänk om livet hinner gå och sen aldrig blir av?

Städ, tvätt, disk och andra s.k. ”måsten” de kan gott skjutas på framtiden ibland känner jag.

Idag hade jag en pratstund med en av mina grannar. Hen väntar på höftoperation, men tar sina dagliga promenader och tar livet med gott mod ändå.

Så nämnde jag att jag tänkte ta en tur med djuren över berget. Då svarade hen; ”Ja, skogspromenaderna är det slut med för min del.”

Det högg till i själen. För jag vet att dessa skogspromenader har betytt så mycket för min granne.

Det kommer en dag för oss alla, då vi möter livet ur annat perspektiv. Det kommer en dag i livet då kroppen säger ifrån lite mer och vi kan inte längre göra saker som vi är vana vid att göra.

Det fick mig att än en gång, känna livet inom. Känna hur viktigt det är att njuta av det som är just nu.

Det kommer en dag, då även jag inte längre kommer att ta mig över stock och sten med getter och hundar. Det kommer en dag då jag inte längre kommer att ta mig till mina favoritplatser i skogen och njuta av både fika och vacker utsikt.

Så än en gång på livets stig, blev jag påmind om hur ofantligt viktigt det verkligen är att ta vara på dagen och lusten om att fylla livet med det man drömmer om och vill njuta av.

Det behöver inte vara så komplicerat ändå, njutningen behöver inte vara så långt borta. Den kanske finns runt knuten. ❤️

Kram från torpets lilla vrå

Carina

Hjärnspöken

V A K N A D E med hjärnspöken. Hade samtal med mig själv, en massa ursäkter, ursäkter för att I N T E ta den där lilla lilla mini joggen på dag 2.

”Det regnar ute, usch då blir jag blöt och kall.”
”Nog har jag lite träningsvärk, då kanske jag ska vila.”
”Jag tar joggen på…få se onsdag istället då är jag ledig.”
H U R många ursäkter kan man egentligen komma på‼️

Till slut blev jag full i skratt när jag märkte hur jag höll på. Nej banne mig att hjärnspökena ska hindra mig från att fortsätta där jag började igår. Jag spolade tillbaka till känslan jag hade i kroppen efter den lilla lilla joggen igår och fick tillbaka den sköna känslan.

Snabbt på med kläderna och underbara #robbiewilliams i öronen, N U jäklar!

Sedan raset i utmattningen för fyra år sedan har jag lagt på mig +10 kg då jag totalt slutade med all träning för kroppen kollapsade totalt.

Jag har bestämt mig nu, den där beslutsamheten jag kände när jag slutade röka för 21 år sedan, när slutade dricka alkohol för 4 1/2 år sedan den beslutsamheten har infunnit sig…..då vet jag att N U är det dags för ytterligare en förändring i min utvecklig❤️

Kram Carina

Yippi❣️

Vilken känsla❣️
Första joggen på över fyra år.

Innan min utmattning tränade jag 4-5 gånger i veckan, plus långa promenader med hund, barn och häst. Jag kan inte minnas att jag varit stilla under några längre perioder.

Tills den dagen kroppen totalt gav upp.

Orkeslös. Huvudet som dunkade konstant, jag minns att jag gick med hörselkåpor på gården då grannens barn var ute och lekte, för jag orkade inte med ljudet. Skriken var som om någon stod och slog kastrull lock intill huvudet. Kroppen tung och helt slut.

Där och då tog träningen slut. Som jag slog på mig själv för att inte orka. Det fanns de som tjatade att träning är bra när man är utmattad, för mig blev det ett stresspåslag deluxe.

Jag förstod inte varför jag rasat.

Jag förstod inte varför jag var så trött och irriterad. Jag förstod inte varför jag inte orkade något. Jag förstod inte varför jag drog mig undan människor.

Hur förklarar man för någon att man är sjuk, när man själv inte har sjukdomsinsikt och när sjukdomen inte syns?

Hur förklarar man för människor som aldrig vandrat in i en utmattning och som tror att det ”bara” är att rycka upp sig?

Hur förklarar man?

Jag har insett att det inte går. Det går inte att förklara för någon som inte förstår vad det innebär att rasa. Men det tog tid.

Det tog även tid att komma till beslutet idag att snöra på mig joggingskorna och ta en liten jogg. Inte för att vara duktig utan för min kropp behövde det kände jag i morse.

För mig har utmattningen inneburit en resa deluxe i mitt inre. För att förstå mig själv. Titta på mina egna beteenden, se mina mönster. Jobba med skuld och skam. Jag tror banne mig det har varit den jobbigaste och roligaste resan någonsin – men resan är inte slut den fortsätter livet ut.

Jag har den senaste tiden snöat in på kroppen och dess funktion, bla lymfsystemet- så intressant! Så viktigt!

Det är så jag ser resan på livets stig. Ett steg i taget lära något nytt. Prova något nytt. Känna efter hur det känns. Förstå sig på sig själv varför man gör som man gör och varför man reagerar som man gör i vissa situationer. Känna kroppen och framförallt LYSSNA till kroppens signaler. Vad vill den säga mig?

Jag tror starkt att präglingar från gårdagens stig påverkar hur man agerar på dagens stigvandringar. Där har jag möjlighet att välja om jag vill fortsätta på samma stig eller välja en ny väg.

Hjälp så många nya outforskade vägar det finns.

Jag vet att Du finns därute, Du som reser liknande stig som mig. Jag vet inte vart du är på din resa, jag vet inte hur vilsen du är. Men jag vill att du ska veta att du är inte ensam.

Idag tackar jag livet för orken i kroppen – just idag❤️

Kram Carina

V I L L K O R S L Ö S T

D E N villkorslösa kärleken.

Jag kan dansa naken om natten, sträcka armarna mot skyn, känna månens strålar i ansiktet, pulsen i kroppen. Jag kan känna livet. Livet inom. Banne mig jag tror jag lever.

Jag kan skratta högt och hjärtligt, ingen som hyssjar. Jag kan gestikulera hej vilt utan sura blickar. Jag kan grimasera göra fula miner, förvränga rösten förvandla mig själv till den jag vill härma i stunden av nu.

Sur min, glad min, ledsen min, arg min, förvånad min, neutral min. Jag kan själv välja.

Jag kan dansa naken om natten, känna fötterna mot gräset njuta av att vara jag.

Inga sura miner, ingen hyssjar hur man ”ska” uppföra sig. Inga svartsjuka blickar, inga arga ord, inga hårda slag. Jag har friheten att vara den jag är – kvinna!

Den villkorslösa kärleken från en hund, den älskar precis som man är. Jag kan skratta högt, dansa naken om natten, sträcka armarna mot skyn känna livet. Kraften i jorden, mina fötter. Jag är älskad. Jag är buren.

Hundarna dansar med mig, hoppar, viftar på svansar tycker livet är en fest.

Inga svartsjuka blickar, inga hyssjande pekpinnar om hur man borde vara. Uppföra sig.

Känna livet villkorslöst. Känna livet.

Dansa naken om natten, våren är kommen. Ljuset är här.

Förenad med livet. Känn livet inom. Pulsen och hettan, hettan till livet.

Glöm föraktande blickar, hyssjande pekpinnar, nattsvarta svartsjuka ögon.

G L Ö M !

Dansa naken om natten, känn skrattet inom, känn den villkorslösa kärleken till livet.

Inga bojor, föraktande blickar, förmanande ord om hur man ska vara!

Livet är för kort. Alldeles för kort för att inte känna livet inom. Känna kraften i jorden. Våga sträcka sig mot skyn.

Dansa naken om natten – bara för att Du kan!

F R I H E T ❣️

Stressa mindre

F Ö R fyra år sedan var jag mitt i ett ras. Ett ras av min själ, min kropp, hela mitt J A G var
K A O S. De kunniga kallade det för

S T R E S S

även kallat


U T M A T T N I NG.

Jag hade svårt att få det sjunka in. Jag hade svårt att stanna upp i – tystnaden. Livet skulle liksom ske – snabbt. Ständigt vara i rörelse. Ständigt vara på jakt. Känslor var – jobbiga!
Jag levde G R Ä N S L Ö S T. Den som fick betala, det var jag. Jag skulle prestera, vara duktig, hjälpa andra utan att ens ha en tanke på att se mig själv.
Inte var väl jag så viktig att jag skulle lägga tid på mig själv.

Att göra en förändring i livet är inte lätt. Att ständigt tänka på andras bästa det är lätt, svårigheten är när man en dag förstår att man behöver tänka på sig själv som viktig likaså. Det blir liksom ett motstånd, man känner sig som en svikare, nästan som en egoist.

Jag har slutat säga att ”i morgon ska jag börja mitt nya liv, äta bättre, träna mer”. Det gör ont att slå på sig själv när man misslyckas.
Istället lever jag en dag i taget. Försöker göra snälla saker mot mig själv. Omfamna mig själv, även de dagar jag minst känner för det.
Det gör ont att leva, växa och utvecklas. Men inget blir bättre för att man slår på sig själv.

Det tog mig lång tid att ”bara” sitta i stillhet med benen i kors, andas djupa långa andetag. Men när jag förstod hur viktigt det var för mitt eget välmående – min kropp, mitt sinne – blev viljan större att ta en minut i taget.

För fyra år sedan visste jag inte hur skadligt
S T R E S S är för kroppen om man inte får återhämtning. Jag kan välja att slå på mig själv hur jag levt och behandlat mig själv, eller så kan jag ta en dag i taget blicka framåt och göra något åt det. För fyra år sedan var ekonomin i botten och själen söndertrasad. Men jag ville ha en förändring.

Mitt liv – mitt val. Ingen som kunde tvinga mig till det ena eller andra utom mig själv.

För fyra år sedan hade jag inga redskap. Det har jag idag. Dessa redskap vill jag dela med Dig som känner att Du behöver där Du befinner dig i livet idag.
Därför har jag skapat en sluten grupp som heter Stressa mindre med Carina, där jag en gång i månaden kommer lägga ut en övning som Du kan ta till när livet behöver den.

Tanken är också att varannan vecka köra ett kortare avslappningspass. Jag tänker att allt får växa fram med tiden.
Det jag känner är att jag vill ge tillbaka det jag fått genom dessa år.
Jag vet så väl av egen erfarenhet hur jobbigt och sårbar man är under sin personliga resa. Insikter kommer när det är meningen. Livet är en resa ❤️

Så vill du är du varmt välkommen att gå med❤️Det är gratis såklart, men vill man bidra när det sänds längre pass så får man bidra med det man själv känner sig kan/vill lägga för stunden. En energibalans helt enkelt.
Mer info kommer upp i gruppen, och har du funderingar så tveka inte att höra av dig. ❤️

Allt gott till dig❤️🌻❤️

Länk till gruppen 👇

Stressa mindre med Carina