När orken tryter

D E T finns dagar då orken tryter. Dagar då jag önskar jag hade en soulmate under samma torptak som kärleksfullt hjälpte mig. Som kramade om mig och viskade varmt ”det blir bättre, jag finns här för dig”.
Som delade mitt intresse för djur & natur, som fann tjusningen i det vackra moder jord har skapat åt oss alla.

Dessa dagar får jag anstränga mig för att inte rasa och som tur är kommer de dagarna inte allt för tätt inpå. Men en fuktig höst, och några knippor hö som sakta börjat få mögel det får min själ att bli matt.

Hämtar hö som jag förvarar i en grannes lada.

Med djur kan jag inte bara stänga dörren och dra täcket över huvudet, hur gärna jag än vill. Då är det bara å bita ihop. Försöka hitta den där kämparglöden och gå. För månen lyser vacker på himlavalvet. Luften är frisk.

Jag får påminna mig själv att i morgon är en ny dag, känslan kanske inte alltför lika jobbig – solen kanske lyser varmare och klarare. Vad vet jag ❤️ jag vet ändå att varje dag är en gåva och varje dag är ett ypperligt tillfälle för ett nytt andetag.

Kram från torpets lilla vrå 🖤

Carina

Feeling proud ✨

Efter ett styrkepass på Friskis & Svettis och en timmes promenad med en vän resulterade i att jag fick ÄTA massor 😂😂😂

Jasminris med kokosmjölk, curry & sweet chili, zucchini, paprika, vitkål och räkor

Yammi som jag njöt! Det bästa med träningen idag, vet du va det va?! BASTUN – jag trodde jag skulle smälla av när de sa att de öppnat upp bastun 🧖‍♀️ 💫 alltså, vilken själanjutning.
Så stolt över både träning och kosthållningen, ju mer jag tränar ju mer kan jag äta 🍽 hur bra är inte det! Tänk att det finns så mycket att lära om jag bara vill 🍎💫🙏🧖‍♀️💪

Två veckor har snart gått sedan jag började jobba med appen YAZIO 🍎
Två veckor av riktiga ögonöppnare. Idag var det första dagen jag verkligen fick jobba ordentligt för att få ihop all mat till lunchen. Gott, rent och enkelt.

Såklart behövs vila i kombo till både träning och mat, det är verkligen tur att Stella & Selma hjälper till med mysfaktorn, Sonya….hon la sig i hundbädden 🖤Netflixfilm fick bli temat med innehållande både skratt och salta tårar 🤩 precis som det bör 🖤

Mattes knähundar ❤️

Snowflakes ❄️

Vintern kom till oss. Så vackert. Så vitt. Så underbart härligt. Undrar stilla i mitt inre om svanarna de 20 talet jag såg på skyn häromdagen kände det på sig när de flög västerut. Hade jag mina omedvetna aningar när jag i sista stund fick vinterdäcken på i fredags.

Gårdagens strålande solsken här i vackra Dalaskogen sitter kvar i mina celler. Känslan av ljus och lätthet.

Getternas förvånade min när de kom ut i morse. Hönsen som tittade ut i gluggen och vände inåt lika snabbt. Stellas överförtjusta glädjesprång över de snöbeklädda markerna.

Vedspisen som knastrar från morgonens brasa. Småfåglarna som ivrigt flyger mellan matstationerna. 🪶🐦

Vintern är på ingång 🙏

Önskar dig en skön tisdag 🕯💫🖤

Fridfullt

Vintern knackar på dörren känns det som. Kylan tränger in igenom torpets små väggar och golv. Det tar ett tag innan kylan ”sätter” sig. Värst är det så här i början av vinterperioden.

Värmepumpen klarar mycket. Men inte ända fram. Då är vedspisen i köket och kaminen i allrummet extra tacksamma att ha.🙏🔥

Lång arbetsdag i hemtjänsten är över för idag, det känns så där extra skönt att komma hem.

Veden är inburen, tändveden huggen. Hundarna utfodrade. Katterna ligger utspridda i alla hörn. Värmen sprider sig sakta i stugan.

Himlen är stjärnklar. Getterna bräker. Dags för kvällspromenaden med hundar och såklart får Britta och Blenda hänga på. 🐐🐐

Det är en fröjd att få vandra i mörkret. Blicka upp mot skyn och bara njuta av universum ✨💫⭐️

För vem vet vad som gömmer sig där?🕯👼💫🖤

Trevlig kväll önskar jag dig🤗

Ny vana?

F Ö R S Ö K E R hitta min rutin med mathållningen. Blev så inspirerad av en person under min jobbhelg, så jag tänkte apa efter lite grann och se hur det känns och om jag kan få till en bra rutin. För det sägs att bra mat från grunden ska vara bra för mänskligheten.

Strimlad vitkål, blomkål, squash. Salt & peppar, olivolja laxbitar

Lite pyssel är det att räkna kalorier, dessvärre finner jag det väldigt intressant – så många ögonöppnare jag fått och får dagligdags. Som vissa av er som följer mig vet så har jag problem med knäna. En minisk som är trasig och begynnande artros i leder. Så för min del är vikten en viktig del för mina knän.

Under min ”svarta” period i utmattningen så gick jag upp över 10 kg, vilket inte är optimalt såklart. Men orken och lusten har inte funnits att göra något åt det.
Men så tänker jag att med lite mer kunskap, lite pepp från människor som gör samma resa kan hjälpa att få inspirationen att kicka igång.

Nu står jag och förbereder tre middagar så det ska vara enkelt när jag kommer hem från jobbet. Fällan är väl om jag inte förbereder så hugger jag något lätt tillgängligt megasockeraktigt….😅

Barilla N.13 ugnsrostade rödbetor, gul lök, gul paprika. Salt & peppar massa chili (då locket flög av 😂) halloumi ost 🧀 olivolja

Lycklig men ändå sorgsen

M Ö R K R E T omsluter mig. Jobbhelgen är till ända. Kroppen är full av energi. Lycklig men ändå sorgsen. Kan det gå ihop?!

Längesedan, då pratar jag år, sedan jag kände sådan ”pigghet” i kroppen och sinnet – trots mina långa pass på jobbet.
Kan det vara månen (fullmåne på onsdag), kan det vara träningen som jag börjat med? Eller alla nya vitaminer jag pumpar i mig? Känslan är otroligt skön i alla fall 🙏

Jag vet faktiskt inte och ärligt så skiter jag i vilket, jag är pigg, sover gott och bär på en jävligt tung sorg som smärtar men jag mår väldigt bra i sorgen. Jag vet inte hur man får det att gå ihop men så är det.

Ledig måndag, solen drar sig upp på himlavalvet, vedspisen knastrar och det är vitt på gräsmattan. Hönsen och getterna utsläppta och hundarna rastade. Katterna ligger utspridda, tvättar sig efter morgonmålet. Nu väntar en dag med ”att göra lista”. Bla plantera vitlök, hämta dynga, hjälpa en vän med städ, rensa på gården. Allt sådant som min själ mår bra av. För det är något jag tycker är viktigt. Att fylla på ”må bra kontot”. Vad tycker du är viktigt, för dig?

Sorgen följer mig varje steg jag tar, den lever med mig. Men jag är jäkligt noga med att den inte får ta över mitt liv. För sorg är något vackert också. Det betyder för mig att jag älskar någon så högt och i den kärleken känna sorgen över att det blev som det blev som det blev.

Jag påminner mig dagligen om ”vad är viktigt på riktigt för mig just nu?”
Känner djupt inom. Lyssnar. Försöker göra gott och så gott jag kan. Sinnesrobönen följer mig. Lev och låt leva.

Det finns så mycket vackert. Moder jord. Mina djur. Vild pippisarna som glädjefyllt äter ur matbehållarna i granen. Solen. Doften. Jösses så mycket fint det finns att glädjas åt.

Önskar dig en gemytlig dag, eller sådan dag du vill ha❤️

Kram från torpets lilla vrå

Carina

K V Ä L L S H Ä N G ❤️

Idag har jag haft Björn & Navids podd i öronen mest hela dagen. Underbara samtal om livet som bäddar in sig sådär skönt i hjärtat. En och annan tår, många sköna skratt, en känsla av samhörighet – att inte vara ensam om vissa tankar och känslor.

Höststädningen på torpet flöt liksom sådär skönt på och jag fick massor gjort. Altanen städad, vissa blomster som frosten tog i natt fick rensas bort. Hönsen fått rent och fint. Hundarna fick en lång cykeltur i det mörkaste mörker här på skogen. Doften av älgjakt smärtade min själ när vi passerade slakthuset.

En skön dag. En närvarande dag. Innehållande en blandad kompott av känslor och en släng av förnöjsamhet.

Inser att det är en märklig tid vi lever i. Mer än någonsin så viktiga mina djur och skogslivet är. Vikten av att vara sann betyder så enormt mycket idag. Sann mot mig själv och andra. Allt annat faller liksom bort. Djupet har en annan betydelse. Finns inte utrymme för väder och vindsnack. Livet är så mycket mer än så. 🖤

Landar i stillheten. Själen känns lugnare än i morse. Vad är viktigt på riktigt. Kattugglan skriker utanför fönstret. Hundarna ligger utslagna i soffan. En dag i taget.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Vem orkar hela vägen?

A T T stanna upp i livet är också ett sätt att ta hand om sig själv. Reflektera. Andas djupt. Känna in livet. Titta på vad som är bra och kanske mindre bra i livet. Kan det finnas något som behöver rensas bort, läggas till?

Hösten är en fin tidpunkt tycker jag att linda in sig själv i mjuka ting som gör själen sådär varm och go. Ikväll står elden för den varma skönheten i mitt liv.

Getterna betar längs med staketet. De vill vara nära. Hundarna ligger utspridda i olika bäddar. Livet är fint, men det innehåller en hel del utmaningar. Livet liksom❤️
Försöker hitta min plats i livet där jag känner mig stark och tillfreds 🥰 Livet igenom en utmattning är en berg-och-dalbana av överraskningar och kämpande. Många gånger i motvind och känsla av oförståelse från myndigheter och yrkesliv. Att då hitta sin inre styrka och stå för det som är rätt för en själv kräver både kraft och mod.

Vem orkar hela vägen?

Rädsla eller njutning?

V Ä L K O M M E N mörker 🙏

Ikväll välkomnar jag mörkret på torpet ❤️

Jag får ibland frågan om jag är mörkrädd. Både ja och nej.
När jag flyttade ut hit till mitt lilla torp så var jag livrädd när mörkret föll.

Minns en gång när en råbock stod och skällde i skogsdungen. Hjärtat stannade och jag sprang in och låste dörren. Då. Tio år sedan.

Jag insåg rätt snabbt att jag skulle bli tvungen att jobba på vissa rädslor om jag skulle klara av att bo här ute. Ensamstående mamma. Med lite smådjur på gården. Jag kunde inte låsa mig inne hela den mörka årstiden.
Det var bara å kavla upp ärmarna och ge sig ut i mörkret och utmana rädslan.

I början sjöng jag. Pratade högt. Snacka om att alla rovdjur måste ha lagt benen på ryggen och flytt i ren chock 😁en dag i taget.

Idag. Njuter jag av mörkret. Här på torpet. Här är jag hemma. Här är jag trygg. Jag och djuren i samklang. Iallafall känns det som så.

Jag vet idag att rädslor av alla slag är till för att mötas och utmanas. Ibland tar det tid – men, vem har bråttom?

Jag tror att det är viktigt för den inre utvecklingen att våga utmana sig själv så man växer som människa. Läskigt. Ja. Men tänk om livet aldrig vore läskigt…så jäkla trist det skulle bli.

Har du lyckats vinna över din rädsla någon gång? Vill du får du gärna dela med dig ❤️