Den är här nu

Den ljuvliga tiden är här nu. När allt börjar vakna till liv igen och solen dröjer sig kvar på himlavalvet en liten stund längre för varje dag som går. I min värld den ljuvligaste tiden på året – i stundens hetta säger jag det om alla årstider – för jag älskar verkligen alla årets skiftningar. Mörkret har fått mig att längta till ljuset. När ljuset kommer värmer det hela min själ och jag börjar känna pirret efter kaffestunder i solen, pirret i fingrarna att få plantera, pirret i kroppen att få bada naken i tjärn under vårsolens sken.

Stillheten på en soldränkt stubbe i skogen, lyssna in allt som börjar vakna till liv ~ igen.

Pånyttfödelse.

Jag behöver ljuset för att uppskatta mörkret och jag behöver mörkret för att uppskatta ljuset – det är liksom livet i sin helhet. Att växa i symbios med det mörka och ljusa.

Antingen väljer jag att streta emot, eller så följer jag med livets skiftningar ~ svårare än så är det inte. Det är förmånen med det egna valet.

Allt gott

Carina

Utmattning – släpp kontrollen

Vilken kontroll?

Har jag kontroll på livet, eller?

– Släpp kontrollen Carina!

– Vad menar du?

– Ja släpp kontrollen så blir det lite lättare för dig, du har kontroll på ALLT! Det löser sig ändå ska du se, du behöver inte göra allt ~ det finns andra människor som också kan ta ansvar.

– Men då blir det ju inte gjort!

– Nej då är det så, men det är inte DITT ansvar att kontrollera, delegera ut och blir det inte gjort då är det DERAS ansvar!

En god vän sa det till mig för några år sedan, jag blev helt vansinnig – inombords. Jag bara kände hur det kokade inom mig – JAG kontrollerade, det var det värsta!

Ilskan rann av mig när jag åkte hem och klöv lite ved (by the way, hugga ved perfekt sätt att få ur sig energi på). Sen sov jag på saken och dagen efter klarnade hela min kontrollsituation. Shit, hon hade rätt min vän jag hade verkligen kontroll på ALLT!

Hur saker skulle göras, när det skulle göras.

Hur hade det blivit så?

Jag kommer åter tillbaka till barndomen. Jag började kontrollera min pappa, gömde alkohol & hällde ur alkohol i slasken så han inte kunde dricka. Städade hemma så ingen skulle märka. Jag utvecklade ett öga för saker som skulle göras redan innan sakerna kom på tal, jag låg alltid ett steg före – duktiga flickan.

Jag ville ha kontroll för att känna mig trygg – men skapar verkligen kontroll trygghet?

Kontrollen gjorde att jag hade svårt för att vara spontan, svårt att släppa taget om saker och ting. Svårt att känna glädje. Jag tog med mig kontrollen in i förhållanden – blev vaksam, kontrollerande.

Så när min väninna sa detta så rasade jag en bit. Jag började träna på att släppa kontrollen och väl där märkte jag hur enormt kontrollerande jag var och hur SVÅRT det var att släppa kontrollen.

Men jag gav mig tusan på att det skulle gå, efter ett bra tag tyckte jag det flöt på bra och jag klappade mig själv på axeln.

Ramlade tillbaka i gamla hjulspår några gånger, men gav inte upp.

Jag har säkert en del kontrollbehov kvar men inte alls i samma utsträckning som förr och DET är en lättnad! Idag kontrollerar jag inte livet.

Livet går inte att kontrollera – livet är nu och det blir vad jag sänder ut. Det blir vad jag gör det till. Jag har valt ensamhet en period i livet för att hitta svaren inom mig – jag har medvetet slutit mig i min egen ”puppa” för att inte störas av de yttre faktorerna. Rannsaka mitt inre – landat i min egen själ.

Jag bär bara ansvaret över min egen kokong – allt annat är någon annans ansvar. Med den vetskapen kan jag bara göra förändringarna i mig själv.

Önskar dig en trevlig dag utan kontroll 😉

Carina

Kan man göra ingenting?

MORGON

Jag vaknar av att Stella ligger på min vänstra arm, hon böjer bak huvudet och jag får en blöt puss på näsan och vips så ligger både Sonya och Selma på bröstkorgen och viftar på svansarna och tävlar om uppmärksamhet. ”Upp med dig nu matte, nu ska vi ut och kissa och äta god mat!”

Jag tassar upp från nattens varma goa säng.

Golvet är kylslaget, inget ovanligt i en sommarstuga från 70-talet. Minus 4 grader ute. Vindpustarna drar lite från både höger och vänster under trägolvet, trasmattorna värmer fint och raggsockorna jag fick från en gullig person på jobbet i julas, värmer fint på mina fötter. ”Jag tänkte på dig Carina, du har det ju så golvkallt i din lilla stuga, det är bättre du använder dessa än att de ska ligga och skräpa i förrådet”. Tacksam❤️

Hundarna äter med glupsk aptit. Det var inte många månader sedan som jag fick mata Sonya direkt på golvet för hon vägrade äta ur en skål, då rädslan ur ögonen förklarade att det va läskiga saker med skålar.

Jag brygger mitt kaffe, tänder brasan och sätter mig och kikar ut på småfåglarna. Jag landar i nuet – tar in varje millimeter av mitt liv just nu. Knastrandet av brasan, doften av nybryggt kaffe, hundarnas snusande, småfåglarna i granen utanför fönstret och ekorren ❤️

Jag vet att det kommer bli en fantastisk dag, det bestämde jag när jag slog upp mina guldbruna ögon.

Inga måsten, jag kommer ta dagen som den kommer – lyssna inåt i mitt hjärta vad jag behöver och känner för just nu.

Jag minns dagar då jag stressade igenom dagen, för att hinna med så mycket som möjligt. Vara så effektiv och produktiv som det bara gick, aldrig vila utan full speed framåt hela tiden.

Jag kommer aldrig att komma dit igen. Idag är jag tacksam för det. Jag missade de små sakerna i livet när jag rusade på i mitt tempo. Kunde inte sitta stilla utan att ha något att göra – en rastlöshet i kroppen som bara ville vidare. En hjärna som kokade med ett hav av tankar. Alltid på språng.

Är det då verkligen okej att inte göra någonting?

Bara sitta och tomglo på min stol ut genom fönstret när ekorren med glädje hoppar omkring i snön och käkar solrosfrön, njuta av stjärtmesarnas återkomst till torpet, se solens strålar bryta sig igenom björkarnas kronor.

Ja det är helt okej.

Jag önskar dig en underbar dag

Tack för att du tagit dig tiden att läsa.

Med värme

Carina

Utmattning ~ kan barndomen spela in?

Julen 2016 när min kropp kapitulerade och jag rasade in i svår utmattning – inte hade jag då en tanke på att min barndom skulle ha ett finger med i spelet!

Jag trodde för ett tag att det var arbetets fel, här kan du läsa mitt första inlägg om Utmattning ~ är det verkligen arbetets fel?

Alla symptom jag hade, hur kunde dom bara dyka upp, jag skrev om det i ett tidigare inlägg. Utmattning ~ är det sjukdomen med flera ansikten? Kan du läsa här.

Det var inte förrän i juni 2017 när jag kom i kontakt med Terapeuten Elisabeth Engkvist som polletten trillade ner. Jag gick en helgkurs i stress & utbrändhet.

Jag började sakta titta på mig själv och mina egna beteenden, varför jag gjorde som jag gjorde, reagerade som jag reagerade, olika val jag gjort i mitt liv. Jag har alltid varit snabb på att ta på mig skulden för saker och ting! Varför?

Därför att det har alltid varit mitt fel, åtminstone har jag alltid fått höra det, så till slut blev det min sanning. Jag är fel.

När jag började titta på mina egna beteenden och se vartifrån dom kom så hamnade jag i barndomen, sedan har beteendena vuxit sig fast och blivit min sanning fast det egentligen inte var min sanning utan ett hopplock av andras förväntningar och sanningar som jag försökt leva upp till.

En kall vinterkväll 1983, jag var 10 år gammal, den kvällen förändrade hela mitt liv.

Det var kvällen alkoholen så brutalt separerade en trebarnsfamilj ~ min familj. Från den kvällen blev ingenting sig likt, från den kvällen lades locket på med ordentliga lås ~ skam den som vågade bryta låset!

Utåt sett var vi säkert som vilken familj som helst. Leendet påslaget, duktiga västen påtagen, bita ihop tänket i ryggraden.

Skammen, osäkerheten, rädslan, oron, sorgen och ilskan. Jag ville bara bli sedd och älskad för den jag var.

Alltid på min vakt, alltid i beredskap, jag skapade kontroll på hela min tillvaro. Jag lyssnade till fotstegen från min pappa, ljudet från hans röst, rörelser han gjorde – jag sög i mig hela hans existens för att veta direkt när han hade tagit så om bara en klunk med alkohol så hörde jag skillnaden på rösten, märkte av minspelet i hans ansikte. De snabba stegen till köksskåpet när han försökte gömma flaskan när han hörde att jag kom. Jag tog in ALLT! Kände av vilket humör han och många andra var på och anpassade mig efter det. Inre stress, konstant på min vakt.

Gissade mig till vad som var rätt.

Detta har förföljt mig genom livet ~ konsten att ta in andras mående och känslor, likväl som jag tagit på mig andras känslor och mående. Anpassat mig ~ ständigt. Alltid på vakt!

Som små pingpongbollar for vi barn mellan föräldrar som inte kunde samarbeta, föräldrar som mådde dåligt ~ det tog inte lång tid förrän medlarrocken var färdigsydd i min egen storlek. Jag medlade mellan allt och alla kändes det som. Farmor var min trygga punkt i livet ~ hon hade alltid en varm kram redo och god mat.

Jag valde att bo hos min pappa, jag tyckte synd om honom ~ mina syskon bodde hos min mamma och där skar sig kontakten mellan oss alla.

Allt gick fel, många år av bråk och slitningar, revolt och revolution ~ så när jag var 16 år flyttade jag till Stockholm för min ”överlevnad”. Ensam.

Anledningen att jag ville flytta till Stockholm fick jag ljuga ihop en historia för min pappa för att inte såra honom, jag hade en historia i bakfickan för min mamma också, men den hann jag aldrig berätta förrän hon hade slutat lyssna på mig.

Från den dagen klarade jag mig själv, så gott jag kunde. Men jag var ensam – i själen.

Jag hade lärt mig tidigt att inte lita på någon, jag hade skuldkänslor för att jag ”flydde”. Jag mådde dåligt i själen för det kändes som att jag svek min familj – vem skulle nu ta hand om pappa?

Jag levde ett hektiskt liv under många år. Kroppen började sakta ge ifrån sig signaler men jag lyssnade inte utan fortsatte springa på genom livet. Sökte lyckan utanför mig själv ~ längtade efter drömprinsen som skulle komma och rädda mig.

Kärlek efter kärlek – lika tom i själen var jag ändå, jag förstod inte varför.

Jag sökte bekräftelse från andra, jag jobbade dygnet runt – mig kunde man lita på, jag var aldrig sjuk och jag orkade hur mycket som helst.

Såhär i efterhand så ser jag att jag ville bara ha mina föräldrars bekräftelse – jag ville att de skulle ”se” mig – älska mig för den jag var. Jag väntade och väntade men det kom aldrig, inte så som jag ville.

Så många år, så mycket stress och så fanns det där hela tiden. Inom mig själv.

Att det skulle ta så många år att förstå att tomheten jag bar på, var tomheten jag kände för att jag behandlade mig själv illa. Jag hade ingen kontakt med mina känslor – dom var totalt avstängda och jätteläskiga.

Jag intalade mig själv att jag inte dög, jag intalade mig själv att jag var tvungen att vara smalare, snyggare, smartare, händigare för att någon ens skulle kunna älska mig.

Men vem ska kunna älska mig, om jag inte älskar mig själv?

Hur ska jag kunna tro på någon annan när jag inte tror på mig själv?

Ska jag sitta och vänta på att någon annan kommer och muntrar upp mig?

Ska jag låta min destruktiva barndom få styra mitt liv och beteende i vuxen ålder?

Vems ansvar är det nu?

Är det verkligen mina föräldrars fel eller ansvar att jag hamnade i utmattning?

Nej faktiskt inte. Idag är det bara jag som bär ansvaret över mig själv – jag väljer dagligen hur jag vill se på mitt liv. Jag behövde se hela livets resa för att förstå att jag själv bär ansvaret ~ idag. Min barndom var grunden för mitt beteende. Idag bär jag ansvaret att rätta till det jag behöver rätta till.

Genom livet har jag tagit ansvaret över andra, försökt rädda alkoholisten, försökt hjälpa andra för att vara omtyckt och duktig. Glömde bort mitt eget egenvärde.

Jag förstår att det va som det va, Då – mina föräldrar gjorde så gott de kunde utifrån deras vetskap och förmåga DÄR OCH DÅ.

Nu är nu och NU är det mitt ansvar att ta hand om den lilla tjejen inom mig som behöver både trygghet och stöttning i livet. Idag vet jag att jag behöver inte prestera för att duga, idag vet jag att jag alltid har ett ansvar över hur jag reagerar och agerar i mötet med andra människor.

Idag väljer jag vilka jag vill ha omkring mig. Idag värdesätter jag det sanna och äkta i människan.

Sen att jag känner en enorm sorg över att det lilla barnet inom mig blev utsatt för det hon blev det går inte att komma ifrån, inget barn ska behöva gå igenom det. Men trots allt, hade jag inte fått dom lärdomarna hade jag inte vetat det jag vet idag och varit den mamma jag är med min egen dotter.

Det kom någonting fint ur hela resan också❤️ Men hur har då utmattningen förändrat mig själv som person? Har jag kunnat gå tillbaka till livet som det var innan utmattningen?

Det kommer jag skriva om en annan dag.

Med värme

Carina

Texten nedan hittade jag på Micke Gunnarssons Instagram konto, hans klokheter både berör och värmer.

Micke Gunnarssons text berör

Fördelar med hund

Vaknade tidigt igår morse med migrän, jag brukar få sådana anfall när jag haft för mycket intryck och slarvat lite med sömnen.

Det kommer mer sällan nu förtiden, men när det kommer är det svettigt.

Den tidiga morgonpromenaden blev inte av ~ hundarna fick vänta en stund så jag fick ligga mörkt och svalt en stund och djupandas, i dessa stunder kan jag sakna att man inte är två som kan hjälpas åt.

Med försiktiga steg tog jag mig vid lunchtid ut för att leta efter solen.

Jag gick och andades djupt, hade ett mantra på inandning och ett mantra på utandning, så jag kunde skingra tankarna och låta huvudet vila.

Tänk vad tankarna gör med ens hjärna ~ den kan fullkomligt koka sönder med alla tankar som ständigt dyker upp.

Jag brukar tänka att första tanken som är negativ okej, men andra tanken den kan jag välja att ändra på. Det går ~ men det är svårt ibland. Ibland får man kämpa lite extra för att nå målet.

Hundarna är min livlina i många skeenden i livet ~ dagar som igår när jag helst hade stannat inne drog de med mig ut, för hur som haver behöver de ut.

Jag märkte att jag mådde mycket bättre för varje steg jag tog och för varje andetag med frisk luft jag drog ner i mina lungor. Med lugna steg vandrade jag vidare mot…….solen.

Fylla på mina depåer av ljus, stanna upp en stund och bara låta de få ljumma strålar smeka mitt kylslagna ansikte.

Snart, mycket snart kommer du fram lite längre, lite mer ~ jag längtar.

Med värme

Carina

När tiden stannar

Här kan vi sitta och blicka ut över trädtopparna, höra fåglarnas kvittrande och känna på lite solens varma strålar.

Dagar jag är ledig då ”jagar” jag solen ~ tar mig till en högre plats på jorden där jag vet solen befinner sig, lite mer, lite längre. Solen och naturen är min medicin ~ medicin för själen och en plats där jag kan finna lugna ~ platsen där tiden stannar. Tillsammans med prinsessorna❤️

Med värme

Carina

Utmattning ~ är det sjukdomen med flera ansikten?

Som jag har förstått det hela så är utmattning ett samlingsord för flera olika symptom i min kropp. Kroppen signalerar när jag gått för länge med inre stress. Men vart kommer den inre stressen ifrån? Är det verkligen jobbet i grund och botten som stressar mig? Jobbet kanske kan vara den utlösande orsaken, men grunden till stresskänsligheten, vart kommer den ifrån?

Som jag har förstått det hela så är utmattning ett samlingsord för flera olika symptom i min kropp. Kroppen signalerar när jag gått för länge med inre stress. Men vart kommer den inre stressen ifrån? Är det verkligen jobbet i grund och botten som stressar mig? Jobbet kanske kan vara den utlösande orsaken, men grunden till stresskänsligheten, vart kommer den ifrån?

Fortsätter på senaste i lägget; Utmattning ~  är det verkligen arbetets fel? Du kan läsa inlägget här

Om du lider av inre stress, vet du vart din inre stress kommer ifrån, det är ju olika hos oss alla. 

När jag med skammen under armen gick till läkaren var mina symptom; tinnitus, ljud & ljuskänslig, hjärtklappning, hugg i bröstområdet, panikångest, tunnelseende, dålig mage, ständig trötthet både mentalt och fysiskt, dåligt minne, hade börjat tappa bort koder på betalkort, namn på nära vänner, glömde hur planeringen för dagen såg ut, svårt att kliva upp ur sängen, helt slut efter enkla vardagsuppgifter, nedsatt koncentration, lättirriterad och mycket ledsen, lättstressad av väldigt lite påfrestning, sov dåligt och oroligt och insomningsproblem. Många symptom under ett och samma samlingsnamn. Jag är fortfarande två år senare inte fri från alla ovanstående symptom. Vad kan det leda till att gå med dessa symptom en längre tid?

1177 läser jag ”Kroppen klarar för det mesta av att hantera stress om den bara får tillräckligt med tid för återhämtning.” 

Jag hade ingen återhämtning under många år, jag visste inte ens hur jag skulle återhämta mig. Jag drogs ständigt med en konstant trötthet och orkeslöshet. Jag minns vid ett läkarbesök början på 2000 när jag sökte vård för kraftiga bröstsmärtor, jag trodde jag skulle dö vilken minut som helst för i min värld var det mitt hjärta det var fel på. Läkaren började istället prata om stress, men jag var inte stressad. Han frågade mig om jag andades ordentligt. Jag andades, klart jag andades!! 

Så här i efterhand kan jag inte förstå varför jag inte blev erbjuden andningsteknink, när läkaren ändå misstänkte stress och otillräcklig andning. Det var ingen som visade mig HUR jag skulle andas. Jag trodde min andning var normal. Det skulle dröja många år innan jag förstod vidden av andetagets och återhämtningens betydelse för min kropp. Det skulle ta mig så lång tid att hitta hem i mig själv ~ genom andetaget. 

Men vad är då inre stress? 

Alla dessa symptom och känslor i min kropp på grund av inre stress? Jag har aldrig känt mig speciellt stressad över mitt yrke och jag älskade mitt företagande, hur kunde det då bli som det blev? Hur kunde min kropp bara släcka ner? 

Jag är en person som måste få veta för att kunna förstå. Jobbade jag verkligen så mycket att min kropp slutade fungera För mig? 

Som jag skämdes och slog på mig själv för att jag inte orkade med livet, jag orkade inte med mig själv. Så fort jag tittade mig i spegeln slog jag på mig själv. 

Var jag ”Jag-svag?” Jag som var så stark? 

Dålig självkänsla. Starkt självförtroende. 

När jag blickar tillbaka, så ser jag en sårad, rädd, vingklippt liten tjej på jorden och den tjejen finns stundvis fortfarande idag – insikten gjorde så ont. Insikten om hur illa jag behandlat mig själv genom åren, inte stått upp för mitt egna Jag utan ständigt svikit mig själv. Det gjorde ont att se det och arbetet med mig själv idag gör så ont ibland att jag bara vill försvinna, men någonstans inom mig finns en glöd att vilja framåt i min egen inre utveckling. 

Men när började ”Jag-svagheten”, kom den bara över en natt och drämde till mig? Jag kan lika gärna ställa mig frågan; ”När började den inre stressen?”

Vet du när din inre stress började, vad finner du när du tittar tillbaka i ditt liv – inåt. För alla har ju olika stressfaktorer, så är det ju bara. 

Jag som inte lidit (trodde jag) av inre stress, insåg en tid efter min kropps kapitulation att jag under lång tid gått omkring med inre stress. 

När började det?

Den utlösande inre stressen började en kall vinterdag 1983 året jag skulle fylla 11år, då blev jag, mina syskon och min mamma utslängda från mitt barndomshem. Den kvällen ~ blev starten på en lång resa genom livet med inre stress påslagen dygnet runt. Som att ständigt bli jagad av en ilsken björn i skogen, fly för sitt liv, aldrig vila, fly för överlevnad, aldrig återhämtning, rädslan att bli tagen. Fly, fly, fly. 

Alkoholen hade kapat min familj och jag kunde inget annat än se på, det var som en overklig osann film som spelades upp framför mina ögon. En film som aldrig tog slut, den eskalerade stundvis och blev trombliknande i sin styrka. Jag förberedde mig för överlevnad, genom att sätta på mig skyddsmunderingen för att skydda mig mot livet. Behandla mig illa ~ men du ska aldrig få glädjen att jag lägger mig ner och ger upp. Det var dags att kavla upp ärmarna ~ det var dags att bita ihop och gissa mig till livets spelregler. Känselspröten var redan vid 11 års ålder riktigt bra utvecklade.

Hur har denna upplevelse och livet från denna tidpunkt med utmattningen att göra, 33år senare? 

Det ska jag försöka bena ut i mitt nästa inlägg ❤️ Tills dess njuter jag av Nu. Jag önskar dig en härlig dag därute, varthän du än befinner dig. Tack för att du tog dig tid att läsa! 

Med värme 

Carina