K V Ä L L S H Ä N G ❤️

Idag har jag haft Björn & Navids podd i öronen mest hela dagen. Underbara samtal om livet som bäddar in sig sådär skönt i hjärtat. En och annan tår, många sköna skratt, en känsla av samhörighet – att inte vara ensam om vissa tankar och känslor.

Höststädningen på torpet flöt liksom sådär skönt på och jag fick massor gjort. Altanen städad, vissa blomster som frosten tog i natt fick rensas bort. Hönsen fått rent och fint. Hundarna fick en lång cykeltur i det mörkaste mörker här på skogen. Doften av älgjakt smärtade min själ när vi passerade slakthuset.

En skön dag. En närvarande dag. Innehållande en blandad kompott av känslor och en släng av förnöjsamhet.

Inser att det är en märklig tid vi lever i. Mer än någonsin så viktiga mina djur och skogslivet är. Vikten av att vara sann betyder så enormt mycket idag. Sann mot mig själv och andra. Allt annat faller liksom bort. Djupet har en annan betydelse. Finns inte utrymme för väder och vindsnack. Livet är så mycket mer än så. 🖤

Landar i stillheten. Själen känns lugnare än i morse. Vad är viktigt på riktigt. Kattugglan skriker utanför fönstret. Hundarna ligger utslagna i soffan. En dag i taget.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Låt oss kramas

Låt oss kramas om dagen, långt in om natten.

Låt kärleken övervinna. Låt värmen växa. Känna tillitens kraft. Tillåt oss växa, likt blomman i rabatten. Vi ger och vi tar av växtnäringens kraft.

Låt oss skratta och le. Känna värmen omkring. Låt oss växa i pluralis men även i singularis.

Väx, väx, min vackra själ. Likt blomman som strålar med sin praktfulla färg.

Väx, väx min vackra själ. Livet är både ditt och mitt. Var tillåtande och öm. Accepterande och vägledande. Väx, väx min vackra själ, väx väx.

För livet är ditt.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Det är bara å bestämma sig!

”D E T är bara å bestämma sig!” Jag bär med mig orden från min kollega. Håller fast, håller i. Två gånger i veckan är målet att komma till gymmet. Utan att slå på mig själv.

Så efter ett halvpass på jobbet så fick det idag bli en blandad kompott av styrka och stretchande yogaövningar.

Idag med @medberoendepodden i öronen. Jag älskar att lyssna till andra människors livsresor. Alltid finns det något att lära. Framförallt väcks det något av ”jag är inte ensam”-känsla.

Så nu tar jag helg. Hämtar upp min älskade dotter från skolan å lite hämtmat 🥡 Det är vi värda idag ❤️

Jag önskar dig en skön fredag & en trevlig helg! ❤️🍁❤️

Kram från torpet

🍁H Ö S T 🍁

Bilden är tagen dagsdatum men år 2016. Fem år sedan. Året då skammen greppade tag om min själ, ett hårt grepp så det gjorde ont. Året då min kropp gav upp. Jag förstod ingenting. Men jag kände hur kroppen sakta stängde ner och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vem skulle jag prata med? Jag skämdes och såg det som ett nederlag att gå till sjukvården. Jag bet ihop två månader till innan jag tog mig mod att ringa VC. Jag var i panik.

På den tiden sov jag knappt någonting alls. Hade hjärtklappning, ljud och ljuskänslig, panikångest, svår tinnitus mm mm. Likt förbannat höll jag skenet uppe och log som om hela livet var en fest inför omgivningen.

Jag minns maktlösheten. Sårbarheten. Ensamheten. Alla år. Bitit ihop. Alla år av sårbarhet. Alla år av rädsla att inte räcka till eller duga.

Givakt.

Alla år att leva så nära familjemedlemmars missbruk hade slitit på min själ. Alla år jag själv omedvetet tröstat mig med både ett, två och tre glas vin om kvällarna för att döva sorgen. Smärtan. Ensamheten.

Jag hade allt mitt fokus på mina anhöriga. Jag ville rädda dem. Jag ville hjälpa dem. Men där….i paniken av att förlora de mest älskade människorna i mitt liv. Där….förlorade jag mig själv.

Människor har påstått att man inte ska gräva i det som varit. Människor har påstått att det är bättre att glömma och gå vidare.
Jag har försökt med bägge strategier, men jag lovar det har inte fungerat. Smärtan åt upp min själ. Smärtan av att aldrig få öppna upp och prata om det som smärtade.

Men framförallt, att inse att jag är viktig. Jag hade aldrig sett det. Jag var mest till en belastning. Man blir lätt till en belastning när man lever nära människor man älskar som har en sjukdom som kallas alkoholism som de själva inte inser.

Åren hade tagit ut sin rätt. Min kropp signalerade men jag ville inte lyssna.
Då gav kroppen upp.

Resan hade bara börjat. Fem år sedan idag. Ovissheten då. Insikten idag. Resan som pågår. Resan som då bara hade börjat.
Utmattning. Rakt in i kaklet.

Tankar från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Jag sa aldrig de rätta orden

E N gång i tiden dök det upp en sk ”bonuspappa” i mitt liv. Jag var runt 11 år.
För mig var han aldrig någon ”bonuspappa” eller ”pappa” heller, för jag hade en egen riktig pappa. En egen riktig pappa som jag älskade villkorslöst.

En dag åkte vi ”den nya familjen” på en tur med bilen. I baksätet satt vi tre syskon. Vår ”nya familjefar” erbjöd oss kexchoklad.

Våra ögon tindrade och saliven vätskades av längtan att få hugga in på den goda chokladen.

Vi skulle få KEXCHOKLAD 🍫

Vi skulle få kexchoklad om vi sa: ”Tack, pappa!”

Förvirrad tittade jag på mina syskon. Vi hade ju redan en pappa. Varför skulle jag kalla honom pappa om han inte var min pappa??!?!

Jag förstod ingenting.

Jag blev utan kexchoklad. Jag satt och tittade med ledsen själ hur mina syskon slukade chokladen. Jag fick höra att sa jag bara de ”rätta orden” skulle jag också få min choklad.

Jag sa aldrig de rätta orden.

Jag har aldrig sagt ”de rätta” orden framledes heller i mitt liv. De rätta orden för att passa in i massan. Jag kommer alltid att ifrågasätta, söka svar, följa min intuition.

Jag har stått ensam många gånger. Jag är van. Det har känts förjävligt många gånger, men jag har inte kunnat gå emot min egen sanning. Jag har inte kunnat svika mig själv i vissa ståndpunkter.

Idag har jag fått nog av så mycket. Det är så jag kan bli skrikarg. När bägaren rinner över. Ja då är det nog.

Erbjuds jag en kexchoklad idag för att ”säga de rätta orden”, så kommer det inte att ske.
Jag har fått nog av bullshit.

Önskar dig en skön blåsig hösttorsdag 🍁🧡🍁

Ibland vill jag stanna tiden

E N doft av sommar flyttar in på torpet en regnig höstkväll. 🌸Rosenskäran blommar för fullt bland odlingarna. Jag vill njuta, länge. Samtidigt njuter jag av mörkret som faller tidigare och tidigare för varje kväll. Levande ljus. Brasan är tänd.

En smak av sommar. Matjessillen med ljuvligt goda färskpärur och nyklippt gräslök. Ibland vill jag stanna tiden. Nu är ibland. Bara stanna, låta livet gå i snigelfart. Njuta av färgerna som fortfarande blommar bland rabatterna. Suga in dofterna. Bara känna in livet….sakta. Snigelfart.

Varför rusa på?

Varför stressa fram?

Vad är det man ska hinna?

Bråttom. Andan i halsen livet. På bekostnad av vad?

Jag frågar mig allt oftare, ”är det värt det?”
Jag vill lulla fram i min takt. Känna njutningen av det som kallas livet. Suga i mig av det som får mig må bra. Försöka hantera & bearbeta, sörja det som gjort ont i livet.
Å för guds skull aldrig glömma bort att S K R A T T A ‼️❕‼️

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Orden dansar om natten – ord

Orden som får själar att brista – ord. Snabba rappa ord om natten.

Själar som spricker, ord som brister.

Själar som gråter, ord som sårar.

Orden dansar om natten – ord.

Ältar det gamla vart gick det fel?

Orden som sårar, själar som gråter.

Ord.

Vart gick det fel?

Tystnadens mörker, smärtar i själen. Tystnad. Tystnad. Tystnad.

Förändringens vindar blåser i motvind. Tystnadens ordflöde regnar om natten.

Följ med strömmen. Följ den inbitna normen. Ord som sårar, själar som gråter.

Förändringens vindar blåser i motvind.

Tystnaden ekar. Tigandets straff.

Vik dig följ med strömmen. Allt kan synas bli bra.

Själar gråter. Vingar klippes av. Följ den inbitna normen.

Tystnadens eko, sargar själen sönder. Priset blir högt om inbitna sjuka normer får härja fritt. Frigörelsens vindpust, från sargade själars mörka krafter. Slit dig loss. Din tid är nu. Finn din kraft. Äg din själ. Låt tystnaden regna bort. Låt bristande ord få flyga förbi.

Finn din kraft.

Äg ditt liv.

Ditt liv är nu.

Ditt liv.

Ditt liv.

Ditt liv.

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Vem orkar hela vägen?

A T T stanna upp i livet är också ett sätt att ta hand om sig själv. Reflektera. Andas djupt. Känna in livet. Titta på vad som är bra och kanske mindre bra i livet. Kan det finnas något som behöver rensas bort, läggas till?

Hösten är en fin tidpunkt tycker jag att linda in sig själv i mjuka ting som gör själen sådär varm och go. Ikväll står elden för den varma skönheten i mitt liv.

Getterna betar längs med staketet. De vill vara nära. Hundarna ligger utspridda i olika bäddar. Livet är fint, men det innehåller en hel del utmaningar. Livet liksom❤️
Försöker hitta min plats i livet där jag känner mig stark och tillfreds 🥰 Livet igenom en utmattning är en berg-och-dalbana av överraskningar och kämpande. Många gånger i motvind och känsla av oförståelse från myndigheter och yrkesliv. Att då hitta sin inre styrka och stå för det som är rätt för en själv kräver både kraft och mod.

Vem orkar hela vägen?

Vad vill jag fastna i – idag?

I D A G har jag liksom tre alternativ känns det som. Antingen fastnar jag i min begynnande migrän som jag försöker mota på dörren. (Ofta när det varit mycket på jobbet slår migränen till.) Lite typiskt på ledig dag.

Alternativ två är att jag fastnar i att kyl/frys är sjuk – frysen håller inte kylan. Så med tips från ”doktorn” ska den vara avstängd 24 timmar för att sedan testa om den håller kylan. Vilket innebär ingen kyl/frys på tre dygn. Här får jag improvisera helt enkelt.

Sjuk kyl/frys 🙈

Alternativ tre är att jag suger i mig vädrets energier och försöker se möjligheter i alla tre alternativen och gör något kreativt av hela summan denna lediga dag. Samtidigt plingar telefonen om att jobba extra i morgon – kan vara ett tecken på att extra pengarna rullar in för ett kommande kyl/frys byte.

Mitt lilla paradis 🧡

Men nog är det konstigt att dagens kyl/frys inte håller mer än 10 år….enligt ”doktorns” uppmärksamhet under åren.
Miljötänk på det? 🤷🏻‍♀️

Så idag bestämmer jag mig för att ta det lite lugnt i tempot så migränen inte får fäste. Jag väljer att se en möjlighet att få städa ur kyl/frys – det var ju trots allt ett tag sedan. Sen att få vara ledig en solig dag som denna gör det lite lättare, lite gladare, lite mer njutbart helt enkelt.

Så piggar jag upp mig själv med en drink full med nyttigheter. Grönkål, citron & ingefära. 🙏

Skörd av grönkål från egen odling 🙏 citron & ingefära körs i grönsakspress 😋

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Rädsla eller njutning?

V Ä L K O M M E N mörker 🙏

Ikväll välkomnar jag mörkret på torpet ❤️

Jag får ibland frågan om jag är mörkrädd. Både ja och nej.
När jag flyttade ut hit till mitt lilla torp så var jag livrädd när mörkret föll.

Minns en gång när en råbock stod och skällde i skogsdungen. Hjärtat stannade och jag sprang in och låste dörren. Då. Tio år sedan.

Jag insåg rätt snabbt att jag skulle bli tvungen att jobba på vissa rädslor om jag skulle klara av att bo här ute. Ensamstående mamma. Med lite smådjur på gården. Jag kunde inte låsa mig inne hela den mörka årstiden.
Det var bara å kavla upp ärmarna och ge sig ut i mörkret och utmana rädslan.

I början sjöng jag. Pratade högt. Snacka om att alla rovdjur måste ha lagt benen på ryggen och flytt i ren chock 😁en dag i taget.

Idag. Njuter jag av mörkret. Här på torpet. Här är jag hemma. Här är jag trygg. Jag och djuren i samklang. Iallafall känns det som så.

Jag vet idag att rädslor av alla slag är till för att mötas och utmanas. Ibland tar det tid – men, vem har bråttom?

Jag tror att det är viktigt för den inre utvecklingen att våga utmana sig själv så man växer som människa. Läskigt. Ja. Men tänk om livet aldrig vore läskigt…så jäkla trist det skulle bli.

Har du lyckats vinna över din rädsla någon gång? Vill du får du gärna dela med dig ❤️