Gratis yogastund – i ditt hem💜

Hoppas livet lever väl med dig. Jag saknar yogan och har fått förfrågan om att börja igen. Dock ser det ut som att viruset ökar i samhället igen och med egen erfarenhet av att vara sjuk i viruset vill jag inte riskera att vi bidrar till någon smittspridning. MEN så öppnades det upp en idé om att köra digitalt. Jag höll ett yogapass genom IOGT-NTO förra söndagen och det gick jättebra tyckte de som närvarade.

Min tanke är att vi möts inne på Lifesize tisdagar med start 24/11 kl 9-10, där jag guidar dig igenom mjuka lugna rörelser, en liten meditation på slutet och avslappning som avslutningsvis.

Lifesize finns där appar finns så det är bara att ladda ner gratis på den enhet du vill använda.

Yogan är gratis.

Om du undrar om uppkoppling och sådant så hjälps vi åt, jag förstår om det kan vara lite pilligt i början om man inte har hållit på med det tidigare. Detta är nytt för mig med, men ser det som en möjlighet att få yoga ihop när läget är som det är i samhället.
Känner du att detta skulle vara något för dig så får du gärna återkoppla och då även skicka Mail uppgift så jag kan skicka en länk med inloggning.

Min mailadress är: carina008@hotmail.com

Du ordnar med en mysig hörna för dig i ditt hem eller där du befinner dig, med bekväma kläder något skönt att ligga på typ liggunderlag/yogamatta med skön filt, kanske lite levande ljus. Så guidar jag dig igenom ett lugnt pass med fokus på ditt andetag💜

Mer praktisk info får du när du anmäler dig. Ta väl hand om dig.

Bästa hälsningar
Carina 💜

N.Ä.R.V.A.R.O

Nog är det väl allt mysigt med den fullaste närvaron med en annan medmänniska så fin eller med ett djur så oskuldsfull. När kontakten av att du ser mig är närvarande ända in på cellnivå, jag ser dig.

Hur viktigt är det med närvaro och vad betyder det för dig?

En närvarande farmor eller mormor med sitt barnbarn. Bygga fina minnen tillsammans. Odla fin kärleksfull relation som får mening i livet gammal som ung.

Bara genom närvaro. Ge och ta. Villkorslöst.

Jag ser dig. Du ser mig.

Jag är viktig för dig. Du är viktig för mig.

Hur viktigt är det för barnens uppväxt att ha närvarande vuxna omkring sig?

Vad tror du?

Blir barnet påverkat av att ständig få stå på stand-by?

En närvaro så fin. Närande och skön. Hjälper liten som stor att växa sig stark. Blomma ut och känna – du ser mig, jag är viktig för dig. Jag ser dig – du är viktig för mig.

Tänk så mycket ett litet ord som N.Ä.R.V.A.R.O kan betyda för en annan medmänniska eller djur. Vad tror du?💜

Kram

Carina

Kontrollbehov

Släppa kontrollen kan vara det svåraste som finns. Speciellt om man alltid har varit en som alltid vill ha kontroll.

Jag fick mitt kontrollbehov som liten, i och med min anhörigs drickande. Jag ville kontrollera alla flaskor, gömma flaskor, hälla ur innehållet blanda i vatten ur den urtömda exploder vodka flaskan, hälla i farmors svartvinbärssaft i den urhällda vinflaskan. Jag hade knep.

Kontrollerade så att fasaden skulle vara fläckfri, fast jag visste att folk pratade.
Till slut kontrollerade jag hela världen, min värld, allt skulle skötas på mitt sätt annars blev jag stött.

Tills den dagen en vän sa till mig, av kärlek, SLÄPP KONTROLLEN! Du har inte ansvar över andras liv. De måste få klara det själva och ta ansvar över det själva!

Blev jag glad? Nej, jag blev stött, arg, så förbannad! Vad menade hon! Om jag släppte kontrollen skulle ju hela min värld rasa! Inget skulle bli gjort, mina anhöriga skulle dö.

Men vad min vän gjorde var att så ett frö. 🌿

Omedvetet började mitt inre lägga fokus på just mitt kontrollbehov och hur jag betedde mig. Det var läskigt! Ett uppvaknande i sig.

Helt plötsligt förstod jag. Insåg att jag var tvungen att börja ett arbete inåt – återigen.
Mina anhöriga dog inte för att jag släppte kontrollen, men de fick ta ansvar för sitt eget.

Dåligt samvete?

JA!

Men jag hade fina vänner som stöttade mig när jag föll.
Denna insikt kom för många år sedan. Jag jobbar fortfarande, mer klarsynt men långtifrån färdig.

Livet är föränderligt och livet är en skola. Jag väljer vilken skola jag vill gå. Jag vill lära och växa. Skapa starka vackra band till både djur, natur och människor som tar mig som jag är. Jag har inte tid för krusiduller, människor som vill fasa in mig i tystnadskulturer.

Människan är fri.

Människan är inte ämnad att leva under någon annans bojor.

Idag väljer jag livet.

Jag väljer ”mina” getter för de bringar så mycket glädje.

De bevisar för mig att de inte gillar att bli kontrollerade, getter är egensinniga, går deras egen väg, ger kärlek till dem som förtjänar, vilar när de behöver, busar när de behöver, talar om när de behöver närhet och uppmärksamhet. Jag älskar getter! Kika gärna på vilket härligt bemötande jag fick från Blenda & Britta i morse 👇

Kram Carina

Handlingar får konsekvenser

Fredag – studentdagen och skolavslutning för många, om än lite annorlunda avslutning i år än någonsin tidigare. Min dotter slutar sexan! Så stolt, så glad jag är för hennes skull och ändå gråter mitt hjärta och förbannar det förbaskade viruset som gör att vi inte kan få njuta av just denna tid tillsammans – en sista avslutning i vackra Aspeboda skola.❤️

Vi kan inte styra över det som sker, men vi kan känna och det är okej! Detta år, 2020, går nog till historien med att väcka känslor inom varje människa – väcka känslor som vi aldrig kanske ha blivit lärda till att känna på eller framförallt att hantera dem, för ”det blir bättre”, ”bit ihop”, ”sånt är livet”, listan kan bli lång. Det är jobbigt och smärtsamt att känna. Bättre att kanske stänga av, eller hitta något som dövar smärtan.

Känner du igen det?

Jag minns tillbaka när jag slutade nian, när kaoset var kaoset själv, i min dysfunktionella familj. Känslorna jag kände där och då var inte tillåtna. Jag hade fått en Oscarsstatyett för fasaden utåt. Missbruket syntes inte, men min oroliga själ hade kunnat ge en ledtråd om någon vågat fråga.

Hur många barn och unga går nu ut skolan i ovissheten om vad framtiden kommer ge?

Hur många barn och unga fasar för en sommar när knuten i magen växer inför en förälders drickande?

Med drickandet kommer personlighetsförändringen som en käftsmäll, återigen!

Rädsla, oro, ilska, sorg, misshandel, tassa på tårna, lögn, svek, hot, hån, ironi…..

Dessa beteenden skapar konsekvenser för våra barn och unga. Bristande koncentration och prisbelönta masker för att hålla samhällets frågande blickar på avstånd.

Som en konsekvens till mitt handlande att hoppa av skolan långt tillbaka i tiden, gjorde att jag aldrig tog studenten! Detta har jag sörjt inom mig under alla år, trots att jag läst igen många ämnen i vuxen ålder och även utbildat mig vidare inom vissa områden så har jag aldrig tagit studenten. Av någon konstig anledning har jag slagit på mig själv för det. Trott mig vara mindre värd.

När jag rasade i utmattningen 2016, så lovade jag mig en sak – att fullborda sådant jag känner har skapat ett hål inom mig.

Livet var rörigt när jag skulle läsa på gymnasiet i tonåren, oron för hur min missbrukande förälder tog överhand och jag hade inga bra redskap till att hantera situationen mer än att fly. Flytta långt bort, hålla distans och inte känna.

Jag har tagit igen mycket av dessa beteenden, livet har lärt mig och gett mig insikt i vissa saker och ting. Vilket gjort att jag började jobba med den grundliga kärnan i hela cirkeln – mig själv. Jobbigt som tusan, smärtsamt, javisst!

Jag lever – jag lär – gör misstag – men jag är på väg – ledd av rösten inom mig.

Jag går min väg.

Ett av målen har varit att läsa in ämnen så jag får ett slutbetyg, inte för någon annans skull utan för MIN skull! Jag ville ha det som en pusselbit på mitt helande.

Så igår när jag hämtade posten fick jag två brev! Ett från polisen och ett från Falu Kommun!

Jag började med brevet från polisen, de hade lyckats fånga mig på bild med att köra 13km för fort. För att vara första gången jag åkt fast för fortkörning så känns det helt ok, utslaget på 30 år så blir dessa 2000kr 66kr/år😇. Såg även min dubbelhaka på bild så det känns som jag antingen behöver sträcka på mig när jag kör bil eller gymnastisera hakan lite😅.

Sen högg jag in på brevet från Falu Kommun!

Student 2020/ inne på mitt 48e år🥳

Ett av mina mål är färdiga, trots att jag trott coronaskiten skulle hindra mig från att bli klar. När jag för två år sedan kollade upp vilka ämnen som fattades så var det Religion 1a och Naturkunskap 1a1. Jag har dragit ut på det, det har känts motigt att läsa igen.

Men!

Dessa ämnen har varit så givande och intressanta att få läsa, speciellt nu i vuxen ålder. Men jag ska inte sticka under stolen med att det har varit kämpigt.

Men jag klarade det!

Jag är så tacksam och får man säga, STOLT, över att jag tog tag i detta. För min egen skull!

Jag skriver inte detta för att få en massa hejarop eller gillningar, jag skriver detta för jag är övertygad om att det finns fler som haft/har det som jag haft och inte ser en strimma ljus i tunneln. Där missbruk och dysfunktion har gjort att livet inte riktigt blev som man tänkt eller drömt om.

Människor som tror de är ensamma om sin historia bara för att vi inte vågar prata om det.

Jag tror med handen på hjärtat – ödmjukt – med all den livserfarenhet jag har från missbruk, att vara anhörig, egna erfarenheter av att döva känslor med både alkohol och prestation, maktlöst se på när människor gräver sin egen grav. Tagit på mig tonvis att skuld och skam som aldrig ens har varit mitt ansvarsområde.

Jag tror med handen på hjärtat – ödmjukt – att förändring sker när jag börjar förändra mig själv utifrån mina egna behov.

Förändring gör ont.

Sinnesrobönen hjälper mig enormt❤️

”Gud ge mig sinnesro att ACCEPTERA det jag inte kan förändra, MOD att förändra det jag kan och FÖRSTÅND att inse skillnaden.”

Kram och trevlig helg från torpets lilla lugna vrå🌸💖🌸

Carina

Tog mig en tur

Igår tog jag mig en tur efter konsultation med 1177, in till akuten.

Andningen har varit jobbigare än vanligt och något som kändes som ett bälte över mellanryggen har gjort sig påmint under ett längre tag.

En vän sa till mig på skarpen, NU ringer du!

Jag har under dessa veckor försökt skärma av så mycket som möjligt, allt för att inte ramla in i nån rädsla.

Men jag har inte lyckats helt, trots att jag inte är värst drabbad så har symptomen varit många och mitt verkar väldigt långdraget. Trots allt, så dör det människor i detta virus, men MÅNGA gör det inte! Det måste jag försöka hålla kvar i mitt sinne.

Tyvärr så har vi dock, redan drabbats av nära dödsfall och sorgen i det går inte att sätta i ord just nu. Jag håller det på avstånd ännu ett litet tag.

Men hur det än är så spökar ovissheten i hur viruset kommer att ta, för nästan ingen dag är den andra lik. Symptomen är så enormt mångfacetterade.

Mitt i all virr varr så hade jag glömt mitt arv, då jag proppbenägen är. Ord från en släkting kickade igång en rädsla inom mig.

Då jag har astma är jag van vid att ibland kan det vara svårt att andas, men genom åren har jag byggt upp en strategi för att kunna hantera när det blir som jobbigast.

Men nu var det en annan känsla, ett större motstånd och känsla av att det sitter nått i lungan.

Så lördagen spenderades med rymdvarelser från Oz, trevliga sådana, sympatiska lika så.

Men känslan, händer detta i vårt samhälle, är det verkligen på riktigt?

Prover togs och röntgen likaså, allt såg fint ut. Tack och lov! Ingen propp, inga ärrvävnader efter viruset. Med blodförtunnande på fickan i veckorna två och ett vackert halsband runt halsen jag fick till slut fara hem❤️.

Många tankar hinner man med, även någon text skriva. I väntan på att få fara hem.

Kan ändå inte förstå, varför det så långdraget ska vara för vissa och även jag.

Men inom mig gnager en annan rädsla likaså, en rädsla för att tillbaka till jobbet gå. Det går inte att sätta i ord. Men ett motstånd det är, känns som man pesten själv skulle vara.

Med tanke på hur sjuka många kan bli, är jag immun? Är jag redo för att möta all denna samhälls sorg som ändå äger rum? Är jag redo att möta människors rädslor?

Allt var så mycket lättare innan, innan jag smittan fick. Då kände jag en heder att få hjälpa andra, vara en ljusglimt i någon annans liv. Idag känner jag mig som sorgen, sorgens gråa gestalt. Jag längtar till den dagen när skiftningen är redo, när livet börjar om på nytt igen.

Med värme från

Skogsgläntan

Livet drabbar oss alla

Hej finaste människa 💛🌞💛
Först vill jag uttrycka mitt varmaste TACK‼️till dig underbara omtänksamma människa jag har i min omgivning, TACK‼️
Det värmer så i mitt hjärta! ❤️

Dagarna på skogen går sin gilla gång, den oändliga tröttheten, ledvärken, huvudvärken å lite annat hänger fortfarande med som en följeslagare på livets vandringsvägar i dessa dagar.

Ovissheten har varit jobbigast, att inte veta, stundvis har jag t.o.m trott jag varit inbillningssjuk för symptomen är så diffusa och med min ryggsäck som nästan aldrig är sjuk så känns det så konstigt.

Jag är och har varit noga med hygien – spritat sönder händer och stått givakt till livet💛
Covid-19 skrämmer mig inte – men jag har RESPEKT‼️
En del av mig har varit nervös då jag tyvärr har astma sedan lång tid tillbaka. Men känt att mina andningsövningar har stärkt lungorna så mycket genom dessa år med Yogan💛😇💛

Men som jag skrev i ett tidigare inlägg som du kan läsa här , så vet man ALDRIG hur varje individ kommer att ta viruset. Det är den bittra sanningen💛 men sprid inte rädsla‼️den är farligare än viruset‼️

Idag kan jag ta på situationen, idag kan jag hantera det med ett annat lugn, idag har jag vetskapen om att jag bär på Covid-19 viruset, då jag testats positivt 🦠

Så från och med nu känns det tryggare i vetskapen om vad vi har att deala med och får ta en dag i taget. Jag mår förhållandevis bra om man jämför med andra, men jag vet också att det snabbt kan vända. Jag är ödmjuk, jag är noggrann, jag gör så gott jag kan!

Jag vilar, pluggar, roar min dotter med ”mamma du är dryyyyg” snack, går i skogen med hundarna och försöker se livet ur det fina perspektivet 💛 en dag i taget 💛

Ta hand om dig💛

Virtuell kram till dig!

Carina

S.K.O.G.S.B.A.D

Vem vill inte bada i skogen?

Känslan av att bara svepas in i dess skönhet, lugnet och fridfullheten.

Ta ett djupt andetag känna den friska luften fylla lungorna och ge ny kraft och energi till allt levande ~ inom. Låta luften sakta pysa ut, släppa taget om allt det som inte längre behövs ~ i stunden av nu.

Hur mycket kraft har inte vår moder jord att ge till oss var och en om vi är villiga att ta emot, jorden i sin enkla läkande enorma form.

Jorden, vår skapares magnifika underverk ~ till oss alla att bara våga stanna upp, njuta och se allt vackert som bara finns omkring.

Det finns på riktigt.

Dagarna som för vissa springer iväg i rasande fart, många som önskar fler timmar per dygn, vissa önskar färre. Vissa har inte tid att stanna upp ~ vissa ska göra det ”sen” ~ när tiden infinner sig!

När infinner sig tiden?

Nu?

I morgon?

Nästa vecka?

Nästa månad?

Nästa år?

När?

Allt jag har är NU ~ precis i skrivande stund väljer jag vad jag vill lägga min tid på och nu blev det detta inlägg. Om jag går och väntar på att rätt tid ska komma, ”sen”, när kommer den då?

Jag blir av det fångad i ett hjul av saker att göra ”sen”, istället för att vara närvarande i stunden just nu.

Vi är förenade av stundens moment av olikheter i livet. Skönhet, glädje, sorg, rädsla, ilska, frustration, listan kan bli lång.

Livet ett skådespel att lära sig dansa mellan de olika akterna av innehållets lilla kompott.

Utmaningen att hålla sig så sann som möjligt mot sitt innersta väsen, lyssna till hjärtats röst och inte göra avkall på sina egna behov.

Det är en utmaning i ett samhälle fyllt av måsten och begär, sanning och osanning, rätt och orätt, falskhet och äkthet.

Däribland ska man försöka hitta sitt rätta element för att må så bra som möjligt i en växande värld av utveckling och prestation ~ där vi ibland glömmer vad som egentligen är av betydelse och mening, just i stundens lilla nu.

Jag tar ett litet S.K.O.G.S.B.A.D, hittar min mening just nu.

Kram

Carina

T.I.M.E.O.U.T

Alla människor kanske behöver en T.I.M.E.O.U.T ibland, men man kanske är för upptagen för att ta den där lilla tiden med sig själv.

För många påhittade ”måsten” som pockar på eller annat påhittat som bara måste göras, vad vet jag?

Jag är ju ”bara” en budbärare av mina egna erfarenheter och av alla mina egna påhittade ”måsten” som var dödligt viktiga innan kraschen.

Ett beroende i perfektion på ytan kan man nästan kalla vårt lilla samhälle av idag.

Det är mycket som ska ”göras”, utseende ska lyftas och botoxas, du får inte vara för smal då är du sjuk, men du får heller inte vara för tjock då är du äcklig och blir sjuk.

Du får inte visa för mycket av dina behag då blir du stämplad som lösaktig och fritt fucking fram att våldsföra sig på!

Manshat mot kvinnor, där män inte kan kontrollera sitt eget uppeggande begär.

Helt utan SKAM i kroppen lägger de både SKULD och HAT på kvinnor, där de tror att det är fritt fram att förgripa sig med våld på det motsatta könet!!!

SKÄMS!!

Människor utan empati för medmänniskan framför sig, kallblodigt slår ner försvarslösa äldre människor, gör intrång i deras hem, av enda anledningen för att de själva inte lyckats åstadkomma bättre i sitt egna miserabla liv utan måste bruka våld och kränkningar mot andra oskyldiga – det finns inga ord för vad jag vill säga dessa människor!

När ska människan vakna upp och inse att individen SJÄLV har ett eget ansvar till att göra en förändring i sitt egna fucking liv, om det är så att hen är missnöjd, istället för att förstöra livet för andra!

Projicera inte över egen skit på andra människor, ta ansvar och ta itu med det som finns inuti den egna själen ~ det kostar ingenting att vara vänlig, det kostar ingenting att säga något fint till en annan människa, men det kan få en att må bra!

Det är jobbigt att ta tag i sin egna skit ~ men det blir så mycket bättre an att harva omkring i osanning mot sig själv.

Vi matas av information 24/7 om vi så vill. Slösurfar för att kanske fly från uttråkning eller annan obehaglig känsla av lugn och ro.

Kanske jämför vi oss med andras ”perfekta” liv som cirkulerar i sociala mediers ytliga perfektion i vårt sönderstressade ”perfekta” samhälle.

Snackar goja om andras sätt att leva eller deras ”konstiga” beteenden istället för att städa framför sin egen dörr.

Hur länge ska människan orka bära sin egen tyngd av smärta?

Hur länge ska människan orka projicera sitt på någon annan?

Hur länge ska människan orka leva med sin egna osanning?

Ta ansvar ~ ta ansvar över det som är ditt!

Så med det sagt tar jag en T.I.M.E.O.U.T från FB & Instagram från måndag 20/1 och är åter 1/3 (om det känns rätt😉).

Jag fortsätter blogga och inläggen läggs automatiskt upp på FB på En Sökandes Själs sida. Vill du ha svar på kommentarer så kommentera inne på bloggen eller skicka gärna ett mail😊 annars svarar jag när jag är åter på banan.

carina008@hotmail.com

Allt gott till dig!

Med massor av värme från skogens djup

Vi hörs

Carina